Frågor om vilken status en sektion har i flersektionsförening, och om uppdelning av dylika föreningar, återkommer ständigt. Det finns några tidigare artiklar på ämnet och här kommer en till.
Många idrottsföreningar har fler än en idrott på sitt program och brukar då oftast organisera verksamheten i mer eller mindre separerade idrottssektioner. En vanlig så kallad flersektionsförening kan bestå av sektioner för exempelvis fotboll, ishockey, skidor, tennis, och orientering. Många gånger träffas medlemmarna "sektionsvis" på sektionsårsmöten och väljer en egen sektionsstyrelse som handhar den löpande verksamheten inom sektionen.
Ibland får sektionerna en sådan autonom ställning att frågetecken kan resas om sektionen är en egen förening eller bara en underavdelning till idrottsföreningen. Så länge som sektionen inte har egna antagna stadgar är den att betrakta som en underavdelning.
RF har dessutom terminologiskt fastslagit att en förening inte får ha beteckningen "sektion" i sitt namn. Allt för att försöka bringa reda i vilken samverkansform man har att göra med, vilket inte alltid är helt enkelt att klara ut. Eftersom en sektion, enligt RF:s terminologi, inte kan vara en rättskapabel ideell förening, kan den inte heller vara medlem (vara part i avtal) i ett SF. Det är således inte skidsektionen som är medlem i Svenska Skidförbundet, utan föreningen som sådan. Inget hindrar att en förening är medlem i flera SF beroende på hur många olika idrotter den organiserar.
Inte sällan har problem uppstått i flersektionsföreningarna, just beroende av att en förening är att betrakta som en (1) juridisk person och inte som flera separata rättssubjekt. Ibland har en sektions verksamhet dragits med så stora ekonomiska underskott, att föreningen som helhet blivit tvungen att betala "sektionens skulder", och därtill kanske med tillgångar som andra sektioner samlat ihop. Självfallet leder detta till slitningar inom föreningen och ur denna problematik har successivt en ny samverkansform utvecklats inom den svenska idrottsrörelsen, nämligen "alliansföreningen".
Många av de stora föreningarna har idag omorganiserats från att ha varit en flersektionsförening, ett rättssubjekt, med många olika idrotter till att bli en så kallad alliansförening med specialidrottsföreningar som medlemmar. En av de första föreningarna att ombilda sig på detta sätt var IFK Lidingö, som hade verkat en längre tid med ett flertal sektioner som uppfattades som om de vore egna föreningar. För att "rätta kartan efter verkligheten" ombildades IFK Lidingö från att vara en förening med fysiska personer som medlemmar till att bli en alliansförening med specialföreningar för respektive idrott (tidigare sektioner) som medlemmar.
Från att ha varit en juridisk person blev man efter omorganisationen över tio olika rättssubjekt, med egna stadgar och separata ansvarstagande styrelser.
För att markera den samhörighet som eftersträvades även efter ombildningen angavs i IFK Lidingös alliansförenings stadgar att så länge specialföreningarna är medlemmar i alliansen får de använda det gemensamma klubbemblemet och färgerna samt ha ett namn som anknyter till IFK Lidingö. Medlemsklubbarna heter således IFK Lidingös Skid- och Orienteringsklubb, IFK Lidingös Friidrottsklubb osv. På motsvarande sätt har andra kända klubbar som Djurgårdens IF och Hammarby IF delat upp sig i separata föreningar sammanhållna av en idrottsallians. Alliansen är inte medlem inom RF, vilket inte heller behövs med tanke på att var och en av specialföreningarna är medlemmar i sina respektive SF.
En fördel med att dela upp en flersektionsförening till en allians med specialföreningar är att separata föreningar, enskilda rättssubjekt, med avskild ekonomi etableras, så finns även nackdelar.
Den främsta nackdelen verkar i många fall vara att samhörigheten medlemmarna emellan över sektionsgränserna tenderar att försvinna. Det kan härigenom bli svårare att få möjlighet att prova på olika idrotter, vilket brukar vara enkelt och formlöst inom den stora flersektionsföreningen. Specialiserade föreningar har ofta även en annan ambition än flersektionsföreningen sammantaget har. Det som görs tenderar att bli viktigare än varför det görs! En annan nackdel som framkommit är att små idrotter kan försvinna helt och hållet eftersom ingen vill åta sig att administrera en egen ny förening. Det är till synes många gånger lättare att vara en liten sektion, eller kommitté, inom en större organisation än att bygga upp den administration som krävs även för den allra minsta lilla idrottsföreningen.