Frågan om var idrottsdomare och därmed jämställda idrottsfunktionärer ska anses ha sitt tjänsteställe/arbetsplats har varit föremål för information i denna spalt flera gånger genom åren.
Nu har Skatteverket kompletterat bilden om gällande rättsläge genom att i ett så kallat rättsligt ställningstagande, som publicerades på SkV:s hemsida den 24 april i år (Dnr 131 349547-08/111), "Tjänsteställe för idrottsdomare", i vissa avgörande hänseenden ha ändrat sina tidigare uppfattningar. Och det är klart till det bättre sett ur berörda idrottsorganisationers synpunkter, men framförallt för funktionärerna.
SkV:s tidigare utgångspunkt att en "idrottsdomare normalt är på sin arbetsplats, oavsett var denne blåser i pipan" är - tyvärr - fortfarande utgångspunkten. I vart fall då denne får all sin ersättning från "hemmalaget". Vi har genom åren haft invändningar mot SkV:s synsätt, men utan framgång. Vi har hävdat att en idrottsdomares och därmed jämförbar idrottsfunktionärs uppdrag innebär så mycket mer än att "bara blåsa i pipan", och att detta "mycket mer" oftast utförs i bostaden eller i relativ närhet till denna. Den uppfattningen slog an i Idrottsskattekommittén (ISK) som i sitt betänkande 2006:63 bland annat presenterade förslaget att idrottsdomares tjänsteställe/arbetsplats ska vara bostaden. Tyvärr har inte detta ISK:s förslag ännu lett till några lagstiftningsförslag. Fram till dess får vi således glädja oss åt det "lilla", i form av SkV:s nya synsätt.
Liksom tidigare utgår SkV från varifrån betalningen för uppdraget kommer. Är det från "hemmalaget", så är man på sin arbetsplats. Likaså om man anlitas för ett funktionärsuppdrag i ett enstaka idrottsarrangemang mot ersättning från arrangören.
Om det däremot är så att domaren etc. får ersättningen från sitt förbund eller motsvarande, så står det helt klart att denne i vart fall inte är på sitt tjänsteställe där "pipan blåses"/matchen/tävlingen genomförs. Tjänstestället är "någon annanstans" och troligtvis i bostaden. I här avsedda fall är idrottsdomaren på en tjänsteresa.
Det nya i SkV:s uppfattning är att man accepterar ett domaruppdrag som en tjänsteresa även om domaren får "viss betalning" av hemmalaget/arrangören. Det gör man så länge den huvudsakliga ersättningen för uppdraget kommer från det förbund etc som anlitat/"kontrakterat" vederbörande. Här krävs några klargöranden för att detta ska bli begripligt:
- Med "huvudsaklig" avses cirka 75 procent.
- Med "ersättning" avses allt som utgått för uppdraget, det vill säga 75 procent av den totala summan, inkluderande arvode, reseersättning, "traktamenten" med mera.
- Med "uppdraget" avses respektive match/arrangemang sett för sig, inte hela säsongens insatser.
- Det spelar ingen roll om det är arvodet eller kostnadsersättningarna som kommer från än den ena, än den andra, eller en blandning härav, så länge slutfördelningen är minst 75/25 procent till förbundets "förmån".
Med dessa utgångspunkter går det faktiskt att med lite vilja och administrativ förmåga "förbilliga" respektive domaruppdrag. Framförallt avseende det netto som domaren i slutändan får behålla för sin insats.
Så länge domaren eller jämförbar idrottsfunktionär inte erhåller en ersättning uppgående till ett halvt prisbasbelopp eller mer (2008 = 20 500 kr, 2009 = 21 400 kr) från en och samma utbetalande idrottsorganisation så finns inga kronor och ören att vinna på inbesparade arbetsgivaravgifter för denna.
Däremot så underlättas domarens situation oerhört i alla de fall vederbörandes förbund etc och hemmalaget/arrangören kan komma överens om en minst 75/25-procentig fördelning av respektive uppdrags ersättningar. Genom en sådan fördelning anses domaren ha bostaden som tjänsteställe, och dennes reseersättningar blir avdragsgilla som tjänsteresekostnader - till exempel 18,50 kr/mil med egen bil. Vid motsatsen blir platsen för uppdraget tjänstestället, och då blir resan att betrakta som en resa till och från arbetet, och för sådana resor måste bland annat viss tidsvinst uppnås med mera, samt om dessa allmänna förutsättningar uppfylls är de första 8 000 kr inte avdragsgilla (2009 = 9 000 kr föreslaget). Det vill säga kommer att beskattas för domaren. Den senare effekten mildras ju i och för sig av de resekostnader till och från arbetet domaren har i sitt "civila" arbete.
Motsvarande skillnader föreligger också för möjligheterna att utbetala skattefria traktamenten (som alltid kräver övernattning). Med bostaden som tjänsteställe = OK. Med platsen för uppdraget som tjänsteställe = fullt ut skattepliktigt.
Ovan är i korta drag de möjligheter som SkV:s nya syn ger. Hur detta rent faktiskt ska hanteras av inblandade i respektive uppdrag - domare/funktionären, hemmalaget/arrangören, och vederbörandes förbund - återstår att fundera på. Ber att få återkomma härom.