Hoppa till sidans innehåll

Riksidrottsförbundet är svensk idrotts samlande organisation med uppgift att stödja, företräda och leda rörelsen i gemensamma frågor, såväl nationellt som internationellt.

KMW1

Karin Mattsson Weijber

Hitta ditt distriktsförbund (DF)

"Så får vi integration på köpet"

  • Uppdaterad: 2015-03-24 10:13

Visst kan vi se idrottande som en investering. Vi minskar risken för olika sjukdomar, vi mår bättre fysiskt och psykiskt, vi kanske blir av med en alltför rund mage. Men för barn- och ungdomar är det sällan tanken på långsiktig investering i oss själva som är den stora drivkraften, utan glädjen, spänningen och gemenskapen där och då som gör att vi gång på gång, vecka efter vecka, år efter år, snörar på oss skorna, tar på hjälmen eller tävlingsdräkten. Det som kallas idrottens egenvärde.

Det är just idrottens egenvärde som gör den till en så fantastisk mötesplats. Lägg till att idrotten har sitt eget språk och sina egna regler. Den handlar om att den bästa vinner utifrån lika villkor. Vem du är eller varifrån du kommer spelar ingen roll. Därför sker möten över gränser varje dag i idrottsföreningarna, i hela landet, året runt. Vi får nya kompisar, lär av varandra, hittar trygghet och mening i vardagen.

För de som nyligen har kommit till Sverige blir idrotten en form av SFI (Svenska för invandrare), men lärandet sker utan några som helst tankar på ordklasser eller meningsbyggnad. Vi har många föreningar som gör fantastiska insatser för asylsökande. Ett exempel är Skuru IK:s satsning på ensamkommande barn där föreningen vill bidra till att välkomna de här barnen till Sverige. Den erbjuder barnen inte bara att spela basket utan också att hjälpa till med annat så som att filma matcher, stå i kiosken eller vara matchvärdar. Den erbjuder gemenskap och sammanhang.

Jag vet att det är många som känner ett utanförskap i Sverige idag och även vi inom idrotten behöver på många sätt bli mer välkomnande. Det är en central del i det strategiarbete som Riksidrottsstyrelsen tillsammans med alla specialidrottsförbund har bedrivit i snart två år och kommer fortsatt vara så en lång tid framöver.

Det civila samhällets och i synnerhet föreningsidrottens kraft för att minska utanförskapet lyfts inte fram tillräckligt i debatten om hur integrationen i Sverige kan förbättras. Förutom att vi är extremt kostnadseffektiva tack vare allt ideellt arbete som görs och att vi har en infrastruktur på plats med idrottsföreningar i alla landets 290 kommuner, så sker integration genom idrott inte genom krav.

Drivkraften är kärleken till idrotten; glädjen, spänningen och gemenskapen. Låt idrottens egenvärde stå i centrum - så får vi integration på köpet.


"Hot och hat är helt oacceptabelt"

2015-03-10

Idrotten är en fantastisk mötesplats över alla gränser. En anledning är att idrottens språk och regler är universella. Den handlar om att den bästa vinner utifrån lika villkor. Vilken gud du tror eller inte tror på, vilken hudfärg du har, vem eller vilka du attraheras av spelar ingen roll. Idrottens idé bygger på att alla är olika och har rätt vara det, men behandlas lika på planen, banan, skogen eller för den delen i omklädningsrummet.

Jag vet att det inte är så överallt. Idrotten är inte skild från samhället. De normer och värderingar som finns runt om oss finns också i idrotten och vi har också en historia av att genom idrott forma och skapa män rustade att skydda och utveckla nationen i 1800- och det tidiga 1900-talets Europa. Vi behöver vara medvetna om att vår historia påverkar oss än idag.

Idrottsföreningar är öppna för alla. Ingen får nekas medlemskap på grund av exempelvis etnicitet, sexuell läggning eller religion. Däremot känner sig inte alla välkomna överallt. Vi har utmaningar när det gäller att skapa en jämlik och jämställd idrott. Just dessa utmaningar tog sig AIK och Sofia B Karlsson an. Genom projektet Fotboll för alla ifrågasatte hon normer, förväntningar och föreställningar som är exkluderande. Hon ville vända upp och ner och skaka om resterna av den gamla manligheten och maskuliniteten inom idrotten och göra den modern och inkluderande. Skapa en idrott där killar och män formas till toleranta, öppna, sårbara, varma samhällsmedborgare. Och självklart samma sak med tjejer och kvinnor.

Som i allt förändringsarbetet mötte Sofia B Karlsson motstånd. Men motståndet var mycket större och starkare än vanligt. Hon möttes av hot och hat. Hur många som ligger bakom mobben spelar ingen roll. De var tillräckligt många och tillräckligt aktiva för att hon skulle känna sig tvungen att sluta. Det är helt oacceptabelt. Det får inte ske inom svensk idrott.

Jag vill att den svenska idrottsrörelsen ska vara en mötesplats fylld av glädje, vänskap och inspiration för miljoner människor. En mötesplats där vi vinner och förlorar, men gör det med respekt för varandra.

Karin Mattsson Weijber


"Vi som rör på oss inom idrotten gör en investering"

2015-03-05

Vinteryran efter VM i Falun har knappt hunnit lägga sig innan världens största skidtävling är ett faktum och återigen vänds blickarna mot Dalarna. Vasaloppet började som ett testlopp 1922 med 119 deltagare och tar i år emot närmare 67 000 åkare mellan 8 och 88 år. Redan från början stod lokala ideella idrottsföreningar som arrangörer.  Samma föreningar, IFK Mora och Sälens IF, är fortfarande värdar för evenemanget.

I Vasaloppsspåren kämpar motionärer mot egna mål, att ta sig hela vägen de nio milen eller att slå sin tid från året innan. Hela 55 procent av åkarna har åkt tidigare och i spåren bärs de fram genom att samåka med nyfunna vänner, och stödet från publiken som finns längs hela vägen mellan Sälen och Mora. De flesta åkare slipar formen i sin hemmaförening, vissa på egen hand. Oavsett placering eller uppnådda egna målsättningar håller de sig friskare och starkare med hjälp av fysisk aktivitet och träning. För många är Vasan bara ett av målen mot En Svensk Klassiker och skidor bara en av flera träningsformer.


För mig är skidåkning ett sätt att komma ut i vacker vinternatur, få motion och släppa tankar på annat för en stund. Motionslopp innebär för många motivationen mot ett mål där vägen dit egentligen är det viktiga. Det är genom den vardagliga träningen årets övriga dagar som 67 000 åkare, eller motionärer som jag, håller oss i form.


Vi som rör på oss inom idrotten gör en investering i bättre personlig psykisk och fysisk hälsa. Vi besparar också samhället sjukvårdskostnader. Att idrotta och vara aktiv hela livet är bättre än många piller och är en enorm möjlighet till förbättrad hälsa. Idrottar du och motionerar i en förening får du samhörighet, gemenskap och vänner, bättre hälsa och välbefinnande får du på köpet.


Idrottsaktiva ungdomar mår bättre, har bättre självkänsla och färre depressiva symptom än kompisarna som inte idrottar visar undersökningar av Ungdomsstyrelsen (som idag heter Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF) och Håkan Stattin, professor vid Örebro Universitet. Symptom som huvudvärk, magont och sömnsvårigheter är typiska för stress och psykiska problem men aktiva idrottsungdomar upplever sådana symptom i klart mindre utsträckning än de som inte idrottar eller motionerar. Att unga får idrotta och röra på sig och ha roligt tillsammans har stor betydelse för hur aktiva de är senare i livet, vilket i sin tur innebär att de som äldre mår bättre både fysiskt och psykiskt.


Idrotten bidrar redan i dag med stora värden till samhället, bättre folkhälsa är ett av dessa. Givetvis kan vi göra mer, och vill också ta oss an de utmaningar vi står inför.  Att fortsätta välkomna alla och utveckla våra verksamheter för att behålla tonåringarna är några av våra mål för att ge så många som möjligt en chans att stanna inom idrotten hela livet.

Karin Mattsson Weijber


"Barn är inte små vuxna"

2015-01-22

Igår inleddes den andra säsongen av Utbildningsradions både uppmärksammade och uppskattade serie Idrottens himmel och helvete. Liksom för ett år sedan är syftet med programmen att peka på utmanade situationer ledare och föreningar kan råka ut för inom barn- och ungdomsidrotten, men också sätt att lösa dem. Tillsammans bildar de ett utmärkt underlag för både föreningar och enskilda ledare att diskutera hur man vill bedriva sin verksamhet.

För att stödja föreningarna i sitt utvecklingsarbete har Riksidrottsförbundet och SISU Idrottutbildarna tillsammans med UR tagit fram fördjupningsmaterial med samtalsplaner och utvalda klipp som kommer att finnas tillgängliga på UR:s hemsida. Våra distriktsorganisationer står på tå för att stödja föreningarna. Exempelvis bjuder många distrikt in till frukostsamtal kopplat till temat för varje veckas program.

Ibland får vi genom media bilden att all barn- och ungdomsidrott i Sverige består av allt tidigare elitsatsningar, bänkade barn och utslagning. Men sanningen är att de allra flesta av idrottsrörelsens hundratusentals ideella ledare gör ett fantastiskt arbete. Om det inte vore så skulle knappast en majoritet av landets barn och ungdomar söka sig till våra idrottsföreningar. Inte heller skulle 58 procent säga att idrotten spelar en mycket eller ganska stor roll i deras liv.

Samtidigt kan vi inte blunda för att det finns problem, de exempel media visar upp är naturligtvis inte påhittade. Ofta beror de på att vuxna ser sitt eget idrottande som en mall för barnens. En idrott vars främsta, ibland till och med enda, mål är att vinna.

Men barn är inte små vuxna. Och barnidrotten ska utformas efter deras förutsättningar, behov och önskemål, det vill säga ett barnrättsperspektiv. Det är också utgångspunkten för de anvisningar för barn- och ungdomsidrotten riksidrottsstyrelsen beslutade om i våras. Det handlar inte att ta bort tävlingsmomentet – många barn vill tävla och det är också en naturlig del av idrotten. Rätt skött kan tävlingen lära barn både att vinna och att förlora. Men då måste tävlingen avdramatiseras och bli en del av leken.

Just nu arbetar många förbund med att anpassa sin barnverksamhet till barnens utvecklingsnivå. Både regler och tävlingssystem ses över. Basketbollens Easy Basket, brottningens övergång till pooltävlingar och samarbete mellan lagidrotter i Gästriklands för att göra det möjligt för barn att ägna sig åt flera idrotter är bara några exempel.

Målet är att erbjuda en idrottsverksamhet som lägger grunden för ett livslångt idrottsintresse. En del kommer att vilja satsa för att nå hela vägen till VM och OS. Andra vill bara fortsätta att ha roligt, röra sig och må bra. Oavsett vilket ska det finnas plats för dem inom svensk idrott.

Det är i föreningarna den platsen finns. Det är de enskilda ledarna i föreningen som skapar idrottsintresset. Därför är det också i föreningarna den avgörande diskussionen om hur verksamheten ska bedrivas måste föras. En diskussion där inte bara ledarna, utan också barnen och ungdomarna och deras föräldrar behöver finnas med.

Utbildningsradions nya omgång av Idrottens himmel och helvete är ett bra underlag i den diskussionen.

Karin Mattsson Weijber


"Allra viktigast just nu är att blicka framåt"

2014-12-22

December är lika med tillbakablickar. Och visst har väldigt mycket hänt under idrottsåret 2014. Vi har sett fantastiska svenska idrottsprestationer i många internationella mästerskap, bland annat vinter-OS i Sotji. Samtidigt har ett supervalår pågått med en valrörelse och löften om ett höjt idrottsstöd som sedan inte hölls. Umeå och Borås har arrangerat SM-veckor som bara kan sammanfattas med succé och idrottsglädje, samtidigt som regeringen och Stockholms stad sade nej till en svensk OS-kandidatur trots att vi med facit i hand skulle ha haft en bra chans att inte bara vinna hem evenemanget utan även arrangerat ett realistiskt och hållbart spel som nu även Internationella Olympiska Kommittén vill se.

Men allra viktigast just nu är att blicka framåt, mot svensk idrotts framtid. I dagarna skickar Riksidrottsförbundet ut ett remissunderlag baserat idrottens gemensamma strategiarbete som pågått i hela rörelsen sedan RF-stämman i Luleå 2013. Arbetet har tagit sin utgångspunkt i de utmaningar vi står inför där allt fler vill vara fysiskt aktiva men allt oftare gör det på egen hand eller i andra privata alternativ.

Vi vet också att vissa grupper är svårare att nå än andra. Som till exempel barn- och ungdomar, framför allt flickor, med utländsk bakgrund eller från familjer med snäva ekonomiska ramar. Samma sak gäller också för HBTQ-personer och funktionshindrade.

I diskussionerna som vi har haft under 2014 har vi kunnat konstatera att de allra flesta är överens om att vår värdegrund – glädje och gemenskap, demokrati och delaktighet, allas rätt att vara med och rent spel – håller och ska vara fundamentet för vår rörelse. Och att den ideella föreningen är den grund vi ska bygga vidare på. Men utifrån den utgångspunkten finns flera frågor som kräver svar.

  • Hur ska vi vitalisera och stärka föreningslivet, istället för att bli dåliga kopior av företag?
    I en rapport som kom för bara några veckor sedan konstaterar en grupp forskare att ungdomar idag har svårt att skilja på föreningsdriven och företagsdriven idrott. Är anledningen att det ofta inte är någon skillnad? Och om det inte är någon skillnad, hur ska vi då kunna försvara till exempel vårt samhällsstöd som vi, men inte de kommersiella företagen, får?
  • Hur ska vi möta den växande hälsotrenden?
    Vi ser ett stort och växande intresse för fysisk aktivitet, men inte nödvändigtvis för att tävla. Idrottsrörelsen är traditionellt uppbyggd kring tävlandet. Kan vi erbjuda verksamheten som fångar upp även de som bara vill träna, ha roligt och må bra?
  • Hur ska vi göra det enklare för fler att vara med?
    Många upplever många krav i att gå med i en idrottsförening. Träningar på fasta tider, behov av och vädjan om ideella insatser, ibland krav på utbildningar innan de kan börja. Är alla trösklar nödvändiga?
  • Hur ska vi se till att våra verksamheter inkluderar och inte exkluderar?
    Idrottsrörelsen är formellt öppen för alla, det finns till och med krav på det i Riksidrottsförbundets stadgar. Men vi vet att vissa grupper och individer inte känner sig välkomna. Har vi regler, traditioner, jargonger som exkluderar? Och hur förändrar vi dem?

I maj 2015 kommer RF-stämman att fatta viktiga beslut som påverkar förutsättningarna. Men det är inte där framtiden avgörs. Den avgörs varje dag, året om i den dagliga verksamheten i landets alla idrottsföreningar. Där måste diskussionen om förändring och förenkling fortsätta och bli riktigt konkret. 

Karin Mattsson Weijber


”Vilka verktyg skapar trygga och säkra evenemang för alla?”

2014-11-18

Idrotten engagerar. Inte bara de som utövar den utan minst lika mycket de som sitter på läktarna runt om i landet. Den svenska klubbfotbollssäsongen är över och vi kan glädjande konstatera att antalet ordningstörningar inne på arenorna fortsätter minska. Även på hockeyarenorna har den positiva supporterkulturen dominerat på läktarna under hösten.

Den positiva utvecklingen beror på det omfattande arbete som föreningar, förbund, polisen, och supportergrupper gör tillsammans. Samarbetsklimatet är bättre än på många år och därför ser vi resultat. Den gemensamma nationella strategin 2014-2017 är ett bevis.

Nu behöver många aktörer fokusera på att strategin även ska leda till praktik och därför är behovet av en nationell samordnare stor. Vi behöver någon som dels ser till att implementering löper på framåt och att polisens och idrottens arbete går i takt. Men samordnaren behöver också tillsammans med aktörerna identifiera och visa för regering och riksdag vilka åtgärder de som beslutsfattare behöver ta för att vi ska tillsammans ska kunna skapa än mer välkomnande, trygga, säkra och stämningsfulla evenemang för alla. Den nuvarande samordnarens uppdrag går ut vid årsskiftet. Jag hoppas att regeringen inom kort beslutar om ett långsiktigt och förtydligat uppdrag med mandat att driva på och utveckla arbetet.

En annan konkret åtgärd som riksdagen kan besluta om inom kort är den förra regeringens proposition om att polisen ska upprätta ett nationellt register över tillträdesförbud vid idrottsevenemang. Idag tisdag den 18 november diskuterar Justitieutskottet förslaget som föreslås träda i kraft den första april 2015. Ett register är ett mycket viktigt verktyg för att hindra de som har fått tillträdesförbud att komma in på arenorna. De som vid matcherna står vid vändkorsen på arenorna behöver veta vem som inte ska få komma in och hur personerna ser ut. Därför behöver föreningarna ha tillgång till de uppgifterna. Registerhanteringen måste självklart vara säker, men också enkel att få tillgång till i praktiken, och fotografier av personerna behöver finnas med. Ledamöterna i Justitieutskottet bör ta med de perspektiven i sin diskussion på torsdag.

Andra åtgärder som Björn Eriksson förslog i sitt delbetänkande Mindre våld för pengarna våren 2012 är maskeringsförbud, som nu utreds, och att tillträdesförbudet ska gälla en viss radie runt arenan. De förslagen måste regeringen skyndsamt omvandla till propositioner.

För den svenska supporterkulturen är fantastisk. Bara Allsvenskan i herrfotboll hade över 1,7 miljoner åskådare under 2014. Även om själva idrotten och tävlingsmomentet är det vi vill se ger supportrarna matchen en extra dimension. Supporterföreningar kan göra en medioker match till en enastående upplevelse. Supporterföreningarna är just föreningar, där alla får plats oavsett kön, etnicitet, ekonomiska förutsättningar och så vidare. De är liksom idrottsföreningarna demokratiska samlingar där vi enas kring ett gemensamt intresse. Precis som inom idrotten finns det finns personer som inte känner sig välkomna och bekväma med språkbruk och agerande på läktaren. Där finns mycket att göra. Men när de är som bäst kan supporterföreningarna också vara en plats där personer kan få stöd och känsla av sammanhang som i svåra stunder gör större skillnad än samhällets skyddsnät. Läs gärna Erik Nivas artikel Söderbröder – ända in i döden. Idrotten gör Sverige starkare.

Karin Mattsson Weijber


”Jämställdhet är ett verktyg för att nå målen”

2014-11-05

Vägen och utvecklingen mot en jämställd idrott går framåt, men det går för sakta. Skruvar vi inte upp tempot riskerar svensk idrott att uppfattas som, och bli, en omodern rörelse. Vi måste var och en på alla nivåer ta vårt ansvar.

Jämställdhet är en förutsättning för att vi ska fortsätta vara en livskraftig idrottsrörelse som lockar barn, ungdomar och vuxna. Tyvärr börjar jämställdhetsarbetet alltför ofta i fel ände. Visserligen har jämställdhet ett stort egenvärde och ett självändamål. Men för att få kraft i ett jämställdhetsarbete måste jobbet börja med förbundets eller föreningens mål. Oavsett idrott och föreningens eller förbundets storlek är jag övertygad om att jämställdhet är ett effektivt verktyg för att nå de egna målen. Integrera jämställdhetsarbetet i verksamhetsutveckling på alla områden.

I det strategiarbete som svensk idrott just nu intensivt är igång med är jämställdhet ett av de viktigaste områdena för att skapa en stark attraktionskraft, en vital idrottsutveckling och en bättre ledarförsörjning.

Om vi ska vara lika attraktiva framöver så behöver sammansättningen bland ledare och beslutsfattare i mycket större utsträckning spegla de som är aktiva idag och de vi vill ska bli aktiva.

Visst har vi kommit en bra bit på väg. Över 40 procent av våra medlemmar är kvinnor, knappt 40 procent av våra ledare är kvinnor och knappt 40 procent av deltagarna i våra aktiviteter för barn och ungdomar 7-20 år är tjejer.

Men det finns områden där vi har mycket längre kvar. Knappt en tredjedel av landslagsledarna är kvinnor. På makt- och prestigefyllda positioner som förbundskaptener, ordförande och generalsekreterare är siffrorna ännu sämre. Svensk idrott har lysande positiva exempel, förebilder och banbrytare som Pia Sundhage, Karin Torneklint, Pia Nilsson och Kristina Landgren Carestam för att nämna några. Men de ska inte vara enstaka undantag.

För att nå våra jämställdhetsmål till 2017 behöver vi se över strukturer, synliggöra och förändra normer. Riksidrottstyrelsen beslutade på sitt oktobermöte att tilldela 14 specialidrottsförbund 3 225 000 kronor i stimulansstöd för att utveckla sitt jämställdhetsarbete och göra det jobbet.

Men det viktigaste uppdraget har vi, var och en av oss. Om inte jag, och du, lyfter upp, markerar och diskuterar det vi upplever som ojämställdhet eller uttryck för ojämställdhet just där och då kommer vi aldrig att lyckas göra svensk idrott till världens bästa.

Karin Mattsson Weijber


Alla krönikor >>>

Karin om idrotten

På den här sidan skriver Karin Mattsson Weijber, ordförande i Riksidrottsförbundet, om idrotten ur sitt eget perspektiv.

Kontakt

Mattsson Weijber_bild

Karin Mattsson Weijber

Ordförande
070-600 37 22 

Karin på Twitter

RF_logo_grey
Skansbrogatan7sv

Postadress:Riksidrottsförbundet
Box 11016
100 61 Stockholm

Besöksadress: Skansbrogatan 7
118 60 Stockholm

Kontakt:Tel: 08-699 60 00
Fax: 08-699 62 00
E-post: This is a mailto link

Vi finns på Twitter Följ oss