- Invandrarungdomar finns med i idrottsrörelsen i nästan lika stor utsträckning som ungdomar i allmänhet
- De allra flesta invandrarungdomar upplever att de blir bra bemötta i idrottsföreningarna
Cirka tio procent av Sveriges befolkning är födda utomlands. Ytterligare åtta procent är barn till minst en förälder som fötts utomlands. Totalt handlar det om att nästan var femte svensk som är det vi i lite slarvigt brukar kalla invandrare. På många orter i landet är andelen betydligt större än så.
Hälften är medlemmar i en idrottsförening
En studie SCB gjorde på RF:s uppdrag 2002 visar att invandrarungdomar (13-20 år) i hög grad är medlemmar i idrottsföreningar, till skillnad från mycket annat föreningsliv. Nästan hälften (48 procent) tränade och/eller tävlade i en förening – pojkar i högre utsträckning än flickor (58 respektive 39 procent). Siffrorna, framför allt för pojkarna, ligger i jämnhöjd med siffrorna från de studier som gjorts av tävlings- och motionsvanor hos ungdomar i allmänhet.
De stora könsskillnaderna fanns hos ungdomar födda utanför Sverige, medan flickor med invandrarbakgrund födda i landet sade sig träna och tävla i lika hög utsträckning som flickor i allmänhet.
Fotboll vanligast hos killar, basket hos tjejer
De vanligaste idrotterna bland ungdomar med invandrarbakgrund var, i nämnd ordning, fotboll, innebandy, basket, tennis och ridsport. Fotbollen visade sig vara en mer utpräglad pojkidrott än inom ungdomsgruppen som helhet – invandrarpojkarna är faktiskt klart mer aktiva i fotbollsföreningar än ungdomar i allmänhet (56 jämfört med 44 procent). Däremot är basket vanligare bland tjejer än bland killar.
Men det faktum att invandrarungdomarna finns inom idrotten leder inte automatiskt till integration. Etnologen Jesper Fundberg skriver: ”Idrotten är en mötesarena. Där träffas människor med olika erfarenheter och bakgrunder. Dessa möten kan fungera på olika sätt (…) Hur dessa möten laddas (…) beror på vad ledare, spelare, föräldrar och andra aktiva inom idrotten gör med dessa möten.”
Trivs med ledare och lagkompisar
Två studenter vid Luleå Tekniska Universitet undersökte i en C-uppsats 2003 hur ungdomar dels med svensk bakgrund dels med annan etnisk och kulturell bakgrund i Stockholm respektive Norrbotten upplevde sin situation inom idrotten. Det visade sig att den helt övervägande majoriteten (över 90 procent), oavsett både etnisk bakgrund och boendeort, ansåg sig bli bra bemötta av såväl tränare och lagledare som lagkompisar. Däremot upplevde runt hälften av invandrarungdomarna, framför allt i Norrbotten, problem i relationen med föräldrar och andra vuxna kring laget. Man skulle kunna säga att relationerna inom själva laget fungerar bra, men att däremot samhälleliga fördomar avspeglar sig i samspelet runt laget, framför allt i mindre orter där människor förmodligen är mindre vana vid etnisk mångfald.
De allra flesta oavsett etnisk bakgrund, samtliga i Norrbotten, anser också att sammanhållningen i laget är god och mer än två tredjedelar umgås privat med sina lagkamrater.
Slutsatsen är att ungdomar med invandrarbakgrund inte bara finns i idrottsrörelsen utan också blir en del av gemenskapen i föreningarna.