Den tragiska dödsolyckan med den georgiske åkaren Nodar Kumaritasjvilis i Blackcomb Mountain i Whistler har egentligen ingenting med min dom över rodelsporten att göra. Jag har alltid tyckt så. Att bob- och rodel bara åsamkar kandidatstäderna ofantliga och onödiga kostnader för någonting som inte behövs. Sporterna finns egentligen inte. Det är några galenpannor i ett antal länder som bygger kälkar men de är på intet sätt representativa för befolkningen.
Sverige hade också en sådan ”galning” en gång, Carl-Eric ”Jätten” Ericsson som var ensam utövare av sin sport i Sverige men av någon outgrundlig anledning fick resa till OS efter OS. Han representerade sig själv och galenskapen men ingenting annat. Hån mera än respekt var vad han fick inkassera. Jämte en del medel från Sveriges Olympiska Kommitté. Det var slöseri. Sverige har sökt OS flera gånger och därmed haft för avsikt att bygga dessa svindyra arenor för en sport som inte finns. Bl a av det skälet har också regeringen ställt sig kallsinnig till garantier. Det har regeringarna gjort alldeles rätt i.
Den onödiga dödsolyckan som förmörkade invigningsfestligheterna för vinterspelen i Vancouver lägger naturligtvis ved på brasan. Jag är gärna med och eldar. Miljardinvesteringarna är bortom allt förstånd och den olympiska idrotten, all idrott, bör ligga rätt i tiden. Men nu, när muren är borta sedan tjugo år och inga öststater längre bygger kälkar med statliga medel för att skapa ännu ett gyllene tillfälle för nationen att få del av olympisk glans, är det dags att sätta stopp.
Internationella Olympiska Kommittén bör snarast och allvarligt diskutera uteslutning av bob- och rodel från det olympiska programmet.

Bob- och rodel är utvecklingen av brittiska turisters vinterlekar i Schweiz på 1880-talet. Det var överklassnöje efter ståtliga middagar på dyra högfjällshotell att på ett lite våghalsigt sätt ta sig nerför backarna. Där föddes rodelsporten. Den är lillebror och yngst i kälkåkarfamiljen. Bob har funnits med på det olympiska programmet sedan vinter-OS-starten 1924 i Chamonix, rodel gjorde debut 1964 i Innsbruck - fyra år försenat.
Debuten skulle nämligen ha skett 1960 i Squaw Valley men de amerikanska arrangörerna vägrade att bygga kälkbanan. De vågade trotsa direktiven från IOK med hänvisning till de orimliga proportionerna mellan kostnad och användning. Blott nio ekipage hade anmält sig till kälkåkningen. Flera tänkta och utvalda OS-arrangörer har tagit matchen med IOK om bob- och rodeltävlingarna men fått kalla handen och hittills är det blott amerikanarna 1960 som vägrat. Spelen i Squaw Valley är därmed de enda i den olympiska historien utan tävlingar i kälkbanan. Jag sätter det gärna på amerikanarnas pluskonto.

Rodel är en klassport där endast de med stora sponsorer och starka olympiska kommittéer bakom sig har möjligheter att hävda sig. Det är svindyrt att resa runt och söka upp de få banor som finns i världen, hyrorna är i miljonklassen. I ett samhälle som skriker efter jämlikhet och rättvisa är det otidsenligt och fel att endast några få och väl beställda har möjlighet att komma väl förberedda. Därför är riskerna, när banorna nu blir allt farligare, också större för dem som t ex den georgiske åkaren inte har samma möjligheter att förbereda sig.
Ett exempel: så sent som i Lillehammer - de finaste olympiska vinterspelen genom alla tider - var topphastigheten i rodelbanan 128, 7 kilometer i timmen. Den georgiske dödsåkaren i den olympiska isrännan avslutade sitt liv i 144 kilometer i timmen. Banrekordet hålls av tysken Felix Loch och lyder på 153, 98 km/tim. Det är hastighet som om de uppnåtts med bil på en motorväg betyder att körkortet blir indraget.
För de allra skickligaste är banan farlig, för de sämre är den livshotande och tillåter inga mänskliga misstag.
Idag kan också dessa fakta läggas till allra övriga i en propå till Jacques Rogge och hans församling att ställa undan kälkarna för gott.
Om antalet grenar behöver utökas för att fylla de olympiska vinterveckorna skulle jag föreslå att man t ex inför mixedstafett på skidor, snöskoter och vintergolf.
Till och med snöbollskrig skulle vara mera befogat än kälkåkning.