Sydafrika kommer att dra alla blickar till sig i sommar. Efter att i decennier ha spelat rollen som underleverantörer till de stora klubbarna i de betydande ligorna (och många andra också) har Afrika äntligen fått det VM som flera presidenter (Joao Havelange ända sedan 70-talet, Sepp Blatter när han tillträdde 1998) lovat landet.

VM i fotboll och Sverige är inte med. Därmed temporärt bortsuddat från fotbollskartan. Det känns tomt. I den färska ranking som gäller till dagen efter VM-finalen är Sverige placerat som nummer 37 i världen.
Nigeria har placeringen 21, så Lasse Lagerbäck har verkligen bytt upp sig både sportsligt och ekonomiskt.
Sven Göran Eriksson, vars bäst-före-datum gick ut långt innan förförarglorian började blekna, ligger på 27:e plats med Elfenbenskusten.
Ingen av dem kommer att vinna VM och förmodligen betyder det att de får sparken på sensommaren. Fotbollsförstånd, realism och ambitioner går inte alltid hand i hand i dessa länder.
Lagerbäck skapade en enastående svit av EM- och VM-slutspel inbäddad i fotbollstryggheten på förbundskansliet i Solna. Nu få han känna hur det blåser i ett land där Ledaren tilläts magiska krafter. Det kan svida men bankkontot erbjuder balsam på såren.
Brasilien toppar FIFA:s ranking av världens fotbollsnationer och Brasilien har alltid förväntningarna på sig. Inte bara från ett fotbollsgalet folk utan från hela världen. Sambafotboll och VM-guld, grannlåt och framgång. Brasiliens fotbollspelare förväntas ge folket vad politikerna och samhället inte riktigt lyckas med. Det är den brasilianska traditionen. Men sanningen om Brasiliens fotbollslandslag är att det ofta inrymmer både hårdför fysik och kreatörer som glömt dansskorna hemma.

Jag har bevakat åtta VM-slutspel i fotboll. Sex gånger har Sverige varit med. Imponerande.
Ändå var kanske de två slutspelen – Mexiko 1986 och Frankrike 1998 – då Sverige saknades de allra roligaste att bevaka.
Mindre av påtvingad nationalistisk hårdmarkering av det egna landslaget, mera plats för större utblickar, politiska och sociala kopplingar.
1986 i Mexiko var Diego Maradona inblandad i tretton av Argentinas fjorton mål, aldrig någonsin har en enda man betytt så mycket för ett landslag, Västtyskland försökte klä honom i tre överrockar för att beskära hans manöverutrymme i finalen men tre gånger lösgjorde han sig och öppnade för sitt lags tre finalmål. Han var magisk.
I Frankrike gjorde hemmanationen fotbollen till en angelägenhet för alla samhällsklasser. Det var närmast en social revolution.
Kan en magiker (Maradona) inspirera en annan (Messi) och ge Argentina guldet igen?
Kommer Tyskland som alltid att med kraft och metodik och uppoffrande spelare ta sig ända fram. Bara namnet Schweinsteiger kan ju skrämma modet ur vem som helst.
Någon VM-final mellan Italien och Frankrike blir det inte den här gången.
Och Ryssland, som jag sett imponera så många gånger tidigt i turneringarna, står väl inte distansen ut den här gången heller.
Klart vi kommer att hålla på Danmark även om det inte alls känns som när Elkjär, Laudrup, Arnesen, Mölby, Morten Olsen m fl höll högsta världsklass i mitten av 80-talet.
Holland har en ruskigt offensiv uppställning, men…
Ronaldo, i all sin förträfflighet, är nog alldeles för ensam för att lyfta Portugal ända upp. Med andra ord; Ronaldo är en av världens två, tre bästa men likväl ingen Maradona.
Både hjärtat och hjärnan säger – Spanien.
Med Villa och Torres på topp och ett mittfält med Xavi, Iniesta och Fabregas. Och så kapten Puyol.
Betänk att Spanien, med två av världens bästa klubbar genom alla tider. Real Madrid och Barcelona – aldrig vunnit ett VM-guld.
Och motståndare i finalen? England? Ja, det får bli mitt lite uppkäftiga tips.
England har karaktär, löpvilja, Gerrard och Lampard men framförallt Wayne Roney. Fast det har ju inte hjälpt förut. Nej, skillnaden på årets England heter – Fabio Capello. Capello är en vinnare, han blandar metodik och fantasi och det kan bära långt.
Och i Sverige slickar vi såren, restaurerar sönderplöjda planer, välkomnar en ny förbundskapten och hoppas att Zlatan skall få lusten tillbaka.
Det är långt till nästa kalas.
- - -
ÅKE STOLTS krönikor gör nu sommaruppehåll och återkommer i mitten av augusti.