Det kanske mest anmärkningsvärda är ändå den rättspraxis som Svenska Fotbollförbundet använder sig av. Läktarvåld och pyrotekniska övergrepp på de allsvenska fotbollsmatcherna blir, med SvFF:s sätt att döma, det enda kriminella brottet i Sverige där offren får bära straffet medan förövaren går fri. Spelarnas straffas därför att våldsverkare bryter sig in och saboterar deras arbetsplats. Publiken straffas genom att bli blåst på den konfekt den betalat för.
Sponsorerna straffas därför att de objekt de beslutat satsa på får sina varumärken besudlade.

Idén om det öppna samhället får sig en rejäl törn. Klubbarna straffas med höga bötesbelopp.Men de fega ynkryggar som väljer fotbollsarenorna som spelplatsen för sina sjuka lustar går i de allra flesta fall helt fria.
Det kan naturligtvis inte fortsätta så. Att bötfälla klubbarna och låta förövarna går fria är lika dumt som om man struntade i att ta fast tjuven men utdömde böter till butikerna för att låsen och larmen varit otillräckliga.

Länge nog nu har man försökt komma tillrätta med fotbollsterroristerna genom att bötfälla klubbarna. Ingenting tycks bli bättre av det. Så skriv om lagen. Den fungerar inte. Sluta med att bötfälla klubbarna. Samhället, förbundet, supporterklubbarna, föreningarna, polisen; alla måste hjälpas åt att sätta fast förövarna. Alla kan bli bättre i jakt på dem. Böterna gör inte klubbarna bättre i sitt säkerhetsarbete. Det faktum att matcherna avbryts, publik, spelare, alla blir förbannade, bittra, uppgivna, är straff nog. Ingen vill ha ligister på läktarna. Den inställningen förändras inte av att man får ännu en käftsmäll av sitt förbund.
Så mitt förslag är: slopa böter till klubbarna, avbryt bara matcher i yttersta nödfall och sluta dalta med den nostalgiska ståplatspubliken. Vad är det som är så fint med att stå och titta på fotboll om man kan sitta? Jo, jag vet, det är en prisfråga, men den kan man väl lösa med billigare sittplatser.

Vi skall ha ett fritt och öppet samhälle, det som Norges imponerande statsminister Jens Stoltenberg predikat så känslosamt och fast de senaste veckorna medan den svenske statsministern sprungit och gömt sig, men behövs det staket, kameror, övervakning, personliga biljetter, registrering, polis, hundar, vad faen som helst, för att skydda den stora allmänheten från de få dårarna, så kan man inte avstå det bara för att några skriker högt om polisstat och övervakningssamhället. Vi som sköter oss har ju ingenting att frukta i en demokrati. Det öppna samhället skall vara öppet för dem som klarar av att leva så, stängt för den respektlösa mobb som har sabotaget som sin hobby.

Jag klandrar inte domarna för att de avbryter matcher som utsätts för attentat. Men när de inte återupptas igen har sabotörerna vunnit. Det är precis vad de är ute efter. Om det nu är domarna som skall bestämma här – det kan man ha olika meningar om – så bör de oftare än hittills se till att matcherna kommer igång igen och färdigspelas.

Jag hade i min enfald trott att de sista entusiasterna på ståplats skulle kunna rensa bort ogräset som växer omkring dem, mobba ut rötäggen för vilka själva fotbollen är oviktig. Men civilkuraget tycks också vara en egenskap i utdöende.
Polisen måste visa mera kurage. Låt ingen av dem som bråkar på stan före matchen någonsin nå arenan. Grip dem, sätt dem på första bästa tåg hem (om de tillhör de tillresande). Där riskerar de visserligen att antingen försenas av elavbrott eller bli avkastade om de inte har biljett, men då är de förhoppningsvis så långt från arenan att de inser att de inte hinner fram i tid.