På en av Fryshusets basketplaner står Farhiya Abdi och tar skott efter skott från alla möjliga avstånd och vinklar. I det konstanta bullret av studsande basketbollar berättar hon att synen av henne, när hon tränar ensam, hör till vanligheterna.
- Jag gör alltid någonting, har jag en vilodag kommer jag att skjuta ändå. Jag kör extra träningspass runt fem gånger i veckan, saker som jag behöver träna på. Det hjälper mig i konkurrensen.
- Jag kollar också mycket på basket och tänker på vad jag kan utveckla och bli bättre på för att kunna spela med och mot de bästa.
Att hon har höga krav på sig själv märks tydligt. Det är få skott som inte går i korgen, men när hon missar skriker hon högt: ”fan!”.
- Jag är väldigt tävlingsinriktad och har en riktig vinnarskalle, bollen måste gå i.
Kanske är det just träningsvilligheten och kravbilden som har gjort att Farhiya Abdis karriär har skjutit i höjden. Det har hänt mycket de senaste åren. Spel i 08 Stockholm Human Rights har ersatts med spel i Tjeckiska Frisco Brno och Euroleague.
Nu är hon på väg att ta nästa steg till WNBA och Los Angeles Sparks.
Men, hon har inte alltid varit stjärna. Utvecklingskurvan stegrade sent för den 189 centimeter långa forwarden. I den tidiga tonåren fick hon kämpa för att få tränarnas uppmärksamhet.
- Jag var dålig fram tills att jag fyllde 16 år. Jag satsade inte på basketen och var ganska mullig. Jag ville egentligen bli tandläkare när jag var yngre. Sen blev jag bättre och bättre, men coacherna såg till en början ingenting i mig.
- När jag var runt 16-17 började jag utvecklas och få bättre koll på min kropp, jag gick ner lite i vikt, då vände det helt och hållet.
Under gymnasietiden tränades Farhiya Abdi av Anders Härd, före detta guldcoach i 08 Stockholm, i dag basketutvecklare på Stockholms Basketförbund. Att spelare utvecklas sent är välbekant för honom.
- Det är inte förrän vid 15-16 års ålder man tidigast kan se vilka som blir bäst. Speciellt i basketen där mycket handlar om längd, det gäller därför att vänta och se hur spelarna utvecklas.
- Det är ett Stockholmsproblem i basketen att det handlar mycket om att vinna matcher i tidig ålder. Det byggs starka ungdomslag. Men man kan gå miste om skickliga basketspelare på det sättet.
Farhiya Abdi lyckades ta sig över de första hindren. Om hon dessutom tar sig över Atlanten till USA och världsmetropolen Los Angeles kommer basketen att ha fört henne drygt 900 mil från söderförorten Enskededalen, där hon växte upp som ett av sju syskon i en familj med somaliska rötter.
- Jag känner mig trygg med en så stor familj och jag är väldigt nära mina syskon. Det är jobbigt ibland, man vill ha sitt eget space, men annars så är det bara skönt.
Föräldrarna flyttade till Sverige från Somalia på 80-talet. Farhiya Abdis bakgrund medförde att hennes möjliga flytt till väst uppmärksammades även i föräldrarnas hemland, där flera tidningar skrev om henne som den första somaliska kvinnan någonsin att bli draftad till WNBA.
- Jag har mina rötter i Somalia och är muslim också. Mina föräldrar är sjukt religiösa och vi har somalisk kultur hemma. De ber fem gånger om dagen, fastar under ramadan och mamma bär sjal.
- Tyvärr ber jag inte fem gånger om dagen, men jag fastar ibland och är troende.
Nu hoppas supertalangen att hennes resa från förorten ska fungera som ett föredöme för andra unga tjejer.
- Det är inte många från förorten som följer sina drömmar, de känner att det inte är någon idé. Jag tror att jag fungerar som en förebild för unga förortstjejer.
- På det sättet är det ju bra att jag verkligen följer mina drömmar och jag vill verkligen vara en förebild.
Uppgiften med att inspirera ungdomar har hon redan provat på.
- Jag brukade träna några småtjejer från Alvik och Söder. Jag tycker att det är kul, för jag har ju aldrig varit bäst hela tiden. Det är jag inte ännu heller, men jag har alltid jobbat mig upp.
Det har gått en månad sedan det 20-åriga superlöftet blev draftad till WNBA och fick chansen att bli tredje svenska någonsin ”där borta”.
- Jag blev kontaktad av en person som sa att jag skulle bli draftad, jag fick svårt att sova och allt kändes overkligt. Jag trodde inte riktigt på det. Sen ringde Connecticuts huvudtränare och sa rakt ut att de skulle drafta mig som nummer 21, då förstod jag att det skulle hända.
- Han sa åt mig att jag skulle vara beredd på att något annat lag kunde drafta mig innan.
Mycket riktigt snuvades Connecticut på talangen av Los Angeles Sparks, som ryckte Farhiya Abdi som 13:e spelare totalt. Att det blev dragkamp om signaturen är inte förvånande med tanke på vad hon, trots sin unga ålder, har uppnått. Utsedd till turneringens mest värdefulla spelare i U16-EM, vinnare av SM 2010 och prisad som seriens bästa forward har hon redan en gedigen meritlista. Chanserna att få packa väskorna och spela i WNBA bedömer Abdi som goda.
- De ringde några dagar efter draften och sa att de ville satsa på mig långsiktigt. Jag är ju nästan för ung för att bli draftad, det här året är egentligen till för dem som är födda 1989 och 1990. Men de sa att de ville att jag skulle komma och träffa laget i sommar.
- Jag kommer att köra Euroleague ett år till, sen sticker jag till L.A.
Farhiya Abdi om…
… sina styrkor som spelare.
Jag är ganska rörlig, mångsidig och ganska lång för min position. Jag gillar att skjuta från alla avstånd.
… sina utvecklingsbara sidor.
Jag kan bli mer aggressiv. Allt kan bli bättre egentligen, defence, hoppet, allting.
… sina förebilder.
Basketmässigt är det Diana Taurasi (Galatasaray, Turkiet), utanför basketen är det min mamma, hon är sjukt stark och stöttar mig i allt jag gör. I Sverige är det väl Zlatan Ibrahimovic, jag gillar hans attityd även om många tycker att han är en diva. Jag gillar hans självförtroende.
… WNBA.
WNBA är det bästa för mig. Euroleague är riktigt bra, men WNBA är häftigast.
... sina mål med basketen.
Att bli så bra som möjligt, att ha kul och njuta av att spela på toppnivå och att alltid fortsätta att utvecklas.