Hur känns det att ha fått ett så stort tillskott av unga orienterare?

Det är väldigt roligt. Vi hade räknat med 20 barn, men det blev 63. Vi fick tredubbla antalet ledare.

Hur länge har ni arbetat med Idrottslyftet?

 Det här var de två första gångerna under påsklovet med Stockholms Idrottsförbund, jag är väldigt nöjd med samarbetet.

Vad tycker du om projektet?

Alla som var på fritids under de dagarna från årskurs 2 och 3 var med, det var alltså inte helt frivilligt. Det är roligt att vi nådde dem som inte på egen hand hade kommit på att de gillar orientering, vi fångade upp några som insåg att de tyckte att orientering var roligt. Därför är projektet så bra. Man når alla och alla barn får chansen, de fick upp ögonen för någonting som de kanske inte hade fått upp ögonen för om det hade varit helt frivilligt.

Vad tror du lockar med orientering som sport?

Det är ju att det blir ett äventyr. Jag tror att människan tycker om att vara i naturen, det är en naturlig lekplats. Du kan också vara dig själv, det kan passa barn som inte tycker om lagidrott. Du kan vara lite mer osynlig i orientering och göra sakerna själv.

Vad tror du att barnen får ut av att testa på orientering?

Man får röra sig i obanad terräng, om man tittar på vad hjärnan och hela kroppen behöver så är det att röra sig, klättra, hänga och så vidare. Mycket av det erbjuder sporten, man tränar både hjärtat och hjärnan.

…och under leksamma former?

Det är en självklarhet när man har med barn att göra. Det måste vara en lek, om hjärnan inte har kul så lär man sig inte heller. Man måste ha roligt, all träning upp till 12 år måste innehålla lek.

Hur ser framtiden ut för Tullinge SK och Idrottslyftet?

Vi kommer att fortsätta med det. Under april, maj, augusti och september vill vi få till fler tillfällen. Vi har även erbjudit fler ungdomar utbildning så att man ska kunna hålla i det här.