Jag är halt och lytt, men minnet sviker mig inte.
Färjestads-uppfostrade Gunnar Johansson, efterhand spelare och tränare i föreningen ett antal år, agerade både skarprättare och sanningssägare när han en majdag på det välbesökta Färjestads idrottscafé tog till orda med synpunkter hur Färjestad en gång la grunden till den förening den är i dag.
- Det går inte att hymla hur det gick till. Det var NWT-pucken med pojklagshockey utspridd i alla stadsdelar som la den viktiga grundstenen till allt, sa Gunnar i ett mustigt anförande inför åhörarna.
Och att det var två personer, Åke "Professorn" Lundström och Arne Strömberg, som senare i hög grad bidrog till det att sätta Färjestad på hockeykartan med olika personliga kvaliteter.
- "Professorn" var oerhört duktig på att ta det bästa ur varje ungdomsspelare. Det är inget tvivel om att han låg bakom klubbens tre junior-SM-medaljer i initialskedet. Dessutom ingav han en oerhörd respekt, man lyssnade med spetsade öron till allt han sa. Jag glömmer till exempel inte hur han beordrade oss alla att klippa håret. Jag vill i fortsättningen inte se en enda spelare som har hår hängande utanför hjälmen, sa han. Och vi lydde order.
"Professorn" steg in i handlingarna 1968. Sedan, när de unga i laget börjat växa till sig skulle det bli sex säsonger under Arne Strömberg.
- Jag var en av dem. Arne hade också en oerhörd disciplin på spelarna. Fast egentligen var han en usel tränare i mina ögon. Det var mest hans hjälpredor som skötte de tuffa träningarna. Men han var en fantastisk taktiker, han läste motståndarna sönder och samman och på så vis gjorde han oss alla till vinnare.
När Lars Glennerts äldre bror Kjell, kom in som ordförande 1963 var det han som i mer än 30 år satte prägel på hela verksamheten, hela spännvidden. Allt från intern ekonomi till spelarköp. Men han fick aldrig uppleva det stora lyftet med den nya arenan. Han gjorde affären klar med att sätta sitt namn under själva förvärvandet innan han plötsligt avled 1999. Ett tungt avbräck utgjorde den här tiden också att Jan Vestberg som var involverad i det mesta gick bort. Men nu hade processen ändå nått så långt att arenan stod färdig 2001.
Arenans tillkomst "utreddes" under caféet.
Det Kjell och Lars Glennert och efterhand tillkommande Håkan Loob, som sportchef, var väl medvetna om var att en viss herr Ingvar Kamprad brukade tillbringa en del av somrarna ute på Hammarö där hustrun hade och fortfarande har ett släktförhållande.
Lars Glennert:
- Vi sökte upp Kamprad en sommardag, berättade om våra lite vilda planer. Vi tog honom till Välsviken där vi redan så smått hade planerat att lägga arenan. Kan vi få med Kamprad kring byggnationen skulle det vara guld värt, det visste vi. En så stor och mäktig man inger respekt hos alla. Kamprad lät inledningsvis intresserad tills han plötsligt sa att den bör ligga på Bergvik. Vi andra tittade på varandra och skakade på våra huvuden. Det var omöjligt.
Men efterhand hade man nu kommit så långt att beslut togs gamla isstadion skulle rivas och överbyggas av arenan.
Fast hur?
Tio år senare åkte en delegation runt i Kanada och studerade ett antal proffsarenor. När man kom hem hade man fastnat för delar av Ottawas och Montreals arenor. I dag finns vissa incitament av båda dessa arenor såväl interiört och som exteriört i Löfbergs Lila Arena.
Finansieringen av arenan vållade mycket trubbel till en början. Arenan kostade 160 miljoner attt bygga. Men bankerna, Handelsbanken/Swedbank, ville i först bara låna ut 82 miljoner.
- Det ställde oss i ett mycket bekymmersamt läge. Skanska hade redan satt igång byggnationen. Räddningen blev just då att upprätta leasingkontrakt och att utveckla sponsoravtal, framhöll Lars Glennert.
Sedan han själv slutade som vd och Håkan Loob, som avslutade sin egen proffskarriär 1996 i ett utvisningsbås, tog över har mycket hänt och händer hela tiden.
- Vi måste hela tiden ligga i framkant, aldrig slå oss till ro. Vi har inte råd göra misstag eller stanna upp i växten, förklarade Håkan själv mer än en gång på mötet.
Han betonade att verksamheten hela tiden växer ut, och att det måste finnas professionalism hos alla medarbetare numera.
- Vi kan inte längre anställa personer som inte har kunskap för det vi behöver. Jag blev själv en gång tillbakalockad till klubben av Lars Glennert för att jag var hockeyspelare och efter karriären lovades en plats inom föreningen. Under sådana villkor skulle jag inte ens själv bli anställd i dag, fastslog Håkan Loob, lätt leende och med en bock mot Glennert.
När Håkan 1989, hemlockad från Calgary av utsända Lars Glennert och Kent-Erik Andersson, ställde han föreningen inför ett ultimatum.
- Ingen spelare får tjäna mer än jag.
Månadslönen sattes till 25 000 kronor, som senare när Bengt-Åke Gustafsson togs hit som tränare höjdes till 30 000.
- Men idag kräver ju varenda kotte av viss kaliber 120.000 eller ännu mycket mer. De "nya" spelarlönerna är förfärliga, mycket för höga, och det är entréavgifterna som ska betala dem. Att då som bland annat vi själva, råka ut för publikbortfall, gör det mycket bekymmersamt. Det är bland annat därför jag själv satt ner foten och sagt att allt utom långtidsskrivna kontrakt måste ses över, sa Lars Glennert.
Tillkomsten av Löfbergs Lila Arena är livsviktig för Färjestad på alla sätt. Framförallt för att få hållbar ekonomi i verksamheten.
- Det bor 82.000 personer i Karlstad. Stockholm, som ett exempel, har ett upptagningsområde på 1,4 miljoner. Där har man råd att misslyckas med dåliga personval och att kicka folk som inte duger till. Vi kan det inte, förklarade Lars Glennert.
Och fastslog hur viktigt det är att ha en kärntrupp på åtta-nio solidariska spelare som håller ihop laget.
- Dick Axelsson, som exempel , är duktig spetsspelare , men inte en spelartyp som ändå bidrar till att hålla ihop ett lag, om ni förstår mig rätt, sa han vidare..
Lars Glennert igen:
- Vi måste ha lönsamhet i allt vi gör. För det krävs duktiga medarbetare, ledare och spelare som strider för varumärket. Hamnar vi i otakt kring det riskerar vi snart hamna i den prekära situationen att banken tar ut laget...
Håkan Loob fick frågan från publiken om han sett något som kunnat äventyra det.
- Absolut. Chockvägen som uppstod efter dopingskandalen kring Rahm visste vi aldrig hur den skulle landa. Men det känns idag som vi kunnat hantera det även om det som hänt är det värsta som åtminstone jag själv blivit involverad i sedan jag tillträdde som sportansvarig i FBK. Varumärket blev nedsvärtat. Jag vill inte uppleva en enda sådan skandal till. Det har vi tveklöst inte råd med.
Till dags dato har Färjestad tagit nio guld på 19 finaler under 36 års tid.
Viktigt för föreningen har varit att hålla en stark kontinuitet på ledarsidan. Det påvisas också av att endast 25 styrelsemedlemmar varit engagerade under 30 års tid. Unikt i svensk elithockey.
Text och bild: Agne Byström NWT