Idrottscafé – Fotboll Skinnarvallens Klubbhus i Malung tisdag 21 september 2010 kl. 18.30
Malungs IF firar under 2010 90 år och har i samband med jubileumsåret 3 st. IDROTTSCAFÉ. Först ut var skidorna i augusti månad, fotbollens i september och ishockeyn i oktober.
För VIS-arnas läsare är det fotbollen det intressantaste, genom att så många med Värmländsk anknytning eller rötter har spelat i Föreningens grön/vita dress. Den allra första som spelade för Malungs IF var nog Sven Persson ”Höök Sven” numera med efternamnet Loftegård som 1951 spelade en säsong, anledningen var att han det året gjorde lumpen i Falun. Sven blev mest känd som duktig vänsterinner i Degerfors IF.
Undertecknad fick senare spela tillsammans med Sven i mitten på 60-talet i IFK Sunne.
Den stora vandringen av spelare från Värmland startade nog lite senare och kulminerade i slutet på 60-talet.
Anledningen att Malung kunde locka spelare var ju att det fanns gott om arbetstillfällen i Skinnmetropolen då.
Man hade samtidigt en driftig stab av fotbollsintresserade ledare och supporters.
Målvakten Per-Olof Persson från Fensbol var bland de första som kom som talangfull junior till Malung. Per-Olof har sen blivit kvar i Malung under alla år och har spelat aktivt till i början på 80-talet, har sen varit tränare för A-laget, ledamot och ordförande i fotbollssektionen, ordförande i Huvudstyrelsen, sitter med i jubileumskommiten. Han ägnar sig även idag åt bollar, men istället för att fånga dess, så försöker han slå dessa så långt och rakt som möjligt, vilket han med blandad framgång gör i golfen.
Nästa värmlänning som spelade i MIF var ju av Jonssons fabriker (Jofa) anställde ”dubbel Nisse” Nilsson, han spelade säsongerna 1964 o 1965 och hans uppgift var att göra mål. Mål det kunde Nisse göra även i fotbollen. En av säsongerna gjorde Nisse 35 mål, näste målskytt i Malung hade 6 mål. Genom att Nisses huvudsport var ishockeyn i Leksand, så var han inte med i samtliga fotbollsmatcher på grund av detta.
Det fanns även matcher då det var problem att kombinera fotbollen och ishockeyn på samma dag, då lovades Nisse att så fort han gjort 3 mål, så skulle han få åka vidare till nästa träff. Detta fixade Nisse och klartecken gavs för att byta om.
Samtidigt med Nisse, kom från Sysslebäcks BoIK, Ove Rangedal och han spelade där fram till 1967.
1967 föll även Oves bror, undertecknad, för locktonerna att spela i Malung, jag spelade då i IFK Sunne. Det som var speciellt i Malung och gjorde det spännande var ju att i Malung fanns en Jugoslavisk spelande tränare, Vanco Marcovski, han hade meriter från Jugoslaviska landslaget. Jag blev liksom Per-Olof kvar i Malung, spelade aktivt till 1979, var tränare under 4 år på 70-talet. Jag blev på hösten 1977 anställd av Malungs IF som Föreningskonsulent och höll på med detta tills 2009, då jag gick i pension. Jag har kvar lite uppdrag i föreningen bl.a. ansvarig för 90-årsjubilet och en del andra projekt som naturgräsplan, gjord på bara sand och Allaktivitetshall planer i Malung, med inrymmande av konstgräsplan.
I samband med att Malung 1968 vann div. III och 1969 skulle spela i näst högsta serien i Sverige = gamla div. II, så föll väl även nu blickarna på närområden där det fanns talangfulla spelare, som ville pröva på spel i II-an.
Naturligtvis så föll då blickarna mot norra Värmland, som avståndsmässigt är ganska nära Malung.
Div. II Svealand kallades ofta för lilla Allsvenskan och var ganska tuff och svår för nykomlingar. Många av lagen hade ju meriter från div I = Allsvenskan.
Första gången Malung var uppe i näst högsta serien var 1960 och det laget bestod till 9/11 delar av Malungskillar. Den sejouren blev kortvarig, bara en säsong. Nu ville man verkligen satsa för att bredda spelartruppen för att kunna klara sig kvar i denna serie.
1969 så kom då nästa Värmlänning Roland Håkansson, en Ekshäring som provat på spel både i Allsvenskan med Hammarby och div. II spel i Sunne tidigare. Roland blev kvar och spelade aktivt till 1977. Roland var en god målgörare och gjorde 10 mål första säsongen i div. II. Roland är nu pensionerad bankman från Handelsbanken, som han varit trogen under alla sina arbetsår.
Samma år, 1969 kom även Kjell Nilsson från Bergsäng, han lyckades bra i II-an, men tyvärr i 14:e spelomg. Råkade Kjell ut för en knäskada, som gjorde att han ej kunde spela mer i Malung.
Från IK Viking kom även 1969 Stig-Åke Lövgren (tyvärr nyligen bortgången) som var en fysisk och brytstark försvarare, som spelade i Malung i tre säsonger. Stig- Åke återkom även senare till Malung på 80-talet, då som tränare under 2 säsonger.
1970 andra året i div. II kom ytterligare en Klarälvsdaling, nämligen Per-Olov Persson från Stöllet (bara 45 km från Malung)
Per-Olov spelade även han i IFK Sunne före Malungssejouren som varade 3 säsonger. Det året kom också ytterligare en spelare till Malung nämligen SK Klarans mittfältare Mats Larsson som spelade en par matcher i Div. II, men vände hemåt till Klaran igen sommaren -71.
På 70-talet var det även fler duktiga värmlänningar som provade lyckan i Malung, som Tommy Nilsson Fensbol, Stig Lövgren från SK Klaran och Lasse Jönsson från Höljes.
Även på senare tid har det funnits spelare med Värmländskt påbrå i Malungs IF. Det skall väl också nämnas att det funnits flera Malungskillar som spelat i klubbar i norra Värmland. Skrivet av: Åke Rangedal
Från Idrottcaféet i Malung Fr.v. Ove Rangedal, Per-Olov Persson, Kjell Nilsson, Roland Håkansson och Åke Rangedal.