Riksidrottsförbundet

Idrottscafé med KBK som blev en riktig nostalgitripp.

Carlstad United förpassat ur division I på ett enda ynka mål i sista omgången. KBK sent omsider uppflyttat till division I tack vara en gratisplats som bästa serietvåa efter att Stockholmslaget Gröndal dragit sig ur. Där har ni i korthet kontentan slutet av säsongen 2010 som kunde ha ändat med två Karlstadslag i division I 2011. Där har ni också anledningen till att just KBK med för närvarande högsta serieposition i Karlstad inbjudits till ett idrottscafé i Idrottens hus i Karlstad häromdagen. Vilket i praktiken
visade sig bli en nostalgitripp från urtid till nutid. Att driva en förening i dag handlar mycket om stora arbetsinsatser kring ekonomi. KBK har
en årsomsättning på 2,5 miljoner kronor, eller ungefär hälften av den summa som Karlstads kommun årligen överlämnar till Färjestads-hockeyn sedan flera år tillbaka och många år framåt i tiden. KBK ställs per omgående inför ekonomiska uppoffringar som är kopplade till den serie,
division I Norra, man är kopplade till. Tre Norrlandsresor väntar före midsommar. Till Luleå, Boden och Umeå. – Vi har en resebudget på ungefär halvmiljonen, men de här resorna slukar mycket pengar. Vi har budgeterat dem till 300 000 kronor, berättade Mikael Linder, vice ordförande, och med 30 år bakom sig i föreningen.
– Vi har vägt för och emot. Det handlar om civila jobb, tider, övernattningar, andra alternativ och givetvis då också kostnader. Nu har vi bestämt att till två av bortamatcherna chartra flyg, till den tredje åker vi reguljärt flyg.
När tränaransvarige Per-Johan Karlsson fick frågan hur han ser på förutsättningarna göra sig gällande med nästan idel okända lag tordes han ändå hålla en hög profil. – Vi har spelarmaterial för att kunna hålla oss kvar. Vi har tagit till oss det som krävs ifråga om träningsupplägg och individanpassade program. Men det är ändå omöjligt säga vart vi
landar.
När ordet dåtid kom på tapeten var året 1923 när föreningen bildades efter en sammanslagning av IF Göta och KIK.
Det finns en käck story kring hur den nya föreningens förste ordförande, Birger Olsson, utsågs på årsmötet senare eller i januari 1924. Denne befann sig vid tillfället i Bolzano, Italien, dit han fick sin NWT tillskickad. I en radannons kunde han ovetande läsa om att han efter interimstyrelsens avgång blivit den utsedd. Ord och inga visor. Väl med verksamhet igång slog KBK samma år till och besegrade Degerfors i DM-final, men en än större skalp inträffade 1947 då Sveriges bästa lag, IFK Norrköping, besegrades på Tingvalla med 3–2. En stor sensation i fotbolls-Sverige. 1959 var året när Gunnar Nordahl av alla värvades till Karlstad och KBK. Hur kunde nu det ske? Jo, upphovsman var Jocke Johannesson, som hade bra kontakt och var du och tjenis med Gre-No-Li i Italien. Vad inte så många kanske hade hum om i den vevan var att IFK Norrköping, Nordahls
moderklubb efter åren i Hörnefors, troddes vara på väg tillbaka. En stor svekdebatt kring detta uppstod. En förrädare, sades det. Senare framkom det emellertid att Nordahl givit Johannesson löftet att den dag han skulle
återvända till Sverige var det KBK och Karlstad som gällde. Så det var bara för dåtidens driftige KBK-boss, bensinkungen Algot Tellfors, att plocka fram lite Nynäs-pengar ur plånboken. Med Nordahl som krutfylld center, med andra skjutglada spelare som Gunnar Björk, Sune Frödén, Nisse Nilsson (jo, han var också med) och snabbe flyern Gunnar Johansson som
också hade bra stöt på bollen, stod ofta motståndarmålen som en strut, eller som Nisse Nilsson också fick till det en gång: ”Det var då bollpojkarna befann sig på Kasernhöjden.” Två år blev Nordahl kvar i KBK. 1961 blev han tränare i Degerfors. En annan kuriositet som cirkulerade i luften på caféet var KBK:s fenomenala svit någon gång i mitten av 1980-talet. 24 matcher i följd utan poängförlust. Även caféets fortsättning flöt fram i gemytets tecken. Anders Mattsson, ordförande långt senare, glömmer förstås aldrig att han som bankdirektör på Wermlandsbanken en gång själv
tvingades att med egen sax gå och klippa bort företagets stora logotype som fanns i mitten av näten bakom båda målen.
– Det var inte kul, men tydligen nödvändigt. Det var mycket folk på just den här matchen, och publiken som stod bakom målen buade för att man inte såg straffområdet genom näten.
En annan reklamhistoria förmedlade Mikael Linder själv. – Det skulle tryckas dit en slogan på byxorna med orden ”Vårda Värmlands växtkraft.” Det kunde förstås tydas på flera sätt, men ordern fanns att budskapet absolut inte fick stå i mitten på byxornas framsida. Ja, tänk själv...
Varför blir Karlstad aldrig någon stor fotbollsstad, undrade någon. Mikael Linder gick i svaromål. – Det råder en kronisk brist på pengar, det är den sanna verkligheten. Men vi är inte ensamma om detta. Uppsala, Eskilstuna, som också är större städer än Karlstad har heller inga elitlag.
Möjligen är det så hos oss att Färjestad med 150 miljoner kronor i årsomsättning har satt ner foten och erövrat de stora sponsorerna. Men jag vill inte på något viss misskreditera FBK för det. I stället beundrar jag dem och det arbete de lägger ner.
En av slutfrågorna på mötet var hur KBK hade sett på att få möta Carlstad United i samma serie, vilket onekligen var på gång.
Mikael Linder:
– Jag har själv aldrig haft hard feelings med eller mot United, utan förhållit mig neutral kring allt som eventuellt sagts om och kring klubbarna. Men visst, det hade kunnat bli intressanta derbyn på Tingvalla.

Text: Agne Byström