Kvällen inledes med att Emma Igelström visade ett bildspel på den nyligen avlidne simmaren Alexander Dale Oen. Emma betonade med detta bildspel vikten av att leva idag, för vi vet inte vad som kommer hända imorgon. Emmas karriär som simmerska började redan som sexåring och som sjuåring var målen högt satta: ”Jag ska bli bäst i världen, jag ska bara träna lite mer först”.

Framgångarna började vid 14-års ålder då Emma vann sitt första SM och EM-guld. Men tillsammans med alla framgångar fanns det också en baksida hon inte var van vid. Framgång skapar uppmärksamhet, en uppmärksamhet som hon inte var förberedd på förhand. Hon hamnade snabbt i ett gränsland mellan att ena dagen vara vuxen och andra dagen vara den vanliga Emma i åttonde klass på högstadiet.

Efter alla framgångar blev en flytt oundviklig. Emma lämnade trygga Karlshamn i till nya utmaningar i Helsingborg och hade svårt från början att acklimatisera sig i sin nya miljö. Nu var hon inte längre ensam stjärna i bassängen.  Problemen avlöste varandra och hon blev en dag inkallad till sin tränares kontor där han klumpigt uttryckte ”du är för tjock för att bli bäst i världen”. Emmas svar på tal blev att sluta äta. Något som skulle få katastrofala konsekvenser.

Framgångarna fortsatte några år senare när hon hade flyttat till Stockholm och simmade för Spårvägen. Under tiden i Stockholm förlorade hon inte ett enda lopp på 1½ år. Under den tiden simmade hon sin bästa tid i karriären på 50 meter bröstsim och var första kvinna under drömgränsen 30 sekunder. VM-gulden haglade in och Emmas väg mot OS-guld i Aten var bara en transportsträcka. Men sedan hände något. Emma fick en panikångestattack och fick återfall i sin ätstörning och missade OS i Aten. Då tog hon beslutet att avsluta sin karriär som simmerska.

Idag har Emma återupptagit simningen igen sedan sex månader tillbaka. Hon är övertygad om att hon kommer börja tävla igen, men hon har lovat sig själv att skynda långsamt. Innan hon avslutade skickade hon med tre ledord som hon idag arbetar med kontinuerligt:  Acceptans – att acceptera det man håller på med, Tacksamheten – att vara tacksam för det man faktiskt har och inte fokusera på det man inte har, Modet – att våga gå emot rädslor och vara modig.

Emma Igelström berättade gripande om sitt liv och sin karriär
Foto: Jonas Neijmer

Efter Emmas självutlämnande berättelse var det Tommy Söderbergs tur att entra scenen. Tommy är före detta förbundskapten för herrlandslaget i fotboll och nuvarande förbundskapten för U21-landslaget. Han är idrottslärare i grunden och har en gedigen bakgrund inom ledarskap, framförallt inom fotboll.

Tommys tema under kvällen var ”Att ledas genom att bli sedd”. Han fokuserade mycket på hur vi tar hand om våra barn och unga utanför själva idrottsutövandet, eller snarare hur vi inte gör det. Hur tar vi hand om människor som i sin hemmiljö inte blir sedda och som har idrotten som enda källa till livsglädje? Det var en av flera frågor han ventilerade under den timme han föreläste.

Svaret är inte enkelt, men Tommy menar att genom återkoppling och samtal utanför idrottandet kan man skapa en gemenskap som är överlägsen allt det andra. Han menar att idrotten idag bara präglas av pengar och vi har aldrig tid att stanna upp. Det sista, stanna upp, är något som Tommy har försökt att ta fasta på. Han beskriver sitt ledarskap som humanistiskt. Med det menar han ”en ledare som överför ljus, kraft och värme”. Alla lag han någonsin tagit under sina vingar har han tagit med sig upp till fjällvärlden, sommar som vinter för att stärka lagandan, gemenskapen och få ihop gruppen till en. Tommy betonar vikten av att lyssna på alla och se behoven utanför idrotten.

- Vi glömmer bort allt utanför idrotten, det som är värdefullt. Hur kan vi hjälpa varandra? Vem äger ansvaret? Frågar han sig.

Tommys dröm är att alla i Sverige ska ha möjlighet att ta sig upp till de svenska fjällen och bygga en homogen grupp därifrån. Strunta i alla barriärer såsom etnisk bakgrund eller tidigare erfarenheter och kunskaper. Se till att alla blir sedda och får uttrycka sina mål i livet. På så sätt går man stärkt, det handlar om respekt till varandra avslutar Tommy.

Kvällen avslutades med en frågestund innan idrottsledarna från Lerum och Partille förhoppningsvis gick stärkta hem med en extra gnista att utvecklas och arbeta med sina respektive föreningar.