Ute på den vindpinade Varaslätten går man emellanåt stick-i-stäv med det vedertagna. När andra kommuner drar in på kulturpengar, bygger man i Vara ett flott konserthus. I idrottshistoriska sammanhang är det brukligt att först bilda en dylik förening eller sällskap och sedan efter åratal av insamlat material eventuellt göra ett litet museum i en vrå. I Vara har man gått rakt motsatt väg: först ett etablerat idrottsmuseum för att några år senare bilda ett idrottshistoriskt sällskap. Emellanåt har man också gått i bräschen och hyllat devisen: ”Om man något vill ha, som inte finns – ja, då får man göra det själv”. I Vara kommun ristades den äldsta runstenen, där skrevs den äldsta svenska boken, där bodde den förste lagmannen (vilken idrott han dömde förmäler inte historien), där spelades den första fotbollsmatchen i elbelysning (åtminstone i Västergötland). En Varadomare i fotboll var först i landet med att utdöma en kollektiv lagvarning. En annan försökte introducera en sittande linjemannaposition (i sin enda allsvenska match som linjedomare halkade han och i sittande läge viftade för inkast). En tredje Varadomare är förmodligen ensam om att ha utdömt hörna – i ishockey! Ytterligare en Varadomare blåste av en fotbollsmatch bara för att tåget passerade. Anledningen var dock historisk – det sista ångloket tuffade förbi ute på ”prärien”. Ja, det finns många fler exempel att dra fram. Vara har verkligen samlat ihop till utnämningen ”Årets svenska kulturkommun”.
Vara IHS hemsida