Riksidrottsförbundet

RF har samlat litteraturtips som gäller både doping inom idrott och i samhället. Här hittar du det.

Det mesta du kan tänkas behöva till ditt skolarbete kan du finna här på webbplatsen under antidoping.  Vi gör numera sällan informationsmaterial i pappersformat då de snabbt tenderar bli inaktuella.

Som medlem i en idrottsförening omfattas man av Riksidrottsförbundets (RF) stadgar och antidopingreglemente. Man bestraffas då enligt idrottens dopingregler. Endast idrottsutövare som är medlemmar i RF-anslutna föreningar kan dopingtestas. Landslagsuttagna idrottare kan testas även om de inte är medlemmar i svensk idrottsförening.

Föreningslösa motionärer som tränar på privata gym omfattas alltså inte av idrottens dopingregler. Det finns dock en dopinglag i Sverige som förbjuder intag och befattande med Anabola Androgena Steroider och tillväxthormon. Att hantera eller inta enligt svensk lag förbjudna preparat kan ge fängelse. Brott mot dopinglagen är en fråga att utreda för polis och åklagare.

Lagtexten för dopingbrott

Om man till exempel ska åka utomlands för att studera och tänker idrotta där så gäller det landets nationella regler. Det är samma dopinglista och regler som vi följer i hela världen. The World Anti-Doping Code. Om det handlar om internationella tävlingar så gäller respektive internationella specialidrottsförbunds regler vilka också ska följa världsantidopingkoden. Men det kan skilja sig något åt i vissa detaljer när det gäller tillämpningen av reglerna.

Straffskalan sträcker sig från tillrättavisning till livstids avstängning. Lägst tillrättavisning och högst två års avstängning kan utdelas när en idrottsutövare kan styrka att bruket av en enligt dopinglistan specificerad substans inte var avsedd att höja prestationen.

Två till fyra års avstängning kan utdelas då analysen visar bruk av anabola steroider, bloddoping eller då någon vägrar lämna prov eller smiter från provtagning. Blir man fälld för doping en andra gång kan straffet bli livstids avstängning.

RF:s Dopingkommission anmäler brott mot idrottens dopingregler till Dopingnämnden som är första instans. Dopingnämndens beslut kan överklagas till sista instans inom svensk idrott som är Riksidrottsnämnden. I vissa fall kan beslut överklagas ytterligare ett steg till den internationella skiljedomstolen, Court of Arbitration for Sport (CAS).

Doping inom idrotten är inte detsamma som doping enligt svensk lag. Att hantera eller inta förbjudna preparat är enligt svensk lag förbjudet och kan ge fängelse.

I Sverige finns inga specifika dopingregler för fotboll. RF:s dopingregler gäller inom alla idrotter. Det som kan skilja inom några idrotter gäller alkohol och betablockerare vilket går att se i dopinglistan under rubriken "Substanser förbjudan inom vissa idrotter". Fotboll har inga egna regler under denna punkt.

Internationellt gäller UEFA eller FIFA:s regler som ska följa världsantidopingkoden (WADC). Förenklat kan man säga att under fotbollsspel i av Svenska Fotbollförbundet (SvFF) sanktionerad match och under träning i Sverige eller utomlands med svenskt lag gäller svenska regler. Vid internationellt sanktionerad match gäller internationella fotbollförbundets regler. Reglerna är egentligen de samma enligt WADC men det kan förekomma vissa detaljskillnader i praxis.

Det tas endast ett urinprov vid en dopingkontroll. Man kissar i ett uppsamlingskärl. Urinet fördelas sedan i två flaskor som kallas A och B prov. Det är alltså samma urin i A-provet som i B-provet. Det borde således inte vara någon skillnad mellan dessa prov.

I Sverige så analyserar vi först A-provet men ger den aktive chansen att begära att B-provet ska analyseras. Om detta inte begärs så döms den aktive utifrån A-provets positiva provsvar.

Internationellt så kräver man oftast att båda proven ska vara analyserade. En orsak till att B-provet skulle kunna visa avvikande resultat är att flaskan förvarats för varmt eller att det gått för lång tid innan B-provet analyserats. Det hinner då ske en bakterietillväxt i provet som försvårar eller helt omöjliggör analysen. Om B-provet förstörs på detta sätt så betraktas det som ett negativt provsvar.

Nej. Det är tävlingsnivå som är avgörande för kravet på dispensansökan för medicinering med dopingklassade läkemedel. Idrottsutövare på hög tävlingsnivå måste alltid ansöka om dispens medan idrottsutövare på lägre nivå omfattas av en generell dispens och därmed inte behöver ansöka om dispens. Du kan läsa om var gränsen mellan hög och låg nivå går och övrigt om dispenser på denna länk.

Det är ingen som riktigt vet vad kosttillskotten på marknaden innehåller. Det förekommer att kosttillskott innehåller både dopingklassade och hälsovådliga substanser. Det kan bero på slarv vid tillverkning eller paketering, eller vara orsakat av tillverkare som "medvetet kryddar" sina produkter.

Flera olika undersökningar både i Sverige och i andra länder visar alla liknande resultat att cirka 15 procent av alla undersökta kosttillskott innehåller dopingklassade substanser.

Kosttillskott räknas som livsmedel och regleras av livsmedelslagen. Ansvarig myndighet är Livsmedelsverket men de utövar ingen aktiv kontroll. En del kommuner gör vissa stickprovskontroller i butiker som säljer kosttillskott.

Det man själv kan göra är att titta på innehållsförteckningen och se om substanserna som uppges på etiketten finns på WADA:s dopinglista som finns på RF:s hemsida. Det är dock inte alls säkert att innehållsförteckningen stämmer med det verkliga innehållet.

Många elitidrottare använder därför inte kosttillskott då de inte vill riskera att få i sig dopingklassade eller hälsovådligav substanser.

Från 1968 fram till 2003 var det Internationella Olympiska Kommittéens Medicinska kommission som beslutade om hur dopinglistan skulle se ut. Från och med år 2004 har World Anti-Doping Agency (WADA) tagit över ansvaret för dopinglistan. För att dopingklassas krävs att substansen eller metoden antingen är att betrakta som maskerande eller att den uppfyller två av följande tre kriterier; prestationsökande, hälsovådligt eller i strid mot "spirit of sport".

WADA:s listexpertgrupp tar varje år fram ett förslag till nästa års dopinglista. Förslaget cirkuleras till alla länder och idrotter som är anslutna till världsantidopingkoden. Listexpertgruppen beaktar därefter inkomna ändringsförslag och gör ett slutligt förslag till ny dopinglista som sedan formellt antas av WADA:s Executive Comittee. Den nya dopinglistan publiceras senast 1 oktober för att börja gälla från årsskiftet.

Efedrin är ett stimulantia som i Sverige numera endast förekommer som läkemedel i hostmedicinen Mollipect. Det har också förekommit att oseriösa tillverkare av hälsokostprodukter "kryddat" sina produkter med efedrin som har en uppiggande effekt.

Vid större doser har efedrin en centralstimulerande effekt, det vill säga det påverkar det centrala nervsystemet i likhet med till exempel amfetamin eller kokain. Det kan förmodligen därför också, vid större doser, ge upphov till skador som liknar amfetamins och kokains. Den huvudsakliga risken med efedrin och annan stimulantia är att den är starkt beroendeframkallande. Den har således en nedbrytande effekt vid upprepat användande.

Efedrin har förekommit i styrketräningssammanhang som en uppiggande drog. Även i missbrukarkretsar kan efedrin förekomma. Efedrin är sedan 1/9 2005 läkemedelsklassat i Sverige vilket innebär att det är olagligt att sälja kosttillskott som innehåller efedrin. Efedrin får alltså endast finnas i registrerade läkemedel.

Ja, ephedra är klassat som doping vid tävling.

Ephedra eller Ma Huang är från början använd som medicin för vanlig förkylning och feber. Den har varit flitigt använd i traditionell Kinesisk medicin i flera tusen år.

I hälsokostsammanhang förekommer ephedra som en energizer eller som bantningspreparat. Ephedra har samma sorts verkan som kroppens egna adrenalin eller den kemiske kusinen amfetamin. Det aktiva ämnet hos ephedra är efedrin. Efedrin är ett stimulantia som vid större doser har en centralstimulerande effekt (dvs det påverkar det centrala nervsystemet) - i likhet med t.ex. amfetamin eller kokain. Det kan förmodligen därför också, vid större doser, ge upphov till skador som liknar amfetamins och kokains.

Den huvudsakliga risken med efedrin och annan stimulantia är att den är starkt beroendeframkallande. Den har således en nedbrytande effekt vid upprepat användande.

Efedrin är sedan 1/9 2005 läkemedelsklassat i Sverige vilket innebär att det är olagligt att sälja kosttillskott som innehåller efedrin.

Efedrin i alla former är enligt idrottens dopingregler förbjudna att använda vid tävlingsprestationer.

Vi avråder bestämt från att använda Ephedra eller andra tillskott som innehåller efedrin.

Nej, RF rapporterar inte dopingfall till polisen.

EPO (erythropoietin) och Aranesp/nesp (darbepoetin) är blodmediciner som används vid njursjukdomar. Hormonet bildar fler röda blodkroppar som transporterar syre. Den som är frisk och dopar sig med EPO riskerar blodproppar och hjärtsvikt orsakat av för stor blodvolym.

Det finns ingen åldersgräns eftersom RF:s stadgar gäller alla medlemmar oavsett ålder. När det gäller dopingtester så testar vi normalt i åldersgruppen 16-40 år. Men om yngre eller äldre idrottsutövare tillhör svensk elit så dopingtestas även dessa.

Höghöjdsträning kan ske som ett led i förberedelser för att anpassa sig till tävlingar som ska gå på hög höjd. Det är högst individuellt hur stor anpassning som behövs och om höghöjdsträningen har någon positiv effekt. 

Vistelse i konstgjord miljö i form av så kallat höghöjdshus är en mer kritiserad verksamhet. På senare år har det visat sig att vistelse i höghöjdshus inte har den gynnsamma träningseffekt som en del tidigare trodde. Det är därför inte många som använder det längre. I några fall misstänker man att höghöjdshus har används som ursäkt för ändrade blodvärden som i själva verket skulle kunnat orsakats av bloddoping.