Eskilstunas Friidrottsförening är en av de femton föreningar som ingår i Riksidrottsförbundets mångfaldssatsning. Förutom att satsa på större etnisk mångfald satsar föreningen även på att få barn med psykiska funktionsnedsättningar i rörelse. Med tanken att det alltid finns något för alla att göra har de nästan uppnått sitt mål redan under sitt första projektår.

– Det var trögt i början men nu har vi fått barn från hela kommunen, berättar Bengt-Olof Eskilsson som är projektledare.

Genom att kontakta särskolor och förklara sin verksamhet på föräldramöten lyckades föreningen locka barn och unga att komma. Även genom djungeltrumman spreds ordet mellan assistenter och avlösarservice.  En del av barnen är integrerade i den ordinarie verksamheten på måndagar och onsdagar medan andra går på torsdagar som är vigda åt de barn som har särskilda behov.

– Träningen måste vara väldigt individuellt anpassad, säger Kjell Ivar Tovseth som är både ledare och förälder till en pojke i verksamheten.

En av de flitigaste är en flicka som mest ägnar sig åt lätta hopp, löpning och att rulla boll. Men de tre grenarna går det också att göra tävlingar av. Special Olympics är en tävlingsform som anpassas utifrån deltagarnas förmågor, något som Kjell Ivar Tovseth tycker borde få större utrymme i Sverige.

– Min pojke tävlar med barn både utan och med funktionshinder, och alla har verkligen möjlighet att tävla utifrån sina möjligheter, säger han.

Verksamheten på torsdagarna är dock helt utan press på tävling, utan allt bygger på att ha kul utifrån dagsform och möjligheter. De flesta barnen behöver tydliga regler och rutiner, och det är ibland svårt att hitta en miljö som passar alla. Det kräver stor kunskap och engagemang från ledarna.

Kjell Ivar har fått hjälp av tre andra ledare, men rekryteringen är svår och någon utbildning för att hand om barn med psykiska funktionsnedsättningar inom kan inte Kjell Ivar minnas att han sett någonstans. Grundutbildning för ledare finns dock inom Svenska Handikappidrottsförbundet.

– Det viktigaste rådet jag kan ge till andra föreningar är att få kontakt med föräldrar genom skolan och förklara att deras barn kan. Många föräldrar tror inte på att deras barn kan delta. Men med anpassning går det, och det är viktigt att de får komma och titta och se att barnen kan delta.

Läs mer om Riksidrottsförbundets mångfaldssatsningar