Hoppa till sidans innehåll

Riksidrottsförbundet är svensk idrotts samlande organisation med uppgift att stödja, företräda och leda rörelsen i gemensamma frågor, såväl nationellt som internationellt.

Hitta ditt distriktsförbund (DF)

Moses stentavlor - budord 6: Svensk idrott ska vara ett smörgåsbord

2016-03-03 13:29

Idrottsrörelsens traditionella logik är i grunden ganska enkel. Du börjar träna i en idrottsförening, i de allra flesta fall för att du tycker att det är roligt, i vissa fall för att dina föräldrar vill att du ska tycka det är roligt, men då slutar du förmodligen ganska snart. Du tränar på och blir allt bättre, vinner ibland och förlorar ibland med gör framför allt bättre resultat. Blir du tillräckligt bra så satsar föreningen på dig, du kanske kommer med i A-laget/truppen. Och kanske ännu längre.
  • Uppdaterad: 2016-06-07 15:45

De flesta av oss blir inte så bra. När föreningen, och vi själva, upptäcker att vi inte kommer längre blir vi inte lika intressanta för föreningen och det blir inte lika roligt. Så vi lägger av. Men har haft mycket skoj och har många fina minnen från den tid som varit. Det finns oftast ingen dramatik i detta.

Men det visar sig att allt fler hoppar av föreningsidrotten allt tidigare. Inte för att de blir utsparkade och inte heller för att lägga sig på sofflocket. De fortsätter att vara fysiskt aktiva, men i andra former, till exempel privata gym eller träningsgrupper. Och det visar sig också, enligt bland annat en dansk studie, att väldigt många hellre skulle ha fortsatt i föreningen, om den bara hade erbjudit en liknande verksamhet

För det är många som vill träna, men inte för att tävla och vinna. Och det finns andra, som gärna vill tävla, men tycker att det här med träning inte är särskilt roligt. Ingen av dessa grupper passar in i vårt traditionella system, där man tränar på bestämda tider för att delta i bestämda tävlingar och där prestera bra, och allt bättre, resultat. De ”talanglösa” 16-åringarna och de ”lata” talangerna är inte intressanta eftersom de ”aldrig kommer att bli något”.

Det talas mycket om att svensk idrott måste öppna dörrarna. Och det är sant att vi har svårt att nå vissa grupper i samhället. Men vårt huvudproblem är inte rekrytering, den minskar inte nämnvärt. Fortfarande är 80-90 procent av alla barn och ungdomar någon gång under sin uppväxt med i en idrottsförening. Vårt huvudproblem är inte att folk inte kommer till oss, att dörren är stängd, utan att de när de kommit allt snabbare tycker att det börjar bli tråkigt och går ut genom den öppna dörren igen.

RF-stämman i våras diskuterade det här problemet och beslutade att svensk idrott framöver ska lägga ett betydligt större fokus på idrott hela livet. Och just nu pågår också ett intensivt arbete i många förbund enligt devisen ”från triangel till rektangel”, det vill säga byt ut den traditionella triangelmodellen där de som inte är tillräckligt bra successivt skalas bort mot en rektangel, där det finns olika verksamheter som passar olika människor i olika åldrar och med olika idrottsliga ambitioner.

För en del kan detta vara en smärtsam process, där en och annan helig ko måste offras. Gamla tävlingssystem kan behöva göras om, och tänkas nytt när det gäller träningsprogram. Samtidigt tycker jag det är viktigt att peka på vad det inte betyder:

Det betyder inte att barn inte ska få tävla. Barn tävlar oavsett vad vi vuxna säger till dem. Men barnidrotten ska inte byggas upp kring en hierarkisk tävlingsstruktur, vars mål är att sålla agnar från vete.

Det betyder inte att vi inte ska ha en elitverksamhet. För många är strävan att nå eliten, att bli bäst, själva drivkraften, med belöningen när man når sina mål. Och för väldigt många är elitidrotten en fantastisk underhållning. Men elitidrotten, de olympiska medaljerna, är inte idrottens hela mål och mening.

Idrott hela livet betyder att svensk idrott totalt sett ska erbjuda ett så varierande smörgåsbord att alla som vill idrotta ska kunna göra det i en idrottsförening. Sen måste människor ha rätt att vara idrottshatare också. Även om jag personligen har svårt att förstå dem.

Skribent: Björn Eriksson

Postadress:Riksidrottsförbundet
Box 11016
100 61 Stockholm

Besöksadress: Skansbrogatan 7
118 60 Stockholm

Kontakt:Tel: 08-699 60 00
Fax: 08-699 62 00
E-post: This is a mailto link

Vi finns på Twitter Följ oss