Hoppa till sidans innehåll

Västmanlands Idrottsförbund är Riksidrottsförbundets regionala organisation i Västmanland. Vårt uppdrag är att stödja, företräda och leda distriktets idrott.

Vatten är hans stora kärlek!

2016-03-10 09:56
Han har mörkt halvlångt hår, bruna ögon och ett varmt leende. ”Hej och välkommen”, säger han på klingande svenska när vi möts på Lögarängsbadet i Västerås. En plats som har blivit viktig för honom. Så viktig att han tar varje tillfälle att vara där.
  • Uppdaterad: 2016-06-07 15:59

Det är torsdagskväll och snart dags för träning. En efter en droppar lagkamraterna in i simhallen, de hälsar glatt när de går förbi. Vi har slagit oss ner i simhallens café, som redan har stängt för dagen. Genom glasdörrarna ut mot simbassängerna ser vi hur kvällens aktiviteter drar igång. Samtidigt börjar Mehran Bagheri berätta sin historia. Med hjälp av en tolk får vi ta del av en skakande skildring, där skräck blandas med vilja, hopp och övertygelse.

Mehran  webben
Mehran Bagheri.

Mehran Bagheri kom till Sverige för sex månader sedan. På grund av sin tro tvingades han lämna sitt hemland Iran, med målet att skapa en framtid och trygghet i ett nytt land långt ifrån familj och vänner. Livet i Iran präglades av svårigheter och motgångar. Mehran berättar hur han vägrade att ändra sin personlighet för att bli accepterad. Han beskriver kärleken till sin idrott, vattenpolo. Den han började utöva som tolvåring och som har betytt så mycket för honom och där han har nått stora framgångar med meriter från landslaget och asiatiska mästerskapen. Han berättar om hur tron satte käppar i hjulet för ett erkännande och om hur det är att fly.

– Jag tog mig från Iran till Turkiet, berättar Mehran.

– Gränsen till Grekland var stängd men tillsammans med min reskamrat genomförde jag ändå ett försök att ta mig dit. Vi misslyckades och greps av polis som förde oss till en station fylld av människor i samma situation. Vi betalde en summa för att de skulle släppa oss och vi tog oss tillbaka till Istanbul.

Efter en tid i Turkiet gav kompisen upp. Han såg ingen utväg utan valde att resa tillbaka till Iran. Mehran var ensam kvar i Turkiet, men lyckades få jobb på ett diskotek där ägaren var iranier.

– Han tyckte om mig. Jag jobbade där i två månader. Det enda syftet var att få ihop pengar för att kunna fly och ta mig till Europa berättar Mehran.

Plötsligt spreds världsnyheten om hur treåriga Aylan Kurdis livlösa kropp spolades upp på stranden i turkiska Bodrum. Nyheten skapade en känslostorm över hela världen och kontrollen mellan Turkiet och Grekland släpptes tillfälligt. Mehran såg sin chans och tog den.

– Jag hade tjänat ihop 1000 dollar genom mitt arbete på diskoteket. Jag betalde 800 för att smugglas ut ur landet. För drömmen att ta mig till Europa.

Mehran noterade att båten som skulle föra honom från Turkiet till Grekland fylldes med betydligt fler passagerare än vad som var rimligt. För att minska vikten kastade han sin ryggsäck i vattnet. Det enda han sparade i sina fickor var två tonfiskburkar och sina badbyxor.

– Min tanke var att om båten kapsejsar har jag ingen chans att simma med vanliga byxor. Därför var badbyxorna just då min viktigaste ägodel.

De fördes till en grekisk ö, där Mehran och övriga flyktingar tog sig i land. Färjan därifrån till Aten skulle gå tre dygn. Mehran beskriver området där de fick vänta som en stor sopstation. Allt var smutsigt. Människor var sjuka och det var fullt av bakterier och insekter. Mehran, som hade två t-shirts på sig, valde att linda den en runt ansiktet och munnen för att undvika smitta.

Han berättar hur resan till Aten blev som en mardröm med slagsmål, bråk och misshandel och hur han därefter tog han sig vidare till Makedonien och Serbien. På väg till Slovakien möttes han av murar av järn. Ett dygn av misshandel och slag med batonger av bevakande gränspoliser väntade, innan han tillsammans med en stor folkmassa lyckades välta en mur och ta sig in i landet och vidare till Österrike.

Under sin berättelse visar Mehran en rad olika känslor. Ögonen lyser av envishet men speglar även hans sorg. Det är svårt att ta in allt, att förstå och reflektera över det han faktiskt har gått igenom. 

Via Tyskland tog han sig Sverige och Malmö. Han flyttades runt på olika asylboenden innan han placerades på Flygskytten i Västerås.

Med dålig fysisk kondition och med traumatiska upplevelser bakom sig, placerades han i en miljö där nyanlända samlas utan tidsfördriv.

- Det är lätt att bara sova bort tiden när den inte går att fylla med något meningsfullt konstaterar han.

En dag hörde han hur en annan kille på boendet skulle åka iväg och spela fotboll. Mehran blev nyfiken och frågade om det inte fanns någon chans att spela vattenpolo istället. En av de ansvariga på boendet hjälpte honom att komma i kontakt med Valter Olander, tidigare fensimmare och flerfaldig EM- och VM-medaljör. För Mehran blev Valter en väg in i det svenska samhället. Han hjälpte Mehran att få nya badbyxor och simglasögon för att kunna utöva sin idrott, men framförallt fanns han där som träningskompis och vän.

Mehran och Valter webben
Mehran Bagheri och Valter Olander.

– Han såg till att jag kom igång. Han tränade med mig och fick mig att må bättre. Jag byggde upp min fysik igen och efter ett tag fick jag tillbaka min självkänsla.

Mehran tittar på Valter som sitter på en stol bredvid honom innan han fortsätter:

– Han har hjälpt mig jättemycket! Inte bara med idrotten. Valter var den första som bjöd hem mig till sig och visade att jag verkligen var välkommen. Han öppnade dörren och finns alltid tillgänglig.

Det blir tydligt att integration är så mycket. Att det handlar om vänskap, nätverk och samhörighet. Att bli en del av någonting större. För Mehran blev simhallen och gemenskapen där allt viktigare och de idrottsliga prestationerna blev allt bättre.

Vattenpolo 2 webben
Mehran älskar vatten och sin idrott, vattenpolo.

Mehran imponerade stort under träningarna. Så stort att han efter en kort tid rekryterades som målvakt till en av de största vattenpoloklubbarna i Sverige, Hellas SK.

– Finns det möjlighet så tränar jag varje dag här i Västerås. Sedan åker jag till Stockholm två dagar varje vecka. En dag för träning med Hellas och en dag för match berättar Mehran.

– Idrotten är väldigt betydelsefull för mig. Efter allt jag har varit med om känner jag att det här är en trygg miljö och varje gång jag lämnar simhallen efter ett träningspass gör jag det med gott självförtroende. Jag har hittat tillbaka till glädjen tack vare vattenpolon och allt den har fört med sig.

Inne i simhallen är träningen snart över. Kompisarna blir glada när Mehran ansluter och det märks att han är både omtyckt och uppskattad. Att han har en tydlig och viktig plats.

För trots alla jobbiga upplevelser och trots att han saknar sin familj har han en positiv inställning och en energi som smittar av sig.

– Min stora kärlek är vatten! Jag saknar att jobba och min dröm är att bli anläggningsdykare. Självklart vill jag fortsätta med vattenpolo också, både som spelare och i framtiden som ledare, avslutar Mehran innan han hoppar i sitt älskade vatten.

Mahran älskar vatten webben
Idrotten är viktig för Mehran.
Vattenpolo webben

Träningskompisar webben
Mehran tillsammans med några av träningskompisarna i Västerås.

Text och foto: Anette Fransson

Skribent: Anette Fransson
Epost: This is a mailto link

Postadress:Västmanlands Idrottsförbund
Ånghammargatan 4
721 33 Västerås

Kontakt:Tel: +46104764800
Fax: 021-13 78 73
E-post: This is a mailto link

Vi finns på Facebook Gilla oss