Det har gått 100 år sedan Wilhelm Carlberg vann guldmedaljen i miniatyrgevär mot försvinnande mål på Kaknäs ängar. Genom fönstret till en buss som är föremål för en guidad tur syns idag bara en gräsplätt där svenska idrottshjältar förut jublat över guldmedaljer.

De olympiska spelen 1912 väckte svenskarnas intresse, och det var det första idrottsevenemanget som på allvar lockade publik i Sverige. Uppåt 200 000 besökte till exempel Stockholms stadion. Folk lockades av spänningen kring tidtagning och fascinerades av idrottsmännens uthållighet. Pressen spelade en stor roll för det ökade publiktrycket, mycket tack vare en debatt om hur bra idrotten egentligen var för folket. Det fanns en oro att idrottsföreningarna skulle kväva engagemanget för de politiska föreningarna.

– Det har visat sig att OS i Stockholm har betytt mycket för idrotten i Sverige, framförallt i Stockholm. Många föreningar bildades som en följd av spelen. Dragkamparna som vann guld bildade till exempel Stockholmspolisens IF. Solskensolympiaden satte dessutom fart på olympiska rörelsen på ett helt annat sätt än tidigare. OS i Stockholm var det första som avgjordes inom ett begränsat område och under en begränsad tid. Tidigare spel hade varit utspridda över hela året, säger Björn Persson som är ordförande i Stockholms idrottshistoriska förening och guide på en av Riksidrottsmuseets bussturer genom OS-Stockholm.

OS i Stockholm kallas Solskensolympiaden eftersom himlen var klarblå under just de dagar då tävlingarna pågick. Värmen tog ut sin rätt på de tävlande, framförallt i maratonloppet. Portugisen Lazaro fick i sig för lite vätska och segnade ihop i en av de fyra tunga backarna. Han avled på Serafimerlasarettet nästa dag.

Mer känd är historien om ”Japanen som försvann”.  Shizo Kanaguri stapplade in i familjen Petrés trädgård halvt medvetslös och blev bjuden på saft och bulle. När han kvicknat till tog han tåget tillbaka till hotellet, utan att anmäla att han brutit loppet. Ryktet om Kanaguris försvinnande eldades på av journalisten Glokar Well, signatur för Oskar Söderlund, som avslutade sina krönikor genom att efterlysa den påstått saknade Kanaguri. I Rotebro står fortfarande stenen som restes året efter olympiaden vid punkten där maratonlöparna vände tillbaka mot Stockholms stadion.

Få av tävlingsplatserna under OS 1912 finns kvar idag och på vissa av dem går det inte ens att gissa att det har pågått internationell toppidrott där. På gamla Tranebergs IP där nationerna mötte varandra i fotboll finns det bara en park kvar, och vid Råstasjön där mustaschprydda herrar sköt efter lerduvor är joggarna det närmaste vi kommer idrottskämpar.

Huvudarenan Stockholms Stadion står däremot stadigt kvar. Den ritades av den unge arkitekten Torben Grut med svensk natur och medeltida byggnader som förebild.

Vill du veta mer om OS 1912? Chansen att följa med på den guidade bussturen finns kvar för den som vill höra fler sköna OS-minnen.