Hej Jens Harrysson, kassör och aktiv i föreningen, hur började allt?
– Det startade med en tjejdag i februari år 2005 och var en hit redan då! Ett tjugotal tjejer kom och testade bandy, och kom tillbaka på hösten när säsongen drog igång. Då kunde vi för första gången starta ett tjejlag. Innan fick tjejerna spela med killarna i deras lag eftersom det inte var så många och man slutade oftast efter några år.

Hur utvecklade ni verksamheten?
– Vi skapade en bandyskola förra säsongen för både tjejer och killar, i separata grupper. Att de fick vara i olika grupper tror jag är ytterligare en nyckel till att fler tjejer valt att stanna kvar och spela. Tjejer får ju inte bollen om de spelar med killar och de vill ju också ha bollen, det är ju det som är roligt. Bandyskolan är för alla skolor i hela Vetlanda kommun och då tränar tjejer och killar på samma dag men efter varandra.

Vad har bandyskolan inneburit för er förening?
– Bandyskolan har gett oss spelare från bandyskolan upp till damlagen. Vi har ett F11, F13, F15, F16, F19 och ett damlag. Redan det att man som yngre ser att det finns en väg att vandra i föreningen är viktigt tror vi. Genom att få in dem tidigt i föreningen kan de skolas in i vår verksamhet och det underlättar för att få fram ledare till våra träningsgrupper. Det är viktigt att få kvinnliga ledare till såväl killag som tjejlag.

Vad innebär det för er förening att ha så stor andel kvinnliga utövare?
– Dels får vi fler engagerade föräldrar, särskilt fler mammor. Det blir fler som tittar på matcherna eftersom de tittar på varandras matcher. Vår förening har också märkt stor skillnad i intresse från sponsorer när vi fick fler tjejlag. Utöver det blir det en bättre stämning när vi respekterar varandra och får mjukare värderingar i föreningen.

Hur går det för ert damlag?
– Förra året var första året vi hade ett damlag och vi spelade division 1 där vi blev tvåa. Kommande säsong hoppas vi vinna och gå upp i Allsvenskan. Det betyder massor för de yngre tjejerna att ha ett damlag att sträva efter att nå!

Vad händer framöver för att fortsätta i samma anda?
– Vi har utvecklat prova-på till ett tjejläger i höst där damlaget får engagera sig som ledare och äldsta killaget står i kiosken. Där hoppas vi nå 120 tjejer i åldern 8-16 år. Via Idrottslyftet har vi också ett utbyte med en bandyförening i Linköping, och där tror vi mycket på att satsa på det sociala utbytet mellan föreningar. Gemensamma träningar, teamövningar, aktiviteter och nya kompisband betyder mycket. Och att se att det finns fler bandytjejer i Sverige!

Något tips till andra föreningar som vill öka andelen tjejer eller killar?
– Se på ridsporten och bandyn – när man skapar möjlighet för det underrepresenterade könet att utöva idrotten på sina villkor ökar chansen till att fler börjar och fortsätter. För oss var det att skapa ”tjejgrupp”. Se olikheterna som en tillgång och inte ett hinder, det är jämställdhet för mig. Idag har vi ett 90-tal tjejer i vår förening och är en av de största klubbarna på tjejsidan.