Hoppa till sidans innehåll

Riksidrottsförbundet är idrottsrörelsens samlade organisation med uppgift att stödja, företräda och leda rörelsen i gemensamma frågor, såväl nationellt som internationellt.

Hitta ditt distriktsförbund (DF)

Arbetet med välkomnande, trygga, säkra och stämningsfulla idrottsevenemang

2019-06-05 16:21

Björn Eriksson om sin roll som ordförande och arbetet med välkomnande, trygga, säkra och stämningsfulla idrottsevenemang för alla.
  • Skapad: 05 JUN 2019 16:21

De senaste veckorna har det varit en livlig debatt kring arbetet för välkomnande, trygga, säkra och stämningsfulla idrottsevenemang för alla. Riksidrottsförbundets ordförande Björn Erikssons olika tidigare uppdrag har också ifrågasatts av några journalister och supportrar.

Ett sammantaget område som Riksidrottsförbundet arbetar med är idrott och kriminalitet som innehåller flera olika delar: trygga, säkra och stämningsfulla idrottsevenemang för alla, arbete mot grov brottslighet inom idrotten – hot, våld och annan otillåten påverkan samt matchfixing och gemensamt arbete mot terrorism och andra hot om allvarliga angrepp i samband med idrottsevenemang.

– Det är stora områden där idrottsrörelsen samlat ser att det behövs samordning och stöd för specialidrottsförbunden. I nära samverkan har kansliet utvecklat stöd som utbildningsmaterial mot matchfixing eller för säkra idrottsevenemang och då handlar det om större tävlingar i individuella idrotter och de större lagidrotterna, säger Björn Eriksson, ordförande Riksidrottsförbundet. Men det är viktigt att understryka att Riksidrottsförbundet är ett stöd och det kansliet gör tas fram tillsammans med idrottsförbunden.

Om vi ser till rollfördelningen mellan RF och specialidrottsförbunden?

– Riksidrottsförbundet arbetar som sagt inte med enskilda evenemang eller med specifika idrotter om inte förbundet efterfrågar särskilt stöd. När det gäller de stora idrotterna som fotboll och hockey har de organisationer på plats. Där blir Riksidrottsförbundets roll att verka på en övergripande nivå, vara bollplank och skapa plats för erfarenhetsutbyte.

Relationen till Polisen och andra relevanta aktörer?

– Samma sak där. Riksidrottsförbundet har dialog med Polisen, Åklagarmyndigheten, Spelinspektionen, Brottsförebyggande rådet, Brottsofferjouren med flera för att diskutera gemensamma frågor på ett övergripande plan.

Kan du exempel på hur arbetet på övergripande plan ser ut?

– Vi har haft diskussioner om spellagstiftningen, mönster i förekomsten av matchfixing och samtal om rimligt spelutbud. Blir det utredning av misstänkta matcher blir det ett samarbete mellan de berörda aktörerna på respektive nivå. Ett annat exempel på detta är den överenskommelse som Polisen och Riksidrottsförbundet arbetade fram förra året. Det är övergripande och visar en gemensam riktning. Överenskommelsen förankrades noggrant med de mest berörda idrottsförbunden. Jag står jag bakom överenskommelsen och är på något sätt ytterst ansvarig. Självklart vill jag understryka att det här jobbet gjordes utan att jag var inblandad i detaljerna. Det har vi duktiga tjänstepersoner som gör bättre än jag.

Men du träffar Riksåklagaren, Rikspolischefen och Brås generaldirektör två gånger per år. Vad diskuterar ni?

– Till att börja med vill jag säga att de här mötena kom till innan jag blev ordförande 2015. Jag fick alltså ta plats i en grupp som redan fanns när jag tog över efter Karin Mattsson som ordförande för RF.

– De frågor vi diskuterar är övergripande. Det har handlat om utbredningen av matchfixing, svårigheten attfå personer fällda med den tidigare lagstiftningen och den nya, kopplingarna till organiserad brottslighet. När det gäller säkra evenemang har det handlat om att både polisen och åklagarna har agerat olika över landet vid liknande händelser. Polisen har bland annat lyft fram behov av att korta tiden mellan gripande och straff. Vi har också diskuterat strukturella och administrativa utmaningar för idrottsföreningarna att ta del av de tillträdesförbud som åklagarna utdelar. Som ni hör är det diskussioner på övergripande nivå.

Det har framkommit kritik mot att du både var huliganutredare i början av 2010-talet och nu varit ordförande i RF och Säkerhetsbranschen samtidigt. Att du skulle vara den som har drivit på att Polisen börjat arbeta tuffare med den så kallade villkorstrappan. Villkorstrappan är alltså Polisens verktyg där de beskriver vad arrangören måste göra för att arrangera en offentlig tillställning som ett större idrottsevenemang. Vad säger du om det?

– När det gäller den villkorstrappa som var uppe i huliganutredningen så är det en metod som polisen har varit tydlig med att man ska använda i flera år. Den går enkelt uttryckt ut på att om arrangören uppfyller polisens krav och evenemanget avlöper problemfritt blir det generösare villkor vid nästa evenemang. Om det inte är problemfritt överväger polisen att skärpa kraven. Det är en villkorstrappa som gäller för alla evenemang, såväl bandy, fotboll, varpa och curling. Polisen beslutar hur deras agerande ska vara beroende på idrott och vad de anser krävs för säkra evenemang. Det stämmer att jag under några år var ordförande i både Riksidrottsförbundet och för Säkerhetsbranschen samtidigt. Jag har lämnat Säkerhetsbranschen nu. Jag har varit öppen med det hela tiden. Jag har också varit tydlig med att jag inte har pratat om idrott när jag har företrätt Säkerhetsbranschen. Däremot har jag hela tiden poängterat att målet för idrotten måste vara att arrangera evenemang med så liten polisiär närvaro som möjligt. Våra evenemang ska vara så säkra och trygga att det varken ska behövas poliser eller ordningsvakter.

Men har du verkligen kunnat hålla isär det här? Du var ju som du själv nämner regeringens huliganutredare i början av 2010-talet också.

– Ja, det tycker jag. För mig har renhårighet och transparens alltid varit en hederssak. Jag har varit öppen med mina uppdrag. Jag vill också förtydliga att det jag tjänat som ordförande för Säkerhetsbranschen inte är några miljoner som nämnts av vissa journalister utan 200 000 kronor om året.

En dimension som har lyfts av många debattörer och inte minst supporterrörelsen själva är den kulturella kreativiteten som ges utrymme med bland annat tifo inför supporterrörelsen. Vill du ha bort det?

– Jag är inte alls arg på supportrarna för deras agerande eller för deras agg mot mig. De har fått en bild presenterade för sig och som gör dem arga. Den egentliga frågan handlar inte om kulturell kreativitet för supporterrörelsen utan om att det inte ska eldas på läktarna eftersom det är farligt och olagligt. Det är olika saker som jag tror de allra flesta kan skilja på.

 Här kan du lyssna på intervju med Björn Eriksson i podden Idrott & Politik

Skribent: Anna Setzman
Epost: This is a mailto link

Postadress:Riksidrottsförbundet
Box 11016
100 61 Stockholm

Besöksadress: Skansbrogatan 7
118 60 Stockholm

Kontakt:Tel: 086996000
E-post: This is a mailto link

Vi finns på Twitter Följ oss