Hoppa till sidans innehåll

Här bloggar Stockholmsidrottens idrottskonsulent Helen Alpstig om värdegrundsfrågor.
  • Uppdaterad: 29 MAR 2017 09:28

"-Det finns inget dåligt väder det finns bara dåliga kläder".

Om du tar det tankesättet med dig in i barnidrotten så kanske du lättare kan förstå att det finns inga dåliga/bra eller sämre/bättre barn - de är BARN. Att säga till ett barn att det är bättre eller sämre än sina kompisar - det är miljöförstöring både för barnen och för idrotten.Verksamheten behöver anpassas efter att det finns olika barn precis som det finns olika väder.

Vad barn och unga presterar idag, säger inget om deras prestationer/resultat om 10 år.

Men om vi berättar för barn idag, att vi redan nu säger att vi tror det här om dig, när du är 10 år äldre, då är vi väldigt snett ute. Ingen vuxen kan med 100 % säkerhet förutspå vad ett barn kommer att vara om 10 år. Det är alldeles för många aspekter som påverkar det. Det är förmodligen lättare att göra en väderprognos än att förutspå om barns framtida delaktighet i idrott.

Barn med goda förutsättningar till fysiskt grundkunnande och de som har motoriska grundfärdigheter kommer förstås ha goda förutsättningar - IDAG. Men vad vet vi om de fortfarande kommer tycka om sin idrott om några år?
Barn som inte ännu fått fysiskt grundkunnande och behärskar de motoriska grundfärdigheterna behöver mer TID på sig att lära sig det - IDAG.

Om barn i framtiden ska kunna ha glädje av sin kropp och knopp, behöver de få veta att de kommer att lära sig - det tar bara lite olika lång TID.

Det är här som du som ledare är så otroligt viktig. Vad du säger idag, kommer påverka barns tro på sig själva, så tänk efter vad du säger. Berätta att det finns TID - att de kommer att lära sig, de har bara inte gjort det - ÄNNU. 

Så vilken typ av ledare är Du? En som surfar på vågorna i solskenet men stänger in dig i stugan när det blir snö och kallt? 

Hör av dig till oss på Stockholmsidrotten vårt uppdrag är att utveckla, utbilda, företräda och stödja idrottsföreningarna samt SDF i Stockholmsdistriktet

/Helen Alpstig This is a mailto link

 

I jakten på framtida stjärnor talas det ofta om talang men en viktigare faktor är TID.

I helgen kommer SVT att börja direktsända tävlingar för barn. Därför är det extra viktigt att vi som möter barn i idrotten kan möta dem med kunskap som denna: 

Barnidrott handlar om lek och utveckling. Därför ska barns prestationer sättas i relation till den egna utvecklingen, inte till andra barn. Rankinglistor, vare sig de är nationella eller bara omfattar den egna föreningen, innebär just att barn jämförs med varandra. Självklart har barn rätt att få veta hur det har gått för dem i en tävling. Men deras prestationer ska sättas i relation till den egna utvecklingen, inte till andra.

De tävlingssystem som sammanställer resultat, både för en enskild tävling och över TID, kommer från vuxenidrotten. När det handlar om barns idrottande är TID en viktigare faktor än "talang" att ha i åtanke. För barn är TID viktigare än talang för att utveckla alla förmågor som behövs för ett livslångt idrottande. 

För att långsiktig inlärning ska ske, behövs TID, barnen behöver utmanas att tänka, reflektera och fatta egna beslut. Det tar längre TID, men är effektivare på långsikt. 

Därför är du om vuxen och har ett idrottande barn väldigt viktig. Du bör vara uppmärksam hur du pratar kring "resultat". Före/efter träning och tävling kan du fråga: Vad ska du fokusera på idag? Hur vill du känna dig under tävlingen? Hur känner du dig nu? Vad är du nöjd med idag? Vad vill du träna mer på? Vad blir ditt bästa minne från idag? Så visst kan barn tävla, med sin egen utveckling, utmaning och glädje i fokus.  

 

För vi vill ju att barnen ska idrotta så länge som möjligt -

TID är en viktagare faktor än talang.

Hör av dig till oss på Stockholmsidrotten vårt uppdrag är att utveckla, utbilda, företräda och stödja idrottsföreningarna samt SDF i Stockholmsdistriktet

 

/Helen Alpstig This is a mailto link




Värdet av att idrotta för barn- och ungdomar - Svensk idrotts värdegrund. 

Det ska inte tolkas som värdering d.v.s. uppfattning, synsätt, åsikt, omdöme eller norm. Utan det är vår grund som vi gemensamt utgår från i idrotten, 71 olika medlemsförbunds gemensamma överenskommelse om hur vi vill bedriva idrott - Svensk idrotts värdegrund.

Tänk dig en stor och mycket gammal ek. Stammen på den eken är vår gemensamma värdegrund. Från stammen förgrenar sig 71 olika grenar. På varje gren finns fler mindre grenar, kvistar, blad och ekollon. Så ser jag mångfalden i svensk idrott. Men utan stammen - värdegrunden, så kommer grenarna att torka och så småningom dö.

Idrottens verksamhetsidé
Vi bedriver idrott i föreningar för att ha roligt, må bra och utvecklas under hela livet. Med andra ord, barn och unga ska få en stadig stam av fysiskt grundkunnande för att sedan kunna förgrena sig ut i idrottens mångfald.

Att känna sig hemma i sin kropp och gilla att röra sig, den känslan är fantastisk, men hur många barn får njuta av idrott? Hur kul är det att idrotta när inte kroppen och knoppen hänger med i för svåra övningarna eller tvärtom, det blir tråkigt och enformigt när det blir för lätt. En del barn tränar upptill 20 timmar i veckan och det låter ju jättemycket, men om det är kul och barnet själv som får avgöra nivå, är det farligt då? Det kanske är farligare att sitta still mer än 20 timmar i veckan?

Aktuell statistik visar att barn och ungdomar lämnar föreningsidrotten i större utsträckning än tidigare. Hur ser stammen/värdegrunden ut i din förening?
Får medlemmarna vara delaktiga och ha inflytande över sitt idrottande? Får alla känna sig som en del av gemenskapen? Får alla barn lära sig något nytt i idrotten?

Tränare: Jobba med motivationsklimatet Och Du är ansvarig för att skapa en trygg idrottsmiljö.
Föreningar: Ge ledare möjlighet att arbeta med sitt ledarskap och anpassa föreningens verksamhet efter vilken fas träningsgrupperna/lagen befinner sig i.
Förbunden: Utbildning och ännu lite mer utbildning.

Hör av dig till oss på Stockholmsidrotten vårt uppdrag är att utveckla, utbilda, företräda och stödja idrottsföreningarna samt SDF i Stockholmsdistriktet

/Helen Alpstig This is a mailto link

 

Hur många unga skulle stanna kvar i idrotten om de får utöva sin rätt till delaktighet?

I rollen som samordnare för värdegrundsfrågor får jag samtal både från föräldrar och även från aktiva. Under senaste veckan har två samtal, en kille och en tjej,  handlat om trots att de älskar sin idrott, har de valt att sluta. Inte för att de tröttnat, inte har tid eller skadat sig utan p.g.a. ledarskapet. Eller snarare brist på ledarskap. De berörda är i slutet av tonåren och har tränat och tävlat i sin idrott i mer än 10 år. Och hade önskat ge idrotten än fler år.

Vad är orsaken?
Det handlar om vuxna som inte förstår uppdraget att forma verksamheten utifrån de riktlinjer vi har i idrotten. De kanske inte heller förstår vår värdegrund. Allas rätt att vara med, demokrati och delaktighet, rent spel och sist men absolut inte minst - Glädje och gemenskap.  Tyvärr uppfattar de unga att det är tränarna/ledarna som har makten och att de inte kan påverka sin situation. Trots att flera försök gjorts, i båda fallen. Så min fråga är: Hur många unga skulle stanna kvar i idrotten om de får utöva sin rätt till delaktighet?

"Gör idrotten som Idrotten vill?"
I rapporten skriven vid GIH av Kerstin Redelius,  Matthis Kempe Bergman, Bengt Larsson och Eva Linghede  var syftet att studera på vilka olika sätt idrottens policydokument "Idrotten vill" implementeras från förbunds- till föreningsnivå. Författarna har dragit 6 slutsatser varav den 1:a är

Öka fokus på ungas delaktighet – en bärande tanke i barnkonventionen som i högre grad skulle kunna tillämpas av tränare och i föreningar.

Barns och ungdomars rätt till inflytande och att göra sin röst hörd framhålls sällan av tränare och frågor som rör delaktighet förekommer inte heller i föreningarnas egna policydokument. De riktlinjer som hämtar näring i barnkonventionen verkar med andra ord inte ha fått något avgörande genomslag. Nu utesluter inte det att verksamheten är bra för och uppskattad av barn och ungdomar, men det reser frågor om hur transformeringen av barnrättsfrågor sker. Om riktlinjerna ska kunna vara ett användbart redskap vid utformningen av den praktiska idrotten är en slutsats att dess innehåll därför bör vara ännu mer känt och diskuterat bland tränare. De behöver hjälp och stöd för att förstå vad ett barnrättsperspektiv innebär för att kunna realisera perspektivet.

Läs mer om rapporten och de 5 andra slutsatserna. 

Hur ofta skapar du som ledare tilfälle för delaktighet? På riktigt? 

Hör av dig till oss på Stockholmsidrotten vårt uppdrag är att utveckla, utbilda, företräda och stödja idrottsföreningarna samt SDF i Stockholmsdistriktet

 

/Helen Alpstig This is a mailto link

 

 

 

Vad händer när vi definierar vad som är ”våld mot barn” inom idrotten?

Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet.

Vilket ”våld” låter vi dagligen passera genom attityder, jargong och ”lite får en väl tåla?”.
FNs Barnkonvention** Artikel 19 går längre än att hävda barnens rätt till skydd mot det som godtyckligt definieras som övergrepp i olika samhällen och längre än den rätt till skydd mot tortyr och grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning som garanteras i artikel 37.
I artikel 19 krävs att barn skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld.
Följaktligen hävdas här samma mänskliga rättigheter för barn som för vuxna, nämligen rätt till full respekt för sitt mänskliga och fysiska och personliga integritet.
Vi har redan ett förbud för all aga och annan grym eller förnedrande bestraffning eller behandling av barn. Det finns andra psykiska former av bestraffningar som också är grymma och förnedrande och därför strider mot barnkonventionen. Det kan t.ex. vara bestraffning som förringar, förödmjukar, svärtar ner, skuldbelägger, hotar, skrämmer eller förlöjligar barnet.

Så vad tänker du när du läser detta? 
Vi har redan satt fokus på sexuella övergrepp, invigningsriter, dopingfall, mobbing och sexskandaler för att nämna några andra beteenden som inte alls hör samman med vår värdegrund. 

Men våra barn som ser allt detta våld? Som blir bortvalda, pressade och övertränade? Vem skyddar dem?

Gör du det?

*WHO:s Världshälsoorganisationens definition av "våld" att uppsåtligt bruka eller hota att bruka makt eller fysisk styrka mot sin egen person, mot en annan människa, en grupp människor, en gemenskap eller ett samhälle, med följd eller tämligen sannolik följd att någon dör eller att det uppstår kroppsskada, psykisk skada, skador i den känslomässiga utvecklingen eller funktionshinder”

**Enligt FNs barnkonvention art. 1 är Ett barn är varje människa under 18 år.

 

Hör av dig till oss på Stockholmsidrotten vårt uppdrag är att utveckla, utbilda, företräda och stödja idrottsföreningarna samt SDF i Stockholmsdistriktet.

 

/Helen Alpstig This is a mailto link

 

Toppning, nivåindelning eller nivåanpassning

Toppning är när man låter de spelare som tränarna anser vara bäst få, exempelvis, mer speltid än någon annan i laget under en match.
Toppning innebär:

  • En framgång på kort sikt (vinner en cup/tävling eller match.)
  • De "bättre" spelarna utvecklas initialt men kommer samtidigt under stor press.
  • De "sämre" spelarna får inte samma utvecklingsmöjligheter och känner inte att de är en del av gruppen.
  • Det blir tufft att hantera mentalt när en "sämre" spelare/idrottare passerar en "bättre" i utvecklingen.
  • Konsekvensen kan bli att spelare/idrottare som är "bättre" och "sämre" slutar på grund av detta.
  • Det blir inte samma lagkänsla och trygghet i gruppen/laget.

Nivåindelning är när man låter de spelare/idrottare som för stunden är längre fram i utvecklingen träna och tävla tillsammans.
Nivåindelning innebär:

  • Skapar fasta grupper eller nivåindelade "statiska grupper" under träning.
  • Fasta matchlag  inom en grupp.
  • Ingen rotation av spelare/idrottare mellan olika nivåer på träning eller match.
  • Det blir tufft att hantera mentalt när en "sämre" spelare/idrottare passerar en "bättre" i utvecklingen.
  • Det blir inte samma lagkänsla och trygghet i laget/gruppen.

Nivåanpassning är när man anpassar träning och matcher så att alla kan delta och ha kul.
Nivåanpassning innebär:

  • Få så många så länge som möjligt.
  • Barnen känner ofta att de "lyckas" på träning och match.
  • Att få till jämna matcher så att alla utvecklas.
  • Alla barn får lära sig att ta ansvar på träning och match.
  • Skapar en stark lagkänsla och trygghet i laget/gruppen.

Skilj på barnperspektiv (vuxna pratar om barn) och barns perspektiv!

Sträva mot att idrottaren ska uppleva och utveckla:

  • Självbestämmande - en möjlighet att påverka
  • Kompetens – få idrottarna att känna sig duktiga, ofta!
  • Samhörighet med andra - ge stöd och respekt.
  • Förklara framgång med arbete/insats
  • Uppgiftsinriktade mål - jämför med egen förmåga

Att skapa ett uppgiftsorienterat motivationsklimat
leder till positiva psykologiska effekter och bra resultat.

Texten  ovan är ett utdrag ur Joakim Ingrells, Malmö Högskola föreläsning om Motiverande idrottsmiljöer för barn och ungdomar

Hör av dig till oss på Stockholmsidrotten vårt uppdrag är att utveckla, utbilda, företräda och stödja idrottsföreningarna samt SDF i Stockholmsdistriktet.

/Helen Alpstig This is a mailto link

Vuxna tar allt oftare över festen.

Vi ska prata om barnrättsperspektivet - inte vuxnas rätt till barnidrott.
Det är som att vuxna äter upp all tårta på barnkalaset, gör bomben rakt ner i barnbassängen - där barnen leker och simmar, tränger sig före i kön till fiskdammen, sparkar sönder sandslottet, sätter krokben på ett barn - jag kan fortsätta i all evighet med metaforer.

 

En miljö där barn ska känna sig trygga, ha kul, utvecklas, träffa idrottskompisar - där de får mäta sina kunskaper mot andra, inspireras av andra barn och samtidigt få en chans att prova sina egna förmågor. Där står allt oftare vuxnas behov och okontrollerade känslor i fokus.

 

När vi återigen får rapporter om vuxna som skrämmer, hotar och slåss - på barnens fester.

Fler domare, ofta barn de med, som slutar p.g.a. av en arbetsmiljö som skulle få facket att stänga arbetsplatsen, till problemet är åtgärdat. Räcker det med fler röda kort? Fler avstängningar? Vad tror du?

 

Det är dags att en gång för alla - ALLA VUXNA- att se barnens rätt till trygga (idrotts-)miljöer.

 

Så tips till vuxna:

  1. Har du svårt att kontrollera dina känslor och skilja dina egna behov från dina barns. Ta ett prat med ditt barn vad det vill med sitt idrottande, jämför.
  2. Har du för stort engagemang? Chilla lite. Ta en fika och gå en promenad och kyl ner dig lite.
  3. Ser du en annan vuxen som "går bananas", bjud dem på en fika. Berätta att ni vuxna liksom inte är deltagare på festen - utan det är barnens fest, låt dem vara i fred.

 

Om följande tips inte räcker och det som inte får hända, händer igen.

Då ska vuxna be barnen om ursäkt. Ursäkt för att de förstörde festen, skrämde skiten ur dem. Och sluta skylla på varandra.

Det är inte oviktigt vad som hände! Men först och främst - skydda barnen.

 

Ta ansvar för att ni gick över alla gränser - och det på en fest för barn!

 

Hör av dig till oss på Stockholmsidrotten vårt uppdrag är att utveckla, utbilda, företräda och stödja idrottsföreningarna samt SDF i Stockholmsdistriktet.

/Helen Alpstig This is a mailto link

Kör sakta - Lekande barn

Du ser säkert skylten framför dig. Gul botten, svarta bokstäver, röd triangel och lekande barn. Vad vill den skylten att du ska förstå? Jo att här leker barn och du som bilförare måste sakta ner för att det kan komma barn springande som inte är "trafiksäkra".

Med andra ord? Här är det barnens utvecklingsnivå som är i fokus och barnen vi ska ta hänsyn till. Vi vuxna skapar en trygg miljö där barn ska kunna leka och utvecklas, inte bli överkörda av vuxna som har för bråttom.
Hur är det inom idrotten? Tar vi hänsyn till barns utvecklingsnivå och behov av en trygg miljö att utvecklas i?

Fler trafikmetaforer - Välkommen till körskolan.
Första lektionen på en lugn plats. Lägga i ettans växel, hitta dragläget och sakta iväg eller motorstopp. Lära sig att hitta alla växlar, blinkersspaken, hålla uppsikt i back- och sidospeglar. Det kallas automatiserade rörelser. 
Köra ut från p-platsen till en lugn villamiljö, sedan 70-väg, sedan motorväg. Och sen kanske, till rusningstrafik i innerstaden och korsa fyra filer för att kunna göra en säker vänstersväng. Ja du minns säkert nervositeten och kan förstå. Tänk dig nu att barn inom idrotten behöver samma "körskola". Kunna hantera sig själv - motoriska grundfärdigheter och automatiserade rörelser, för att sedan "köra ihop med andra".
Här kan du ladda ner en kort info om motoriska grundfärdigheter.

Så varför finns det anvisningar för barn och ungdomsidrott?
Jag fortsätter med "trafikmetaforer". Hastighetsbegränsningar t.ex. Varför finns 30 km/h runt skolor? Varför kan du bli av med körkortet när du kör 60 km/h när begränsningen är 30? Jo, för det är dubbla hastigheten i en miljö där säkerheten inte bara handlar om dig som kör bilen utan de som kan tänkas korsa din väg. 110-vägar är breda och utan mötande trafik därför kan hastigheten vara så hög med bibehållen säkerhet. Det går förvisso att köra 110 km/h på en 30-väg, men vilka konsekvenser kan det få? Ja du fattar.
Har du ett körkort för barn- och ungdomsidrott eller behöver du lämnas in på service för att bli trafiksäker?
Länk till RF:s anvisningar för barn- och ungdomsidrott

Vi vill att barnen ska nå ett livslångt idrottande, genom en trygg och säker idrottsmiljö.

  • Se och möt varje barn - inte barn som grupp. 
  • Njut av glädjen att se barn utvecklas
  • Du kan vara en viktig person för barnet - se till att det blir på ett positivt sätt
  • Misstag ingår i all utveckling - se dem som lärdomar.
  • Glöm inte att tacka dig själv. Du är viktig för idrotten. 

 

Så många som möjligt, så länge som möjligt i en så bra verksamhet som möjligt. 

Barnens Idrotten Vill
När jag idrottar leker jag med mina kompisar.
Jag får vara med och säga vad jag tycker.
Jag får tävla och lär mig något varje dag.
Jag vill fortsätta idrotta hela livet. 

Undertecknad ber om överseende med felaktigheter i lagtexten vad gäller hastighetsbegränsingar i trafiken eftersom det inte är mitt kompetensområde, men jag hoppas ni förstår ambitionen med jämförelsen.

Hör av dig till oss på Stockholmsidrotten vårt uppdrag är att utveckla, utbilda, företräda och stödja idrottsföreningarna samt SDF i Stockholmsdistriktet.

/Helen Alpstig
This is a mailto link

 

OS, Pokemón Go och Physical Literacy- skapar det folkhälsa?

Mitt i yran av OS och Pokemón Go kan vi läsa larmrapporter som att "sitta är det nya röka" och barn sitter i snitt 10 timmar om dagen, det talas om "armchair-suicide". Det skrivs spaltmeter efter spaltmeter, fler och fler tar sig an uppdraget att få "Sverige på fötter". Förr i tiden fanns det inget kul i att sitta still, nu belönas vi vid stillasittande vid våra skärmar, via skärmarna får vi utmaningar, gemenskap och äventyr. Vi sitter still och följer OS.

Vad kan idrotten och alla dess föreningar göra för locka fler till "rörelse"? Jo, fyll på med kunskap. Kunskap är en förutsättning för att hälsosamt liv och OS-medaljer. Här följer exempel på olika sorters kunskap.

Physical Literacy översatt till fysiskt kunnande,  handlar till stor del om att ge människor förutsättningar att ta del av världen. Att känna sig trygga, självsäkra och kompetenta att ta sig ut i olika miljöer och blomstra som individer. Det sa Dr. Dean Kriellaars, University of Manitobasa, som föreläste på Idrott hela livet 2015.  Han sa även att idrottsrörelsen har alla förutsättningar och möjligheter att integrera Physical Literacy inom idrotten för att göra den än bättre och än mer attraktiv.

Pokémon Go - på Wikipedia kan vi bl.a. läsa - att spelet har ansetts förbättra den psykiska och fysiska hälsan hos spelare som lider av depression och social ångest.Enligt Kashmira Gander på The Independent gör spelet det enkelt för personer som har social ångest att interagera med människor med olika bakgrunder. Enligt Dr. John Grohol, grundare av Psych Central, främjar spelet motion och skapar en "stark förstärkning för människor att gå ut och bli mer aktiva". Han berättar vidare att social interaktion och underhållning snarare än motion, är en nyckelfaktor till spelets framgång.

Idrott för barn ska vara lekfull, allsidig och bygga på barnens egna behov och förutsättningar samt ta hänsyn till variationer i utvecklingstakt.” Så lyder en av riktlinjerna för barnidrotten i Idrotten Vill och som även är utgångspunkt för hur barn bör bedriva fysisk träning.

Vi bedriver idrott i föreningar för att ha roligt, må bra och utvecklas under hela livet. Så lyder den Nya verksamhetsidén som togs på Riksidrottsmötet 2015.
Svensk idrottsrörelse har fattat beslut om följande fyra strategiska områden.

  1. Livslångt idrottande
  2. Idrottens värdegrund vårstyrka
  3. Idrott i förening
  4. Idrotten gör Sverige starkare

Kan och ska idrottsrörelsen dra nytta och kunskap av Pokemón Go?

Hör av dig till oss på Stockholmsidrotten vårt uppdrag är att utveckla, utbilda, företräda och stödja idrottsföreningarna samt SDF i Stockholmsdistriktet.

/Helen Alpstig
This is a mailto link

 

Att tävla, det är frågan OCH att fråga.

Engelska ordet competetion kommer från det latinska ordet kompetito och betyder att sträva efter, eller att fråga, tillsammans.

Vad händer om vi omdefinierar tävling till att ställa frågor och att vi gör det tillsammans?
När tävla betyder "sträva efter" också det tillsammans, hur skulle det påverka det ditt ledarskap?

Tänk att en tävling eller en match är att ställa en fråga. Vad kan jag, vad kan jag inte, vad behöver jag göra i fortsättningen för att fortsätta utvecklas?  Jämför t.ex. med nationella proven i skolan. Då får barnen veta vad de behöver träna mer på - en strävan efter att t.ex. nå grundläggande kunskapsnivå.

Det kanske inte är så roligt att idrotta om jag känner att jag inte kan det här med idrott. Jag kanske orkar (uthållighet), men kan inte hantera bollen (idrottsspecifik kunskap). Jag kanske kan hantera bollen (motorisk/kognitiv förmåga) men förstår inte reglerna (grenspecifika kunskaper & kognitiv/intellektuell förmåga)? Att ställa sig frågan vart vill jag? Vad vill jag? Det kan leda till att alla har sina individuella mål att sträva efter. Då skulle tävla ge svar på var jag befinner mig i min specifika utveckling? Då blir tävling den naturliga del av idrotten som den kan vara.

Om jag inte har koll på min kropp så går det mer energi till att "sköta motoriken"
Sämre motorik leder till mer snubbel och gå in i saker, det i sin tur påverkar hur jag tänker och känner om mig själv och lusten att röra på mig.
Det är därför som barn behöver ledas av vuxna med kunskaper om de motoriska grundfärdigheterna så att kroppen kan fungera "automatiskt" och knoppen utveckla de kognitiva färdigheterna som behövs för t.ex. spelförståelse.

Därför behöver vi utforma idrotten för barn utifrån vår Värdegrund.
Glädje och gemenskap, demokrati och delaktighet, allas rätt att vara med och rent spel.

Inspiration och kunskap till detta inlägg hämtade jag från Podden Vardagsfilosoferna.
Lyssna gärna på hela podden, där Karin Nyberg, idrottsfilosof samtalar med Marika Rennerfelt och Tina Peldán. 

Se gärna "Den lärande hjärnan"  med nya rön inom hjärnforskning kan hjälpa oss förstå hur barns lärande, matematiska förmåga och arbetsminne utvecklas.

Låt oss fortsätta att ställa frågor och sträva - tävla, men utifrån barnens villkor.

/Helen Alpstig
This is a mailto link

 

Med ett hoppsasteg till livslångt idrottande.

Hoppa, springa, kasta, fånga, rulla, balansera, krypa, klättra, gå och åla - de grundläggande motoriska kunskaperna.

Om ett barn har svårt att t.ex. springa behöver hen träna på åla, krypa, hoppa jämfota, hoppa på ett ben, både höger och vänster. Först då klarar barnet att lyfta kroppen från underlaget på ett sätt som krävs för att kunna springa.

För att kunna göra ”hoppsasteg” måste även det ”krysslika” rörelsemönstret som tränas genom t.ex. att klättra, tränas på.
Inlärningen av motoriska färdigheters mottaglighetsålder, dvs. åldern i vilken ett barn har lättast att lära sig, sker en ålder på 1-12 år. Kom ihåg att alla barn utvecklas i sin individuella takt.

Du kan hjälpa barn genom att i vardagen se till att ni leker och tillsammans tränar på de grundläggande motoriska färdigheterna.

Hoppsasteget är väl ett uttryck för glädje eller vad tycker du?

RFs anvisningar för barn och ungdomsidrott - Lek och motorik

Idrott för barn ska vara lekfull och i första hand inriktas på glädje och motorisk utveckling.

- Idrott för barn ska vara lekfull och i första hand inriktas på glädje och motorisk utveckling.
- All idrottsträning för barn ska innehålla de motoriska grundfärdigheterna.

Därför att: God motorik, glädje och gemenskap är förutsättningar för idrottslig utveckling.

Så att: Fler ska idrotta längre.

 Läs mer om anvisningarna här:

/Helen Alpstig
This is a mailto link

 

Att gnälla på domaren är väl inte så farligt?
Eller bryter det mot FNs barnkonvention och idrottens värdegrund?
Vår skyldighet som vuxna är att skydda alla barn från alla former av våld.

Därför bör barn som är domare komma i fokus.

Vad betyder en missad straff för en spelare? Vad betyder en missad straff som domare?  Alla gör misstag. Både spelare och domare. Det är en del av idrotten. Skiljer det sig hur "misstag" tas emot beroende på om de är spelare eller domare?

Det kan kännas långsökt att prata om våld och FNs barnkonvention och att göra vuxna till ”våldsverkare”. För att sätta det i ett sammanhang, idrotten har ett ansvar att skydda alla barn mot övergrepp. Vi har lagar som finns för att skydda barn och idrotten är på inget sätt friskriven från den skyldigheten.

Här krävs det historik och bakgrund för att förstå, eller försöka förstå. I seniorsammanhang har ”gnälla på domaren” och att lägga stor vikt vid felaktiga domslut, sedan länge varit ett vanligt inslag.

När sedan barn och ungdomsidrott kom i mer organiserad form i början av 70-talet togs beteendet att gnälla högljutt på domaren med som ”normalt” och accepterat även där. Nu lever vi inte längre i barndomen av idrott för barn och unga. Vad händer när publik och ledare ger sig på domaren och om/när domaren är ett barn?

Enligt FNs barnkonvention art. 1 varje människa under 18 år är ett barn. Om vi flyttar ut beteendet från hallar och planer och sätter in det i en annan miljö, t.ex.
skolan, skulle det kunna låta så här: En lärare skriker till en elev: Är du dum i hela dj**la huvudet? Är du blind? Hur länge skulle den läraren få vara kvar? Skulle du skicka ditt barn till skolan om du visste att hen skulle utsättas för kränkande behandling varje gång den misslyckades på något sätt? Förmodligen inte.

 Vad händer om vi ”omdefinierar” gnälla på domaren till ”våld mot barn”?

Enligt WHOs definition av våld; ”att uppsåtligt bruka eller hota att bruka makt eller
fysisk styrka mot sin egen person, mot en annan människa, en grupp människor,
en gemenskap eller ett samhälle, med följd eller tämligen sannolik följd att
någon dör eller att det uppstår kroppsskada, psykisk skada, skador i den
känslomässiga utvecklingen eller funktionshinder” så är får vi helt plötsligt
en annan syn på ”vad lite gnäll” kan betyda.
Läser vi sedan vidare i FNs Barnkonvention Artikel 19: Varje barn har
rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet.

Så vad tänker du när du läser detta? 
Invigningsriter, dopingfall, mobbing och sexskandaler har redan varit i fokus för att bara nämna några beteenden som inte alls hör samman med vår värdegrund.  Nu gäller det våra barn som ska bli domare. Vem skyddar dem?

Nästa gång du går på ett idrottsevenemang kan det bli du som får chansen att skydda ett barn. Den chansen vill du väl inte missa.


/Helen Alpstig
This is a mailto link

 

Vi är på väg att slå ”Världsrekord i fysisk inaktivitet”

2015-01-19

För att fler ska idrotta länge behövs god motorik, glädje och gemenskap. För att få idrottslig utveckling behöver all idrottsträning för barn innehålla de motoriska grundfärdigheterna. 

Dr. Dean Kriellaars, University of Manitoba föreläste på konferensen Idrott hela livet 2015 och pratade om Physical Literacy (ungefär fysisk kunnighet) och jämförde det med läs- och skrivkunnighet, matematik eller musik. Man måste kunna ABC, 123 eller do-re-mi för att ta det vidare till att läsa, skriva, räkna och musicera, till att skriva romaner, forska, skicka ut folk i rymden eller skriva en symfoni.


Han jämförde rörelsekunskapen med ordförråd. Att ju fler olika rörelser man behärskar desto roligare blir det att röra sig och med det ökar kreativiteten och lusten att utforska nya sätt att vara fysiskt aktiv. En annan jämförelse var legobitar, att bygga med fyra bitar är inte så roligt och det är svårt att vara kreativ, har man däremot 50 bitar, eller 100, så blir det roligare och möjligheterna otaligt fler.

Han tog även upp att vi lever i ett åskådarsamhälle. Som exempel tog han fotbolls-VM då miljontals människor över hela världen sitter ner (och kanske äter snacks, dricker läsk eller öl) och tittar på ett fåtal utövare. ”Världsrekord i fysisk inaktivitet”, som Dean uttryckte det.

Har du som ledare och förälder kunskap om de motoriska grundfärdigheterna? Vet du vilket ”rörelseförråd” som barn, och alla andra för den delen, behöver ha för att kunna ta del och känna glädje av fysisk aktivitet?

Avslutningsvis berättade Dean att Physical Literacy för honom till stor del handlar om att ge människor förutsättningar att ta del av världen. Att känna sig trygga, självsäkra och kompetenta att ta sig ut i olika miljöer och blomstra som individer. Han sa också att idrottsrörelsen har alla förutsättningar och möjligheter att integrera Physical Literacy inom idrotten för att göra den än bättre och än mer attraktiv.

Så vad tycker du? Ska vi förbättra rörelseförrådet och leva upp till visionen – Svensk idrott – världens bästa? 

>>> Läs gärna hela sammanfattningen av Dr. Dean Kriellaars föreläsning här.

Eller ta del av andra föreläsare på http://www.svenskidrott.se/Arbetsrum/ForumIdrotthelalivet/Dokumentation/

/Helen Alpstig
This is a mailto link

Vi ska tävla - men på barns villkor

2015-12-07

Under Svenska Fotbollförbundets representantskapsmöte beslutades det att från och med 2017 ska det inte utses några slutsegrare när utövarna är 12 år eller yngre. Helt plötsligt väller det in åsikter från fotbollsexperter i media.

”Experterna” tror att beslutet innebär att Svenska Fotbollförbundet tar bort tävlingsmomentet.

Till exempel skriver Jennifer Wegerup i en krönika i Aftonbladet:
”Svenska Fotbollförbundet, vårt största specialidrottsförbund, menar att tävlingsmomentet skapar onödig stress och press bland barn, ledare och föräldrar.”

Men beslutet innebär inte alls att Svenska Fotbollförbundet ska ta bort tävlingsmomentet. Tävlingsmomentet är i högsta grad kvar. Spelarna kommer fortfarande spela mot varandra i två lag och försöka att göra fler mål än motståndarna.

Felet som vi ofta gör inom idrotten är att vi applicerar strukturerna för vuxenidrott på barnidrott. För i vuxenidrott finns det tabeller och vi redovisar resultat. Det är viktigt i Allsvenskan, annars försvinner mycket av tjusningen för oss som följer Allsvenskan. Skillnaden är att barnidrott inte är till för de som följer den. Den är inte till för publiken, den är till för utövarna. När vi utgår från barnets perspektiv och att de ska få tävla, ha roligt och må bra, så är det få som skulle föra fram att den där tabellen och den där medaljen är det viktigaste.

Svenska Fotbollförbundets ordförande, Karl-Erik Nilsson utryckte det så här i ett blogginlägg:

”Att ta bort serietabeller för barn (men verkligen inte ta bort tävlingsmomentet som en match innebär) borde sända signaler till alla vuxna att resultatet inte ska vara i fokus. För att fler barn ska få positiva minnen och erfarenheter av fotbollen ska fokus ska istället vara på glädjen över att alla får vara med, utveckling och barnens prestation.”

Jonas Gradin och Daniel Ekvall båda riksintruktörer på Svenska fotbollförbundet skrev så här i en krönika på nwt.se:

”I idrott och fotboll är tävlingsprocessen ständigt närvarande och barn tävlar om vem som kommer först till bollen och vem som skjuter hårdast. Detta ska de fortsätta att göra men på sina egna villkor och utan inblandning av vuxnas värderingar kring tävling. Det är vi vuxna som skapar tabeller och system för hur vi utser vinnare i turneringar, inte barnet.”

Att det inte ska vara någon slutsegrare är dessutom ingen nyhet. I det flesta fotbollsdistrikt fungerar det redan så. I till exempel Stockholm är det inga tabeller och inga resultat redovisas under 12 år, så har det varit under flera år. Stockholms Fotbollförbund har också tagit bort slutspelet för alla ungdomsserier. Det skedde efter att en rad elitföreningar lämnat in en motion. De tycket inte att slutspelet var det bästa ur ett spelautvecklingsperspektiv.

Är det här lösningen på alla problem?

Självklart inte. För om man inte tillför utbildning, dialog och diskussion innebär förändringen av strukturer (som att ta bort slutsegrare) att föräldrar och ledare istället hittar kryphål och andra sätt att komma runt det. För utan förståelse för förändringarna så kommer det inte göra någon skillnad. Men genom att strukturerna är i samklang med värderingarna inom idrotten har vi större chans att leva efter värderingarna. Därför måste vi börja med att förändra strukturerna, exempelvis sättet vi tävlar på. Med målet att fler ska hålla på med idrott längre.

För ytterligare fördjupning i hur strukturerna påverkar se föreläsningen nedan med Anders Wahlström, ansvarig för barn-och ungdomsidrott på Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna.

Rikard Aspegren
Idrottskonsulent, Stockholmsidrotten
This is a mailto link 

 


 

 

Idag är det Internationella barndagen

Drygt 90 procent av alla barn har någon gång varit med i en idrottsförening….. 

…men 80 procent av ledarna känner inte till att vi ska utgå från Barnkonventionen för att få statligt stöd och 70 procent av idrottsledarna vet inte vad det innebar att utgå från Barnkonventionen (enligt en undersökning gjord av GIH 2012). 

Att arbeta utifrån barnrättsperspektivet innebär att se varje enskilt barn, inte barn som grupp. Det betyder att du som ledare för barn och ungdomsidrott har olika utmaningar för att leva upp till det och även nå  ”Så många som möjligt, så länge som möjligt i en så bra verksamhet som möjligt”. 

  • Känner du som ledare att det är svårt att se varje barn ur dess eget perspektiv?
  • Ser du potentialen hos varje barn?
  • Ser du på hur många olika plan barn kan utvecklas?
  • Har du frågat efter vad varje barn vill med sin stund tillsammans med dig?

 Berätta för oss hur just DU gör för att arbeta utifrån ett barnperspektiv och hjälp andra ledare att omsätta teori i praktik.

Stockholmsidrotten har svar på många av dina frågor och vår uppgift är att stödja både föreningar och ledare, så hör av dig om du behöver stöd.

 Det vore underbart om nästa undersökning som GIH gör visar att  100 % känner till vad det innebär att utgå från Barnkonventionen. 

Idrottsrörelsen har i sitt idéprogram ”Idrotten Vill” gemensamt bestämt att all barn- och ungdomsverksamhet ska utgå ifrån ett barnrättsperspektiv och följa FN:s barnkonvention. Men det är kanske inte alltid självklart vad det betyder i praktiken. Riksidrottsförbundet (RF) har därför arbetat fram anvisningar för barn- och ungdomsidrott. De är meningen att hjälpa och stötta föreningar och enskilda ledare att forma verksamheten utifrån ett barnrättsperspektiv. 

/ Helen Alpstig

This is a mailto link

 


 

 

November går i värdegrundens tecken

2015-10-26

Vi på Stockholmsidrotten jobbar varje dag med att sprida, utbilda i och samtala kring idrottens värdegrund. I samband med att Riksidrottsförbundet (RF) för två år sen antog anvisningar för hur barn och ungdomsidrott ska bedrivas har vi satt ännu mer fokus på värdegrundsfrågor. Nu har vi lagt i en extra växel.

Under november månad kommer du förhoppningsvis märka att vi har fokuserat lite extra för att det ska bli en så bra miljö som möjligt för våra barn och ungdomar när de idrottar.

Vad kommer hända?

Vi kommer följer upp höstens sex uppskattade frukostföreläsningarna med två kostnadsfria frukostföreläsningar och en debattkväll (>>> Mer information och anmälan).

Frukostföreläsningarna och debattkvällen tror jag mycket på och förhoppningsvis kommer de väcka en tanke, skapa en diskussion eller förstärka bilden som din förening har av barn och ungdomsidrott, med målet att den ska bli så bra som möjligt. Lite extra tror jag på debattkvällen som även fungerar som avslutning på den inspirationskonferens vi har för förenings och förbundsanställda. Förhoppningsvis kan det bli riktigt bra diskussioner och ta oss (idrottsrörelsen i Stockholmsdistriktet) vidare, speciellt med tanke på Svensk Idrotts nya strategi från triangel till rektangel (mer om den sen).

Vi kommer också att nylansera vår poddcast som har varit vilande ett tag. Det blir en ny inriktning med tydligare fokus på RF:s anvisningar för barn och ungdomsidrott, i lite kortare och rakare format.

Dessutom i november och framåt kommer alla våra föreläsningar oavsett ämne (kost, ledarskap, IdrottOnline etc.) att ha en kort introduktion om värdegrundsfrågor.

Barnensidrott.se kommer fyllas på med mer matnyttig information. Tack vare ett samarbete med Mälardalens högskola, har vi en elev därifrån som kommer fylla på RF:s ansningar här på barnetsidrott.se med lästips av alla dess slag för att göra det till en riktig kunskapsbank.

Självfallet är också förhoppningen att den här bloggen ska uppdateras med jämna mellanrum.

November går sannerligen i värdegrundens tecken. Häng med du också!

 

Rikard Aspegren
This is a mailto link 

 


 

Coach eller supporter?

2015-07-28

Han skriker direktiv konstant, precis vad alla ska göra på banan och vilka fel de gör. Han skriker såklart även på domaren och på andra funktionärer vad de gör för fel. Vid en felpass stönar han och skriker ut sitt missnöje. När motståndarna gör mål skriker han ut – men ni måste ju jobba i försvar! När sen hans lag gör mål blir han helt euforisk glad och berömmer målskytten högljut. Han hoppar upp och ner på sidan och vevar med sina armar, man kan nästan tro att han är med i matchen fast han inte är planen. Han skriker ut kommentarer som – men jobba! – försvar! – Rörelse! – visa lite hjärta! – Kämpa! Nej, nej, nej! Gör mål!!! Han slits kontant mellan hopp och förtvivlan och om någon börjar diskutera med honom blir han förbannad. 

Personen ovan är en ganska vanlig bild av en hängiven supporter. Personen är otroligt resultatorienterad och hans roll är att heja fram sitt lag, men så klart även kritisera när det går dåligt för det är ju hans skyldighet som supporter.

Tyvärr så passar bilden ovan allt för ofta in även på ett flertal coacher. Coacher som inte förstår att deras ord väger tyngre än den där supportern, att deras roll inte är att vara någon kommentator som spottar ut 1000 ord på en minut utan att vara experten och pedagogen. 

Det är sällan det är ”rätt” läge att skrika ut något medan spelaren är på planen. Om spelaren begår ett misstag i anfall som gör att motståndarna tar bollen så hjälper det föga den individen att du som tränare skriker vad han ska göra i anfall när han/hon ska spela försvar.
Vi tränare måste förstå att en matchsituation kan vara en väldigt stressad situation för en spelare och att då tro att spelaren mitt under brinnande spel ska kunna ta in stor mängd information bearbeta den och omsätta den i praktik direkt eller förstå att det är i nästa läge som spelaren ska handla annorlunda, ja om vi tror det så är vi otroligt naiva.
Men om vi säger att det finns en coach som vet precis vad och när han ska ge direktiv till spelare och gör det på ett otroligt pedagogiskt sätt, till en spelare som är auditiv och som inte tappar fokus för att någon skriker på honom/henne, ja men vad skapar vi för basketspelare då? Då skapar vi spelare som får ett beroende av att hela tiden höra vad de ska göra och inte får använda sin kreativitet, sin spelförståelse och inte får möjlighet att testa de som spelarna har tränat på.

Att betona prestationen och processen och inte resultatet av spelarens agerande, utan hur spelaren agerade och hur spelaren kan göra det bättre nästa gång dvs. feed-forward – att fokusera på framtiden är väldigt viktigt. 
Varför har vi då coacher som står och skriker från sidan även på högsta nivå Jag tror det beror att många följer den ”gamla skolan”, det har ju alltid fungerat tänker man och de spelare som då har haft de skrikande tränarna blir såna själva när de går från spelare till tränare. Det finns något outtalat att så ska en tränare vara, det handlar också om direkt okunskap och är det ingen som säger att vi gör fel hur ska vi då veta att vi bör ändra oss? 
Betyder det här att vi som coacher ska sitta tysta längst ut på bänken Självfallet inte, feedback är otroligt viktigt för alla spelare, feedback är t.ex. en faktor för att uppnå ”Flow” dvs. att komma in i zonen när allt bara flyter. Dessutom är det inte alltid fel att mana på laget från sidan.

Så länge du som coach tänker till först och sen pratar och värderar när och hur du kommunicerar med dina spelare så kommer matchen bli ett tillfälle för utveckling och inte för obehag.Tänk efter före.


Rikard Aspegren


Första inlägget

2015-07-15

Nu lanserar vi värdegrundsbloggen här på Barnensidrott.se, här kommer vi omvärldsbevaka och diskutera barn och ungdomsidrott, med värdegrud i fokus.

Rikard Aspegren