Hoppa till sidans innehåll

Västerbottens Idrottsförbund är Riksidrottsförbundets regionala organisation i Västerbotten. Vårt uppdrag är att företräda, leda och stödja distriktets idrott.

Alis och Hällnäs sorg förbyttes i en varm julsaga

20 DEC 2016 15:43
Det var med en dyster sinnesstämning jag åkte hem i februari efter ett besök på IFK Hällnäs integrationsfotboll. Efter ett nytt besök i december visar det sig att farhågan om att tappa två lovande bordtennisspelare vände till en varm julsaga.
  • Uppdaterad: 02 JAN 2017 16:36

När det stod klart hösten 2015 att gamla sanatoriet i Hällnäs skulle befolkas av nyanlända i asylboendet Hero som bedrivs i norsk regi, stod Hällnäsborna lite handfallna. Det är inte mer än cirka 250 bofasta i Hällnäs, och hur skulle de kunna bemöta och ta om hand om flera hundra flyktingar från olika länder? Via kommunen ordnades en träff mellan asylboendets aktivitetsansvarige, Vindelns integrationsråd samt Torbjörn Hägglund, ordförande i IFK Hällnäs. Styrelsen för IFK Hällnäs bestämde sig för att öppna Folkets Hus-lokalen så att de flyktingar som ville kunde spela fotboll. Men de första träffarna resulterade i ett lätt kaos. Det var livliga diskussioner från de boende om reglerna, och det blev också lätt bråk och riktigt handgemäng mellan vissa av männen.
- Flera kvällar fick vi avsluta tidigare än tänkt och skicka hem spelarna. Lite märkligt att nästa gång vi sågs var det som om inget hade hänt. Då förstod vi att vi var tvungna att dela upp gruppen. Nu är den här gruppen på tisdagar från Iran, Irak och Syrien, medan den på lördagar är män från Afganistan. Vi har fått gå in och skrika, vara förbannade, då har dom faktiskt lyssnat. VI har börjat lära känna varandra bättre. Men vi är ju heller inte vana deras kultur. Det kanske ska småbråkas lite, menar Torbjörn Hägglund, som är en kraftig och respektingivande karl i 60-årsåldern.

I februari spelar männen i den syriska gruppen hårt, även utan skor.

Idrottens stora värde
Vid den här tidpunkten hade Vindelns kommun avsatt medel för att satsa på de nyanländas vardagstrivsel. Det var ju inte bara Hero i Hällnäs, även Kronlunds kursgård strax utanför drevs som asylboende i Bert Karlssons regi. Pengarna för aktiviteter skulle vara möjliga för studieförbund och föreningar att söka.
- Med tanke på att de sitter på ett och samma ställe som en massa andra människor och inte har något speciellt att göra så är jag inte förvånad att det blir bråk eller reaktioner förr eller senare. Jag tycker ändå att läget med våra asylboenden känns jättebra. Och integration kan bara ske på allas villkor, att vi ordnar aktiviteter och skapar kontakter åt båda håll, sa kommunalrådet Mathias Haglund då.
Han var och är väldigt positiv till idrottens medverkan i integrationsarbetet:
- Idrotten har ett jättestort värde. Särskilt när vi har en grupp unga arga män som behöver sysselsättning. Det är naturligtvis en kulturyttring att det bara är unga män som håller på med idrott, men jag har förstått att i dessa länder har inte kvinnor och barn så stor medverkan i idrottens värld.

Döda bollen
I den lilla hallen i Hällnäs Folkets Hus kunde jag nästan ta på testosteronet när männen i 20-45-årsåldern sparkade på bollen som om de ville döda den. Här var det inte tal om regler eller lagspel, spelarna försökte bara sparka så hårt de kunde så fort de kom åt. Två små pojkar i 5-6-åldern gjorde kullerbyttor på en gymnastikmatta. De lättade upp stämningen en del, men för mig som ensam kvinna var den aggressiva känslan snudd på obehaglig.
- Första gången var det faktiskt med några tjejer men dom tyckte nog att det blev för hårt spel. Vi har försökt ordna en kväll för dom men har så svårt att få fram kvinnliga ledare, säger Torbjörn.
Han tycker att språket och kommunikationen är det största problemet och har svårt att komma ihåg de nya Hällnäsbornas namn.
- Egentligen är det tokigt att man själv gärna pratar engelska för dom vill ju lära sig svenska och försöker hälsa på oss på svenska. Vissa är väldigt glada och vill prata mycket med oss, hälsar alltid noga. Men de flesta är lite avvaktande, berättar han i februari.

Svårt ordna ett lagspel
När jag besöker Hällnäs igen i mitten av december, kan Torbjörn Hägglund berätta att stämningen bland fotbollssparkarna lugnade av betydligt under våren.
- De sista månaderna hade vi två jämbördiga grupper och jag fick jättebra kontakt med flera av killarna. Sen fick vi också igång en träningsaktivitet för kvinnor med två unga tjejledare. Dom dansade och spelade volleyboll, men det dog ut efter kanske åtta gånger. Vi upplevde att det var svårt att samla kvinnorna, berättar han.
I höstas fanns långt många fler asylsökande på Hero som vill köra fotboll inomhus, men föreningen var inte kapabel att klara av det på grund av ledarbrist och hallstorlek.
- Det är också svårt för oss att ordna nåt lagspel när vi inte kan deltagarnas bakgrund. Det är en lite isolerad värld där uppe på sanatoriet, tycker Torbjörn som ändå har mest kontakt med alla på boendet eftersom han bor efter vägen upp mot gamla sanatoriet.

Tackar idrottssamarbetet
Platschefen Daniella Nedelcheva påpekar att människorna på Hero kommer från alla möjliga kulturer, språk och religioner där gamla konflikter börjat bubbla när de tvingats bo tillsammans mitt i ingenstans. Men också att både gruppen arga, frusterade män samt kvinnorna genom mötena med IFK Hällnäs har insett att vill man ha roliga aktiviteter måste man lära sig samarbeta mellan gränserna.
- Jag är så glad att ledarna från IFK Hällnäs inte skrämdes bort. Tack vare samarbetet med föreningen så kan vi nu blanda afganer, syrier och iranier. De har spelat mot Kronlunds boende och även i en turnering i Umeå. De har börjat förstå hur saker och ting fungerar i föreningslivet, säger hon.
Hon tror att kvinnorna inte klarade av aktiviteten långsiktigt för att dom var tvungna att ta med barnen jämnt
- Det blev för kallt och besvärligt. De hade heller ingen självklar ledarfigur. Men nu har man börjat organisera sig igen, man samarbetar och har blivit mycket mindre egoistisk, berättar hon.

Duktiga bordtenniskillar

Byn har ett onsdagscafé med syfte att samla byborna för att få kontakt med de nya Hällnäsinvånarna och utbyta språkkunskaper. Fast då pratar de vuxna ofta genom barnen som är mycket bättre på svenska, vilket gör att man fortfarande har kommunikationsproblem. Men mycket annat flyter på bättre. Affären hämtar de asylsökande i Kronlund som har svårt med förflyttningen så de kan handla.
Den roligaste nyheten är ändå att IFK Hällnäs kunnat starta upp sin vilande bordtennissektion då man har fått med fyra unga duktiga flyktingkillar i gruppen som totalt bara är sju.
- Vi började så smått i våras och nu har vi kört stenhård träning i höst, berättar tränaren Peter Solander som håller i bordtennisträningen för föreningen.
På en sån liten ort som Hällnäs kan ledarfrågan vara ett stort problem, men Torbjörn menar att Peter Solander verkligen gått all in och har ett stort engagemang i alla unga bordtenniskillar. Här återfinns 14-årige Ali Masoumi och den yngre brodern Khurramuddin. De kom den långa vägen till Sverige med sin mor och två systrar från Kabul i Afganistan för ett drygt år sedan. Där hade bröderna spelat lite fotboll i skolan och bordtennis på fritiden då inomhusaktiviteter ansågs mycket säkrare.

Torbjörn Hägglund och Mattias Fredriksson kollar in bordtennisen.

Måste flytta på tisdag
Peter och Torbjörn är överens om att Ali och hans bror är lovande bordtennisspelare.
- Vår tränare är jättesnäll och jag trivs jättebra här i Hällnäs. Det är en plats man kan stanna på hela livet. Alla vi tycker att Sverige är jättebra. Det är ett fritt land, inget krig och vi får gå i skolan, säger Ali förläget men på väldigt bra svenska.
Ali och Khurramuddin har fått vara med i AC-cupen och spelat en turnering i Hällnäs och en i Umeå, med fina resultat. Nästa är i Burträsk kommande helg och Ali lyser upp när han berättar om den.
Men strax mulnar hans ansiktsuttryck och han berättar stelt att Migrationsverket bestämt att hela familjen måste flytta härifrån nästa tisdag.
- Det känns inte bra. Jag har ju många vänner här och i skolan och vet inte om jag får fortsätta gå i årskurs sju. Och jag tror inte jag vill fortsätta spela pingis, säger han med tunn röst.
Torbjörn Hägglund förblir sittande tyst efter att Ali gått tillbaka till träningen. Sen kommer det.
- Jag tycker så jävla synd om grabben som ska slitas från skola och kompisar. Tänk om dom hade fått flytta hit permanent.

Gruppen blir för liten
Det är stor omsättning på de asylsökande på Hero. Förra vintern sas att ytterligare 5-600 skulle komma, men då hade inte boendets fulla kapacitet besiktigats klart av Migrationsverket. Däremot kom det cirka hundra nya flyktingar i höstas medan andra på boendet har flyttats ut till olika orter i Västerbotten. Torbjörn berättar att det finns ett tomt hus i Hällnäs som skulle gå att hyra ut åt exempelvis Alis familj. Om Migrationsverket kunde gå med på det.
- Det är typiskt, precis när dom börjat känna sig hemma i vardagen. Varför inte försöka integrera barnfamiljer här i samhället där dom redan trivs istället för att riva upp dom, säger Mattias Fredriksson och himlar med ögonbrynen. Han vet att gruppen, med sonen Rasmus, blir för liten om pojkarna från Hero lämnar dem.
IFK Hällnäs har stått för pojkarnas avgifter i turneringarna och har en plan att skicka dem till Norrbotten på turnering nästa år. Nu är planen plötsligt väldigt osäker.
- Tänk om vi hade fått göra en riktig satsning och hålla ihop gruppen. Sån här inställning från Migrationsverket förstör ju också för oss idrottsföreningar. Vips är våra spelare borta över natten. Det är bedrövligt, säger Torbjörn Hägglund innan jag åker hem från Hällnäs, sänkt i förhoppningen att jag kunna slutföra besöken i en positiv anda.

En solskenshistoria
Men så i dag - fyra dagar före jul - ringer Daniella Nedelcheva. Samma tisdag som Ali och hans familj skulle flytta från Hällnäs. Platschefen på Hero har glada besked.
- Dom här pojkarna har lyckats få ihop hela byn till en enorm insats. Torbjörns bror Tommy har tagit fram en lägenhet ovanför språkcaféet där hela familjen Masoumi kan bo – gratis, skrattar hon.
Det hela blev klart i går kväll, när Ali var hos kompisar i byn för avskedsfika. Istället blev det ett stort firande. Och man förstår att glädjen står dubbelt i tak efter resultaten från AC-Toppen i Burträsk. Där blev Khurramuddin etta och Ali tvåa i division 3 och ska nu flyttas upp en division. I dubbelturneringen kom de tillsammans på fjärde plats av totalt 15 par.
- Hela samhället har berörts av den här historien med pojkarna. Det är verkligen en solskenshistoria och jag blir så glad., säger Daniella.
En koll med Torbjörn Hägglund ger samma härliga känsla. Det känns onekligen skönt att få ett lyckligt slut på den här historien om idrott och integration i en liten by i Västerbotten. Hoppas det fortsätter så. Grattis Ali.

En strålande glad Ali Masoumi efter prisutdelningen på AC-Toppen i Burträsk. Mitt tips är att han är ännu lyckligare i dag.

Skribent: Bitte Torbjörnsdotter
Epost: This is a mailto link

Postadress:Västerbottens Idrottsförbund
Box 3005
903 02 Umeå

Besöksadress: Kungsgatan 89
903 31 Umeå

Kontakt:Tel: 0906955600
E-post: This is a mailto link

Vi finns på Facebook Gilla oss