Barnrättsperspektivet

• Fler
• Uppdaterad: 2013-07-30 14:29

För att förstå vad ett barnrättsperspektiv är måste idrottsrörelsen kunna tolka FN:s konvention om barnets rättigheter. Konventionen har funnits sedan 1989 och definierar vilka rättigheter som borde gälla för alla barn under 18 års ålder. Det är självklart för oss inom idrottsrörelsen att följa konventionen.

Barnkonventionen ska dock inte ses som en uppsättning regler utan som ett förhållningssätt som vuxna måste anpassa sig till. Det är centralt att förstå att barnkonventionen har sin utgångspunkt i följande:

• Barndomen har ett värde i sig själv. Barnen är inte bara blivande senioridrottare utan det är dagens aktivitet som är i centrum.
• Barn behöver ett särskilt skydd. Vi vuxna måste säkerställa detta oavsett på vilken arena barnen befinner sig.

Vidare bygger konventionen på fyra stycken huvudprinciper:

• Barnets rätt till likvärdiga villkor.
• Barnets bästa
• Barnets rätt till liv och utveckling
• Barnets rätt att komma till tals

Att följa konventionen är således att ha ett perspektiv på verksamheten som utgår ifrån barnets egen rätt till idrott och rätt i idrott, ett barnrättsperspektiv. Att ha detta perspektiv är att betrakta barnen som sin uppdragsgivare och i varje beslut eller åtgärd som involverar barn säkerställa barnets rättigheter.

En verksamhet genomsyras av barnrättsperspektivet när:

• Barnets fulla människovärde och integritet respekteras
• Barnets utveckling samt rätt till liv och hälsa beaktas
• Barnet inte diskrimineras på grund av härkomst, kön, religion, funktionshinder eller andra liknande skäl
• Barnets bästa, både på lång och kort sikt, uppmärksammas och övervägs i alla beslut som berör dem direkt eller indirekt
• Barnet får möjlighet att säga sin mening och får den respekterad
• Tillräckliga resurser avsätts för att främja barnets rättigheter
• Barn och vuxna har god kunskap om barnets rättigheter

Våra idrottsorganisationer måste ha kunskap om barnets rättigheter och låta de beslut som fattas vara baserade på denna kunskap.

Nedan syns frågor som är lämpliga att ställa vid beslut som rör barn och unga:

• Får beslutet konsekvenser för barn? (Prioriterar vi seniorverksamhet som går ut över barn och ungdomar?)
• Får det olika konsekvenser för olika barn? (Ligger föreningens turnering på en islamsk högtid?)
•  Har vi tänkt på barnets bästa, sätts barnets bästa först (bygger vi anläggningen utifrån ett enda A-lag eller utifrån de 25 pojk- och flicklagen som nyttjar anläggningen mest?)
•  Blir beslutet bättre för barns utveckling, gynnar vi det? (Måste barnen byta träningsgrupp?)
• Har vi lyssnat på barn och ungdomar? (har vi ställt frågan om vad barnen tycker om att byta träningsgrupp?)
• Väger vi in deras åsikter i beslutet? (Om vi inhämtar synpunkter, har barnen möjlighet att påverka valet av träningsgrupp?)
• Berättar vi för barn och ungdomar hur det blev? (Vilka får först veta vilken turnering som barnen ska åka på?)

Slutligen finns det inget facit i hur man implementerar ett barnrättsperspektiv på en verksamhet, men chanserna ökar om vi vuxna vågar ställa dessa frågor och blir mer orienterade i hur barn och ungdomar tänker och resonerar.

För oavsett vad svaren på frågorna är och oavsett hur vi vuxna beslutar efter inhämtad information leder den ökade medvetenheten till bättre villkor för barn och ungdomar. Det leder till större möjligheter att visionerna från Idrotten Vill och barnkonventionen blir verklighet.