Hem / Alla nyheter / Henrik Teljfors gör upp med machoidealet

Henrik Teljfors gör upp med machoidealet

STRATEGI 2025. När Henrik Teljfors var fyra år tog hans pappa med honom för att se Hammarby spela hemmamatch. Där på läktaren tog engagemanget för fotbollen sin början, men i dag är Henrik Teljfors kluven till den supporterkultur han tidigare älskat.

I över ett decennium har han varit fotbollsansvarig på Korpen Stockholm och de två senaste åren projektledare för jämlikhetsstiftelsen Make Equals satsning Allt vi inte pratar om som handlar om att motverka machokultur inom idrotts- och fritidssektorn.

Vad krävs för att nå jämställdhet inom idrottsrörelsen som du ser det?

– Jag tror mycket handlar om att bryta med en kultur inom idrotten som är väldigt macho och inriktad på killar. Jag kommer ju själv från fotbollen där systemet är utformat för män på alla nivåer. Det handlar om vilka som sitter på makten, vilka som får de bästa träningstiderna, vilka som får de största sponsorerna – och i slutändan vilka barnen som spelar identifierar sig med. Kommentarer som ”stå upp som en man” eller ”inte spela som en kärring” finns med från att barn är ganska små och är man fostrad in i det kan det vara svårt att bryta.

Och vad kan göras?

– Symbolhandlingar är viktigt. Jag tror inte förändring kommer ske förrän de som sitter på makten tar ställning. Just nu har det exempelvis varit mycket snack om ersättningarna till damer och herrar i fotbollslandslaget. Fotbollförbundet skyller ifrån sig att det är jämställt, när de egentligen skulle kunna göra så mycket mer. De skulle till exempel kunna ta ställning genom att ge damspelarna högst ersättning eftersom det varit fördel för herrarna i så himla många år, det borde inte vara så svårt.

Det är skillnad på ord och handling?

– Ja det är jättelätt att bara säga ”titta här vad vi är duktiga, vi har en slogan som säger att jämställdhet är bra”. Men frågan är: hur jobbar vi med det konkret? Det ska inte ses som ett sidospår utan ska genomsyra verksamheten på alla nivåer. Det ska finnas med som något man är medveten om och tänker på hela tiden.

Vad mer konkret kan göras i till exempel en förening?

– I vissa fall måste man fundera på vem det är som styr. Är det rätt person på rätt plats? Alla har inte kunskapen och insikten som krävs för att driva jämställdhetsarbete. Om exempelvis en ordförande i en förening endast ser jämställdhetsarbetet som ett sidospår eller nödvändigt ont, då tycker jag inte man ska vara rädd att byta ut den personen. Det kan såklart kännas läskigt, eftersom det kan göra människor obekväma. Ur den aspekten kan det vara tufft att vara jämställdhetsansvarig. En nyckel där är att få hjälp och backning från andra som bestämmer i klubben eller ens förbund.

Varför är det viktigt att prata med killar om machokulturen inom idrott?

– För att killar måste inse att idrotten är anpassad efter deras förutsättningar. Annars är det lätt att tänka ”det är väl bara att spela, vad är problemet?” De borde i stället se vad de har att vinna på det själva och det är att inte vara i den här trånga boxen där killar bara tillåts vara på ett visst sätt. Vi vet ju att det finns manliga normer som skadar. Exempel på det är att män begår självmord i högre utsträckning än kvinnor, dricker mer alkohol och oftare är mer ensamma.

Vad är dina egna erfarenheter från fotbollen?

– Rent personligen har jag aldrig känt mig hemma kring den här machostilen. Det är inte kul när det blir en massa svordomar och könsord, men jag har stått ut med det. Som fotbollssupporter stod jag alltid i klacken när jag var yngre. Men så var det något bortaderby där jag bara kände: ”vad är det här?” Det var bedrövligt hur människor betedde sig och levde ut sina aggressioner. Jag både älskar och hatar supporterkulturen på något sätt, jag är väldigt kluven.

Vad är din erfarenhet av RF kopplat till jämställdhetsfrågan?

– Mestadels positiv, men det gäller att komma fram till något konkret. Det går framåt, men det går för långsamt och jag kan uppleva RF som trögt med långa beslutsvägar. Det man måste förstå är att man tappar många personer på vägen om man inte jobbar tillräckligt mycket med jämställdhet. Idrotten är en sån jäkla superkraft som kan påverka personer på alla möjliga sätt – och det ansvaret kan vi ta bättre än vad vi gör. Det gäller även transfrågan, där man också måste jobba mer inkluderande. Kulturen som finns i dag skrämmer bort killar som inte är jättetuffa, de börjar inte spela fotboll. Och då tappar man duktiga talanger som skulle börja om klimatet var mer tillåtande. Man måste se jämställdhet som en möjlighet, inte som något besvärligt.

Artikeln är hämtad från Idrottsrapporten 2020. Där hittar du färska siffror om idrottsrörelsens strategiarbete mot 2025, exempel på vad som händer i föreningar och förbund och en genomgång av idrottsrörelsens utvecklingsresor. Läs hela Idrottsrapporten 2020

Leveransadress:

Östgötagatan 98 D
116 64 Stockholm för företagspaket och transporter