Medaljjakt under Deaflympics i Tokyo - trots stora ekonomiska utmaningar

Många elitidrottare har svårt att få ekonomin att gå ihop och lever under ekonomisk osäkerhet. Svensk elitidrott har små ekonomiska resurser, både jämfört med våra nordiska grannar och sett ut ett bredare internationellt perspektiv. Bristande resurser gör förutsättningarna att företräda och tävla för Sverige alltmer ojämlika.

Sverige har 16 deltagare vid Deaflympics i Tokyo där runt 3000 deltagare från över 70 länder tävlar. Det innebär att svenska döva och hörselskadade elitidrottare återigen möter världseliten. Samtidigt aktualiserar tävlingarna en viktig fråga: de ekonomiska och praktiska utmaningar som påverkar förutsättningarna för denna grupp idrottare.

Tillgången till teckenspråkstolkning är en central del av en fungerande elitidrottsvardag – vid träningar, läger och internationella tävlingar. Trots det täcks kostnaden för tolkar sällan av befintliga stödformer. För idrottare som behöver teckenspråkstolkning kan bristen på tolkar och bristen på finansiering innebära försämrade möjligheter att delta på lika villkor.

– Det händer att idrottaren eller föreningen själva behöver försöka lösa tolkningen, och ibland tvingas förbundet omprioritera verksamheten på grund av underfinansiering. I värsta fall blir det helt utan tolkar, trots att det är en grundförutsättning för våra aktiva, säger Alexandra Polivanchuk förbundsordföranden för Svenska Dövidrottsförbundet.

Kommunikationssvårigheter i träningsmiljön – när tolkar saknas eller när miljön inte är anpassad för hörselnedsättning eller teckenspråk – kan också leda till att idrottare missar viktig information, instruktioner eller sociala sammanhang. Det påverkar både kvaliteten i träningen och den långsiktiga utvecklingen.

Utöver detta arbetar eller studerar många av de aktiva heltid vid sidan av sin idrott. Resor till EM, VM och Deaflympics sker ofta utan garanti om ekonomisk ersättning, vilket gör internationella satsningar både sköra och kostnadskrävande. Den begränsade mediala uppmärksamheten för dövidrott påverkar dessutom möjligheterna till sponsring.

– Att våra aktiva når en så hög nivå internationellt, trots att deras förutsättningar ofta är betydligt tuffare än för andra elitidrottare, är anmärkningsvärt. Därför är det viktigt att fortsätta lyfta kunskapsluckorna om hur idrottsvardagen faktiskt ser ut, fortsätter Alexandra Polivanchuk.

Trots utmaningarna presterar svenska deltagare på en stark nivå i Tokyo med två silvermedalj med halva tävlingsdagarna avklarade.

Deaflympics blir därmed både ett idrottsligt skyltfönster och en möjlighet att synliggöra de villkor som präglar döva och hörselskadade elitidrottares vardag. För att Sverige ska vara en jämlik idrottsnation krävs nu tydligare stöd och riktlinjer, långsiktig finansiering för tolkning och ett elitidrottsstöd som inkluderar hörselskadade och döva på riktigt.