Gustav Pärsén
Sidan uppdaterades: 28 november 2022
Ett normalår har 365 dagar. 364 av dessa tillbringar Gustav Pärsén, 19, i bordtennishallen i Laholm. – Mina föräldrar har förbjudit mig att gå dit på julafton, säger han med ett skratt.
Gustav bor i idrottshallen – vill erbjuda bordtennis för alla
Laholm är den sydligaste av de fem halländska städerna och också den minsta med bara cirka 7 000 invånare. Staden är kanske mest känd för att floden Lagan rinner igenom stadskärnan och för att På Spåret-profilen och tennisoraklet Björn Hellberg har bott här hela sitt liv.
Men det finns en annan racketsport som växer så det knakar i Laholm. De allra flesta som växer upp i Laholm i dag passerar någon gång i livet bordtennisklubben; antingen som spelare eller som åskådare vid någon turnering – eller som ledare.
Gustav Pärsén har en något annorlunda ingång till bordtennisen. Istället för att som många andra unga ledare ha vuxit in i sporten tack vare intresserade och engagerade föräldrar, så var det kompisar som i början av tonåren gjorde att han blev kvar i den sport han hade kommit att älska.
– Jag fastnade direkt för pingisen när jag började som femåring och fick en fråga om jag ville vara med som tränare för de yngsta när jag var 13-14 år. Och det ville jag. Nu tränar jag tre olika grupper, alltifrån femåringar upp till i min egen ålder, säger Gustav.
Och han har sitt ledarskap seriöst. Eldsjäl 2.0 är ett utbildningsprogram som Riksidrottsförbundet driver i samarbete med det ideella lotteribolaget Folkspel. Syftet är att forma framtidens moderna ledare som vågar tänka nytt och i första årskullen var Gustav Pärsén en av 20-talet deltagare. Han blev uttagen för sitt arbete med FamiljepingisProjektet.
– Det går ut på att familjer kan komma gratis till hallen och spela på söndagseftermiddagen. Det är ett bra sätt att få folk att aktivera sig då det är gratis – och man kan ta med en kompis om man vill. Föräldrar och barn möts i hallen, byter tankar och erfarenheter och i vår hall finns en friskvårdsgrupp som vi samarbetar med. På så vis behöver inte steget från soffan in i föreningslivet bli så stort, säger han.
Det är framförallt det steget som han vill minska.
– Det finns många unga i dag som inte mår så bra. De kanske heller inte trivs i skolan. Då är bordtennisen hos oss ett bra sätt att ändå få delta i en gemenskap och känna en tillhörighet. Därför jobbar vi mycket med skolorna här i Laholm och försöker att fånga alla ungdomar som vi kan.
Därefter rättar han till sig:
– Samtidigt – det är ju de barn som struntar i skolan och som inte är där som vi också vill fånga upp. Pingisklubben ska vara en plats för alla – inte minst med vår söndagsaktivitet då det ska vara för hela familjer, inte bara för de yngre.
Vad är det i ledarskapet som är så roligt?
– Det är ju att få möta alla dessa barn och ungdomar och se glädjen hos dem när de kommer och tränar eller spelar matcher. Pingis är en väldigt bra sport på så vis att det inte är så lång startsträcka, plus att det är en billig sport som alla kan vara med i. Jag har en kollega i klubben som jag samarbetar mycket med och vi har samma syn på det här – vi finns där för barnens skull, inte för vår egen, svarar Gustav, och fortsätter:
– Det kanske allra roligaste är när vi genom pingisen har fått vissa ungdomar att även börja ta skolan på allvar. Vi har haft några ”hemmasittare” som kommit till oss och tack vare pingisen har de också börjat gå till skolan igen. Då blir man glad.
Säg ”pingis” och Gustav” i samma mening i Laholm och alla vet; det är han den där unge ledare som är i hallen jämt. Eller nästan jämt.
– Jag var där inte på julafton, då tyckte mina föräldrar att jag skulle vara hemma i stället. Annars är jag där varje dag. Ibland kanske bara en kort stund, andra dagar flera timmar. Och jag spelar ju själv aktivt fortfarande också.
Vad ser du för framtida utmaningar i ditt ledarskap?
– Alltså, man blir ju aldrig fullärd. Aldrig. Och repetition skadar aldrig. Jag ser till att utbilda mig och förkovra mig hela tiden, det finns alltid nya saker att lära sig. Sedan får man väl mer och mer kunskaper med åren också, man lär sig av sina misstag liksom.
Du är ju sedan något år också vice ordförande i Laholms BTK Serve. Det är inte så att föreningen står och faller med dig?
– Nej, vi satsar hela tiden på att rekrytera nya ledare. Om man inte frågar, så får man inga nya ledare. Det gäller att ställa frågan. Sedan – om man kommer in som ny ledare – är det väldigt viktigt att till en början få stöttning och hjälp. Så var det när jag började för snart fem år sedan, det är därför som jag är kvar och trivs så bra.
Fakta
Namn: Gustav Pärsén.
Ålder: 19 år.
Bor: Laholm.
Gör: Tränare och vice ordförande i Laholms BTK Serve.
Sidan publicerades: 28 november 2022