Nuvarande utställning

Våren finns i vintern

”Tunga läderbollar, burkar, kapsyler, slitna tennisbollar, plastbollar, torra bollar, dyblöta bollar, pingisbollar, trasiga bollar. Vårt ord för boll var jota”. Orden är Jockum Nordströms och de formulerades i samband med tillkomsten av Våren finns i vintern, det verk som skildrar barndomens ivriga spel med olika typer av bollar, vilket i sin tur har fått ge den här utställningen sin poetiska och löftesrika titel.

Verket i fråga är en matta, närmare bestämt en flossa, en gammal vävteknik som ger en tät lugg av trådar som knyts in, och den är specialgjord till Tore A Jonassons samling. Utgångpunkten är en akvarellskiss av Nordström som inledningsvis tänkte att motivet skulle beskriva rörelse, en komposition med någon form av matchsituation. I stället blev det en abstraktion av hans tidigaste upplevelser av fotboll, både själva bollen men även minnen av urtvättade tröjor och grusplaner. Även materialet den skulle utföras i fick till viss del styra motivet för att kompositionen skulle komma närmare ullens fysiska egenskaper.

Att temat, både för mattan och denna utställning, blev just fotboll bottnar i Nordströms långvariga kärlek till sporten. Som barn var han väldigt aktiv och gick ofta till skolan med fotbollskläder. Fotboll spelades överallt och med allehanda bollar. ”Små grusplaner kallade vi för kaninburar. På några av dem har jag tillbringat timmar, dagar och månader” beskriver han barndomens spel. Minnet från första besöket på Söderstadion tillsammans med pappa Gert och bröderna var också omvälvande och lämnade ett bestående intryck av det alldeles speciella med att se en match på nära håll, i den kyliga luften och det flödande strålkastarljuset, sida vid sida med en entusiastisk publik. Intresset avtog inte, som så ofta sker under tonåren. Tvärtom spelade han från sjutton års ålder några år i division 4, parallellt med studierna på Konstfack. Så småningom stod det klart var hans fokus skulle läggas och efter ett betydelsefullt möte under en resa i Europa utföll valet till konstens fördel.

En annan höjdpunkt i utställningen utgörs av ett av de tidigaste verken, Arenan, en modell över en fotbollsarena av gammalt snitt, tillverkad under en sommar i Norrland. Materialet fanns i svärfars bod och består av gamla konservburkar och plåtar ihopsatta med popnitar, allt målat med limfärg i klara färger. Verket var ett beställningsjobb till utställningen Domarn Dömer, som producerades av Riksidrottsmuseum i samarbete med Riksutställningar 1992. Som titeln anger fokuserade den på domaren, en av de på planen förhållandevis mest osynliga aktörerna, men med en inte desto mindre central roll.

Förebilden för modellen var gamla engelska arenor utan tak förutom över sidoläktarna, vilka också rymmer VIP-läktare. Även gamla Söderstadion fanns i åtanke, med sina två högre läktare på långsidorna och de lägre på de rundade kortsidorna. Spelarna utformades likt de i barndomens ishockeyspel, platta figurer, stelnade i en fartfylld rörelse. Det frusna ögonblick vi bevittnar är en laddad målsituation där bollen just träffat ribban. Vilka som spelar är inte av betydelse, även om tröjorna kan leda tankarna till specifika lag är intentionen att de skall spegla äldre tiders fotboll. Runt planen finns reklam för diverse ting, men långt ifrån dagens korrekta val av annonsörer är den gamla arenans sidor fyllda av annonser för öl, sprit och rökning, och vid ena kortsidan syns även konstnärens namn bland reklamen.

En föregångare till Arenan är den mobil som också visas i utställningen. Figurerna, även de klippta ur konservburkar och bemålade med limfärg, kom till i ateljén vid pauser från annat arbete och utan egentlig tanke på hur de skulle användas. Till slut bildade de en hel uppställning med spelare, domare och boll, och monterades då i en konstruktion av kemtvättsgalgar och snören. Till skillnad från matchen i arenan, som spelas i en högre liga med fullsatta läktare, så representerar mobilens spelare snarare glada amatörer.

Andra verk i utställningen, varav flera sällan eller aldrig vistas tidigare, inkluderar ett antal tidiga teckningar och målningar. Ett exempel är målningen Fotbollsmatch med fullsatta läktare, är det kanske rentav samma match som utspelar sig på Arenan? Här dock i en färgskala mer lik den Nordström arbetar med idag. I teckningar från andra halvan av 90-talet, skildras flera rafflande matchsituationer med mirakulösa räddningar av målvakter som ömsom slänger sig handlöst ömsom svävar tyngdlöst över marken. Här och var röjer skuggfigurer av utsuddade spelare att vissa positioner har justerats. Spelet sker i varierande miljöer, ibland framför publik andra gånger i ett traditionellt engelskt arbetarkvarter med radhus i tegel där sirliga rökslingor slingrar sig ur skorstenarna, men det kännetecknas alltid av en hög grad dramatik i rörelser, poser och minspel.

I ett färgrikt och lite ovanligt collage från 1998 har svartvita bilder av spelare klippts ur dagstidningar och fotbollsmagasin och satts samman i några actionfyllda scener. Bilden gjordes fritt men kom att publiceras i DN i en stor artikel om Allsvenskan i slutet av 90-talet. Strax därefter försvann fotbollsscenerna ur Nordströms bildvärld för att åter bli aktuella tio år senare i samband med en förfrågan från en grafisk verkstad i Köpenhamn. Efter ett visst funderande kom lusten att ta upp motivet tillbaka. En mängd nya fotbollsspelare klipptes fram i papper och arbetet ledde till kompositionen av litografin Five-Nil, från 2009, och några år senare även till solitären Spindeln har slutat klättra, ett stort collage från 2012 fyllt av fartfyllda scener, där den uppmärksamme kan känna igen ett par av figurerna från litografin.

Jockum Nordström är en konstnär med många strängar på sin lyra. Förutom med måleri, teckning, collage och skulptur har han också arbetat med animation, illustration och barnböcker. Även musiken spelar en viktig roll i hans konstnärskap, både genom en mängd musikaliska samarbeten och genom aktivt lyssnande på allehanda genrer. De olika arbetssätten har ofta fått inspirera och korsbefrukta varandra. Mellan bildkonst och musik ser han likheter i hur uttryck skapas genom rytmer, skalor och de mellanrum, eller pauser, som är lika viktiga i båda konstarterna.

Som arbetsmaterial och inspiration samlas klipp från olika håll; tidningar, böcker, skivomslag eller rentav egna skisser som hamnat i klipplådan. Tecknandet har funnits med sedan barndomen, tillsammans med syskonen innebar det en lugn stund fylld av koncentration. Som barn fascinerades han av resor och spännande platser. Den värld som omgav honom i slutet av 60-talet speglas såväl i hans konst som i barnböckerna om sjömannen Sailor och hunden Pekka. I stämningsfyllda bilder följer läsaren radarparet genom vardagliga händelser, och bland mycket annat skymtar ett visst fotbollsintresse fram genom deras spel på stryktipset vid ett par besök i tobaksaffären.

Oavsett vad som berättas, i hans konstverk eller böcker, skapar Jockum Nordström en alldeles egen bildvärld med utgångspunkt från det som finns runtom honom, det må vara en myllrande stadsbild, fylld av människor, konst och arkitektur av alla de slag, eller en stilla skog med mossa, löv och barr, befolkad av svampar och djur. Alla hans verk går igenom flera stadier i en lång process där själva vägen är målet. I samband med en stor utställning på Liljevalchs för ett par år sedan definierade han själv konsten som ”en gigantisk konstruktion av det förflutna, nuet och framtiden som rullar tillsammans i en stor boll”, en beskrivning som utmärkt passar även temat för hans utställning i Konsthall 16. Välkommen att ta del av en tillbakablick på den del av Jockum Nordströms konstnärskap som fokuserat på fotboll och som sträcker sig drygt 35 år tillbaka!

Ulrika Levén, curator

Ett varmt tack till samtliga långivare som generöst ställt sina verk till förfogande inför utställningen. Förutom konstnären själv även Märta Måås-Fjetterström, Båstad; Riksidrottsmuseum, Stockholm; Michael Storåkers, Stockholm; Region Gotland, Visby; Galleri Magnus Karlsson, Stockholm; Collection Museo Helga de Alvear, Cáceres, Spanien.