Anastasia Ax - Linear B
11/10 2019 - 1271 2020
Sidan uppdaterades: 19 juni 2023
Hösten och vinterns utställning på Konsthall 16 presenterar Anastasia Ax som i installationen Linear B bokstavligt talat startat med ett blankt papper. Ledmotivet är det skrivna tecknet, att lämna spår, och materialet självt spelar huvudrollen tillsammans med hennes egen kropps rörelser.
Linear B
Med bläck och papper som utgångspunkt springer utställningen Linear B ur tecknandets grundförutsättningar och med de enkla arken skapar Anastasia Ax en grafisk installation av performativ karaktär som talar om tid, förvandling, förändring och förgänglighet. Med kroppen som främsta redskap präglas verken av fysisk närvaro, rörelse och ett övervinnande av motstånd. Performance, ett begrepp som förekommer både inom både konstens och idrottens sfär, är ett nyckelord i hennes verksamhet även om själva tillfället för konstnärens intervention inte alltid är publikt.
Anastasia Ax
Anastasia Ax är född 1979 och bl a utbildad vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm 2003 – 2006 samt vid Det Kongelige Danske Kunstakademi 2000 – 2002. Hon är under hösten aktuell med en unik scenografi till Dramatens uppsättning av Fedra/Hippolytos i ny version av Tora von Platen med regi av Tatu Hämäläinen. Pjäsen spelas t o m den 13/11 2019. Under våren kommer hon att ställa ut separat på SETAREH i Düsseldorf
Installationsvyer
Tecken i tiden, om Anastasia Ax Linear B
Med bläck och papper som utgångspunkt springer Anastasia Ax utställning Linear B ur tecknandets grundförutsättningar och med de enkla arken skapar hon en grafisk installation av performativ karaktär som talar om tid, förvandling, förändring och förgänglighet. Med kroppen som främsta redskap präglas verken av fysisk närvaro, rörelse och ett övervinnande av motstånd.
Ax konstnärskap fungerar som ett mycel, ett finmaskigt nätverk som knyter ihop återkommande grundteman och verk. De material hon väljer att arbeta med har ett inneboende kretslopp; trädens cellulosa omvandlas till papper, från natur till kultur, redo att fyllas med information. Materialets medfödda förgänglighet spelar en viktig roll liksom själva papperets historia och ofta för verken en dialog med platsen. Flera tidigare verk har till exempel utgått från balar med lokalt returpapper som när de under en performance bryts exponerar otaliga berättelser och kulturella avtryck både från den privata sfären och det offentliga samhället.
Att starta med ett blankt papper är bokstavligt talat vad Ax gjort inför utställningen. Ledmotivet är det skrivna tecknet, att lämna spår, och materialet självt spelar huvudrollen tillsammans med hennes egen kropps rörelser. Det fysiska är i högsta grad närvarande i den konstnärliga processen vilket återspeglas i verken. Performance är en nyckelkomponent i hennes verksamhet, precis som hos idrottare, även om själva tillfället för konstnärens intervention inte alltid är publikt.
Utställningens titel, Linear B, refererar till beteckningen för den äldsta bevarade form av skriven grekiska vi känner till. Den användes för att skriva mykenska, en arkaisk form av grekiska (ca 1450–1100 f Kr). Lertavlor med dessa tecken hittades vid förra sekelskiftet på Kreta vid utgrävningar av Knossos, den minoiska kulturens religiösa och politiska centrum, men deras betydelse var höljd i dunkel ända fram till 1953 då den brittiske arkitekten och amatörlingvisten Michael Ventris lyckades dechiffrera dem. Innehållet i texterna visade sig framförallt beröra räkenskaper, till exempel förteckningar över varor, noteringar om leveranser och dokumenteringar av ekonomiska transaktioner.
Liksom texterna på de mykenska lertavlorna rörde frågor av administrativ karaktär leder utställningens helt ordinära kopieringspapper i A4-format, tankarna till våra dagars skrivande arbete, såväl administrativt som kreativt. I den aktuella utställningen knyter Anastasia Ax an till en tidigare utställning med titeln Linear A. Även den redovisade tecken och kvarlämnade spår, men då intensivt och våldsamt ristade och inhuggna i flera lager av gips täckta med det närmast hudfärgade tidningspapper som används till morgontidningarnas näringslivsdelar. Linear A är också föregångare till skriftspråket Linear B, och är en forntida stavelseskrift som ännu inte kunnat tydas helt, inte heller vilket språk den representerar.
I halva utställningsrummet omsluts vi av verket Copyright. Täta rader av svarta ark med vita abstrakta former, likt assymetriska och inverterade Rorschach-bilder. De pulserande sekvenserna tycks mäta något fysiskt, kroppsligt tillstånd. De grafiska serierna rymmer en samtidig rörelse och stillhet. Copyright, upphovsrätt, består av två slag; en ekonomisk och en ideell, där den ekonomiska rättigheten kan säljas, men aldrig den ideella. I dessa fragila verk ställer titeln rätten till ägande och upphovsrätt i kontrast till livets och materians oundvikliga föränderlighet.
I Skin (Office depot) har de färgade omslagspapper som en gång omslöt de vita pappersbuntarna dränkts i bläck, satts samman och transformerats till en stor förkolnad ”hud”. Här och var kan fragment av en företagslogotyp anas genom den metalliska svärtan men genom sin aktion har Ax transformerat papperet från det formella, och kommunikativa och förkroppsligat det till något fysiskt och mänskligt. Hennes bearbetning av papperet kan ses som en alternativ form av recycling som erbjuder papperet ett nytt rotsystem, en återkoppling till den natur det en gång sprang ur. Verket knyter an till en tidigare serie verk från 2015, stora väggreliefer som bestod av flera lager otryckt tidningspapper från näringslivsdelen till den grekiska morgontidningen Kathimerini. I det spröda och hudnära papperets förstenade rörelser låg det nära till hands att associera till de klassiska grekiska skulpturernas så kallade ”våta veck” där kroppens former skulle framhävas som genom en våt klädnad. Men förutom de ytliga konsthistoriska kopplingarna fanns mer djupliggande socioekonomiska referenser; en kommentar till Greklands aktuella ekonomiska och politiska situation, och även en länk till hennes egen dubbla identitet. Formatet relaterade direkt till den egna kroppen och i själva materialet låg, precis som i vår egen hud, en oundviklig förgänglighet inbäddad.
Kroppens närvaro och det performativa elementet har varit och är centralt hos Anastasia Ax som i sitt konstnärskap utforskar vår existens och fysiska närvaro och undersöker begrepp som tid, förgänglighet och historia. Vi ser ett fruset ögonblick. En samtidig rörelse och fullständig stillhet. Verken är själva livets förändringar och förgänglighet snarare än en representation av livet.
Curator Ulrika Levén
Sidan publicerades: 7 december 2022