Arenan

Arenan – Tore A Jonassons samling

26 maj – 24 september, 2023

Deltagande konstnärer: Jens Assur, Lars Blomqvist, Max Book, Carl Hammoud, Jarl Ingvarsson, Jenny Källman, Märta König, Christian Simonson, Karin Wikström

Arenan

Arenan är platsen för offentliga händelser, såväl idrottsliga som kulturella och politiska. Benämningen kommer från latinets harena, den finkorniga sand som användes till skådeplatsen i romerska amfiteatrar. Då gällde det bokstavligt talat ett spel på liv och död där sanden som gav platsen dess namn fyllde en dubbel funktion, att täcka och absorbera det blod som spilldes under gladiatorspelen. Idag förekommer ofta benämningen förutom i sportsammanhang även i en mer bildlig betydelse, att aktivt deltaga och blanda sig i leken, något som alla konstnärliga utövare genom sin verksamhet kontinuerligt ägnar sig åt, och så även här. Några av utställningens verk porträtterar själva skådeplatsen, arenan, medan andra refererar till mer metaforiska scener för existentiella, personliga och poetiska berättelser, varav tre för övrigt väsensskilda verk har skridskon som gemensam nämnare.

I Max Books målning Guogud ses en kvinnlig konståkare i det fatala ögonblick balansen förloras och hon med ena handen stöder sig mot isen, kanske sekunden före fallet. Ett moment när det estetiska kontrasteras mot det oestetiska, eller det han själv kallar det andlösa glappet mellan det som kan vara fult och platt, och något som är outsägligt vackert, då det slår gnistor. Book utgår i sina målningar från fotografier som bearbetas digitalt så att motiven skruvas till och skapar en skevhet. Ytan är rå och ofta efterbehandlad på varierande sätt. Karin Wikströms särpräglade målningar springer ur en berättartradition där det lilla rymmer det stora och där absurd komik kan rymma det största allvar. Naiva och lätt tilltufsade fantasifulla figurer befolkar hennes bildvärld som skildras med en naken råhet och en ömsint humor samtidigt som de skrapar under ytan på vår kultur. I utställningens målning Skridsko möter betraktaren den vidöppna blicken från en hundlik figur som kanske är ute på hal is, sida vid sida med en lätt olycksbådande illa grinande skridsko. Även i Jarl Ingvarssons målning har skridskon fått en framträdande plats. Ingvarsson hämtar innehållet till sina flödande och expressivt färgsprakande målningar ur vardagens myller av händelser och föremål, såväl profana som sakrala. Rötterna finns i en svensk måleritradition men uttrycket är helt eget och tilltalet direkt. Utan skisser eller förstudier ger han sig direkt i kast med sina verk. I flera bildserier ges vardagliga ting närmast monumentala dimensioner. Så är till exempel fallet i målningen Snyggtennis (Susannes skridsko) där en isdans äger rum mellan en skridsko, en tennisracket och ett par ishockeyklubbor mot en expressivt målerisk fond.

Carl Hammouds verk har tidigare ofta burit på en underliggande historia, men under senare tid har han i högre grad fokuserat på att avbilda olika vardagliga objekt som när de tas ur sin kontext abstraheras och får sin mening av betraktarens tolkning. Ingen detalj lämnas därhän i de realistiska och samtidigt lätt magiska motiven där Hammouds personliga uttryck förvandlar det ordinära till något gåtfullt. Den poetiska titeln Life Is the Universe Developing a Memory citerar Lee Cronin, forskare i kemi, från ett samtal om livets uppkomst på jorden och i universum. Perspektivet i bilden placerar betraktaren snett bakom och under en basketkorg med blicken riktad uppåt, mot arenans välvda tak som avtecknar sig som en oändlig rymd ovanför korgen. Jenny Källman iscensätter omsorgsfullt sina bilder till den grad att de för betraktaren kan uppfattas som dokumentära, eller rentav hämtade från en övervakningskamera. Fotografierna skildrar anonyma storstadsmiljöer befolkade av unga personer i olika sociala situationer. Deras ansikten är bortvända från kamerans lins vilket ytterligare försvårar för oss utomstående att avläsa och tolka kontexten. I Shoot Out ses en ensam kvinna dribbla en fotboll över en betongplan bakom taggtrådsförsett stängsel, medan On The Bench porträtterar ryggarna av fem tonårstjejer på en bänk, före eller efter ett spel, med bollen på marken bakom dem. I båda fallen är objekten i bilderna omedvetna om att de blir betraktade vilket ger oss som betraktare rollen av smygtittare. I senare verk förekommer fortsatt kroppar, men nu i bilder där rörelse, ljusreflektioner, speglingar och reflexer spelar huvudrollen.

I Märta Königs Folk på Enskede IP svävar en stor röd fjäril över idrottsplatsen gröna gräsplan. Strålkastare sticker upp som smala spröt över horisonten och folket som titeln hänvisar till syns som små målade porträtt och silhuetter i målningens förgrund. König arbetar med ett Intensivt och personligt måleri där målningarnas horisonter skapar mustiga landskap av såväl åkrar, hav och berg som interiörer och vardagliga detaljer. Med ett flödande måleri låter hon oss fortsätta fylla i bilden långt utanför dukens gränser. Även Christian Simonson porträtterar i Heden IP en idrottsplats, men här i en lågmäld närmast abstrakt målning där vinterns bruna gräsplan kontrasterar mot en jämngrå himmel. Den beskurna ljusa målburen skapar ett geometriskt blickfång i målningens högra sida och dess nät framstår närmast som en slöja bakom vilken vi anar den mörka marken. Med minsta möjliga medel förmedlar han vårvinterns hela känsla och trots titelns hänvisning till en specifik plats känns säkert motivet igen från ett otal orter i landet. Arenan spelar också slutligen huvudrollen i Jens Assurs New Lusaka Stadium I, Lusaka, Zambia. Det enorma fotografiet, taget med storformatskamera, är en del av en omfattande serie bilder ur serien Africa is a Great Country. Efter flera års resor som pressfotograf i krigshärjade länder ville Assur utmana den gängse bilden av Afrika som en kontinent antingen fylld av krig, hunger och sjukdomar eller ett spännande resmål med ett rikt djur- och naturliv för den äventyrslystne. Istället önskade han rikta fokus mot utvecklingen av stora afrikanska ekonomier och det urbana livet hos en växande medelklass.

I Lars Blomqvists serie målningar med den övergripande titeln Utan titel (hjärtats övertygelse) återfinns en specifik i stiftelsens samling; Utan titel (varken tänka för mycket eller för lite). Bilderna i serien tar sin utgångspunkt i ett ifrågasättande av det romantiska konstnärsjaget och är måleriska variationer av cirkulära och rektangulära former. Målningarnas genomgående blå färgton relaterar till den i romantiken ofta förekommande blå blomman, som symboliserar oändlighetslängtan. Blomqvist arbetar ofta med litteratur och poesi som en återkommande källa till inspiration. Verkets titel är, liksom de övriga i serien, hämtad från texten Ein Maler (En målare), skriven av den schweiziske författaren Robert Walser (1876–1956) i vilken han begrundar det konstnärliga sinnet och måleriets lustfyllda men ambivalenta verksamhet, där känslor av misslyckande efter omprövning ändå övervinns av hoppet om framgång.

I denna fjärde presentation av nyförvärv till Tore A Jonassons samling har nio samtida konstnärer äntrat arenan med målningar och fotografier som alla på något sätt relaterar till idrott. Till Tores minne önskas engagerande och stimulerande möten med de nytillkomna verken i hans samling.

Ulrika Levén, curator