Intressepolitik

RF anser att

• Idrotten ska vara en naturlig del i byggandet av den hållbara staden och det hållbara samhället. Idrottsanläggningar- och miljöer ska vara ett givet inslag i samhällsplaneringen för att alla ska ha möjlighet att idrotta och röra på sig. Det är också viktigt att idrottsföreningar får tillgång till alla typer av anläggningar till en rimlig kostnad oavsett vem som äger eller ansvarar för driften av anläggningen.
• Idrott läggs till i plan- och bygglagens 2 kap §7 för att kommunerna ska ta med anläggningar och idrottsmiljöer vid planläggning.
• Idrott och motion läggs till i plan- och bygglagens 8 kap §9 för att det ska ställas krav på entreprenörer att planera för idrott och motion när tomter exploateras.
• Staten vidareutvecklar arbetet med en anläggningsfunktion och tillför långsiktiga resurser för kunskapsutveckling och möjlighet att stötta enskilda projekt.
• Boverket inkluderar idrott som en del i myndighetens vägledningar till kommunerna.
• Tillgången till idrottsanläggningar i form av mark, väg, skog, luft och vatten måste säkerställas och tillståndshanteringen förenklas. Utemiljöer för idrott måste få en naturlig plats i planeringsprocesser.
  

RF anser att

• Idrottspolitik först och främst är en nationell angelägenhet samt att synen på föreningslivet, idrottens särart och den beslutade politiken för det civila samhället ska genomsyra Regeringskansliets och myndigheternas arbete när civilsamhället påverkas.
• Den långsiktiga utvecklingen av det offentliga stödet ska följa idrottsrörelsens ambition om livslång idrott i förening för alla. Synen på idrottsrörelsens självständighet och kompetens är viktig att bevara.
• Statens stöd till idrottsrörelsen bygger, liksom kommunernas, på uppfattningen att idrottsrörelsen gör en samhällsnyttig insats. Men också på att idrottens självständighet är en förutsättning för den samhällsnyttan. Idrottsrörelsen är ingen leverantör av beställda samhällstjänster, utan består av lokala föreningar där människor slutit sig samman för att ägna sig åt ett gemensamt intresse. Det är medlemmarna, inte staten eller kommunerna, som bestämmer vad föreningen ska göra.
• Skattelagstiftning och andra regelverk ska uppmuntra, inte försvåra, ideellt engagemang. Administrativa krav ska minskas så långt det är möjligt. Det är viktigt att lagstiftningen kring föreningslivets skatter och avgifter utgår ifrån den skillnad mellan allmännyttig ideell och kommersiell vinstdriven verksamhet som dagens skattelagstiftning, liksom politiken för det civila samhället, bygger på.

RF anser att

• Svensk elitidrott ger mångfalt tillbaka till de miljontals som följer svenska världsstjärnor genom inspiration, underhållning, sammanhållning och stolthet. Den ger också ett starkt avtryckt i det internationella samfundet som stärker bilden av Sverige som nation och partner.
  

RF vill att

• Staten stödjer #elitidrott2030 via Riksidrottsförbundet med 200 MSEK per år.
• Hinder undanröjs för elitidrottares möjlighet att studera på högskola eller universitet i kombination med en satsning mot internationell elit.
• Att elitidrottsinriktad forskning och tränar/ledarutbildning i samverkan mellan idrottsrörelsen och universitet och högskolor stärks.
• Att CSN behandlar den satsning som en elitidrottskarriär omfattar parallellt med studier som ett särskilt skäl som myndigheten kan ta hänsyn till om idrottaren, på grund av sin elitidrottssatsning, inte kan uppfylla kraven på studieresultat.

RF anser att

• Alla, oavsett ålder, kön, funktionsnedsättning, sexuell läggning, etnicitet, bakgrund och ambitionsnivå ska ges möjlighet att idrotta hela livet.
• Alla barn ska få ta del av miljöer och sammanhang som bidrar till lust att röra på sig.
• Idrott är för alla hela livet. För att ytterligare kunna utveckla vårt arbete för att få vuxna och äldre i rörelse och idrotta i förening, behövs ett fortsatt stöd.