Regnbågsbindel en viktig symbol

– Den breda idrottsrörelsen står stadigt i vår gemensamma värdegrund och att idrotten är så strakt representerad under Pride i Stockholm, men även andra orters pridefirande är en viktig signal, säger Stefan Bergh, generalsekreterare på Riksidrottsförbundet.

Det började i Kristianstad 2015. Johan Jepson hade representerat stadens handbollslag i nästan tio år. Under vad som skulle visa sig vara karriärens sista år var han den naturlige lagkaptenen för de stundande svenska mästarna. Runt armen bar han en regnbågsfärgad bindel för att symbolisera alla människors lika värde.

Spola framåt åtta år i tiden. Idag har regnbågsbindeln tryckts upp i tiotusentals exemplar. Bara Riksidrottsförbundet har skickat ut 30 000 bindlar runtom i Sverige. Många förbund och föreningar har dessutom gjort egna varianter. Det som började som en idé från en idrottare har fått rejält fäste. Symbolen bärs av lagkaptener från norr till syd i flera olika idrotter på alla nivåer.

Det är kanske svårt att tro att en så populär attiralj kan vara så kontroversiell. Men att det flerfärgade bandet är mer än ett elastiskt stycke tyg råder det inga tvivel om. I internationella mästerskap i flera idrotter har just regnbågsfärgad armbindeln väckt intresse och fått stor uppmärksamhet - ibland tillåtits och andra gånger stoppats.

Stefan Bergh, generalsekreterare på Riksidrottsförbundet, om att symboler kan göra skillnad.

– Symboler är viktigare än vad vi ofta tror. En kaptensbindel kan tyckas liten men blir i sammanhanget ett tydligt ställningstagande för allas lika värde och allas rätt att delta på samma villkor. Inom idrottsrörelsen i Sverige har regnbågsbindelns spridning i stort sett varit okontroversiell vilket jag tar som ett tecken på att den breda idrottsrörelsen står stadigt i vår gemensamma värdegrund – glädje och gemenskap, demokrati och delaktighet, allas rätt att vara med och rent spel.

Vad betyder armbindeln för dig?

– Det är en symbol som gör mig stolt när jag ser att den sprids så brett och bärs med självklarhet av så många företrädare inom idrottsrörelsen. Men jag känner även en ödmjukhet inför att vi ständigt behöver påminna oss själva och varandra att fortsätta bjuda in, välkomna, utveckla, förändra och skapa förutsättningar, säger Stefan Bergh.