Krönika: Livet som ordförande är variationsrikt
Att träffas och bygga relationer är min ledstjärna. För att ge en inblick i min vardag kommer här en redogörelse av mina första två månader.
Sidan uppdaterades: 15 oktober 2024
Hittills har jag träffat företrädare för kommuner, regioner och länsstyrelser i Blekinge, Jämtland, Dalarna och Stockholm samt etablerat en bra dialog med idrottsministern och ordföranden för Sveriges Kommuner och Regioner. Jag har haft konstruktiva samtal med SVT:s vd och sportchef samt Skatteverkets generaldirektör.
Jag prioriterar den interna dialogen högt. Jag har redan fått möjlighet till samtal med flera ordföranden i specialidrottsförbunden och RF-SISU-distrikten samt självklart även ordföranden för Sveriges Olympiska kommitté och Sveriges Paralympiska Kommitté. Relationerna med våra nordiska kollegor är viktiga. Mötet med ordföranden för Finlands Olympiska kommitté gav bra erfarenhetsutbyte. Vi diskuterade bland annat hur vi arbetar strategiskt med behovet av en stärkt finansiering, elitidrottens utmaningar och möjligheter samt behovet av tillfredställande anläggningar och idrottsmiljöer. Det är mycket som är gemensamt mellan våra nordiska länder och det är bra att vi lär av varandra.
Uppdragen från Riksidrottsmötet har bra framåtdrift med många förtroendevalda och medarbetare engagerade. Under de senaste veckorna har jag deltagit i en workshop tillsammans med rådet för anläggningar och idrottsmiljöer samt arbetsmöten med rådet för översyn av ekonomiska stödsystemet och referensgruppen för hållbarhetsstrategin. På styrgruppsmötet med Elitidrott 2030 kunde vi fastställa verksamhetsinriktningen för 2024-2025. Mina styrelsekollegor berättar också att arbetet löper på i arbetet med Svensk Idrott 2035 (pågående arbete med inriktning för idrottsrörelsen), Trygg Idrott, ungas inkludering och demokratisk kod. Vi har en spännande tid framför oss.
Tore A Jonassons stipendieutdelning på Riksidrottsmuseum var inspirerande, ett trevligt firande av den japanska kejsarens högtidsdag på Japanska ambassaden tillsammans med Budo- och Kampsportförbundets och Judoförbundets ordförande, deltagit i idrottspolitiskt seminarium med riksdagens idrottstalespersoner tillsammans med Riksidrottens vänner samt hållit anföranden på Center for Sports and Business på Stockholm School of Economics och årsmötet för Stockholms idrottshistoriska förening.
Jag har fått möjlighet att hylla idrottsledare och atleter på Simidrottsgalan och Friidrottsgalan. Silverfesten i Blekinge och Idrottsgalan i Trollhättan bjöd på mängder av glädje. Vasaloppet och SM-bandyfinalerna i Västerås var förstås riktiga höjdare och att få ta emot Årets Nätängel för Riksidrottsförbundets och SISU Idrottsutbildarnas räkning var fint.
Jag har imponerats av hur RF-SISU distrikten i Blekinge, Jämtland/Härjedalen och Dalarna arrangerat intressanta forum och samverkansytor mellan idrottsrörelsen och beslutsfattare på kommunal och regional nivå. Intresset och viljan till samverkan för en framgångsrik samhällsutveckling är tydligt.
Ja, mina första två månader har verkligen varit variationsrika och troligen kommer det fortsätta på samma sätt. Jag kan konstatera att det finns många åsikter om det ideella engagemanget i Sverige. En kommunpolitiker upplever oro över att man inte vill engagera sig i föreningslivet eftersom kraven ökar medan en annan kommunpolitiker upplever att engagemanget på orten snarare är brinnande starkt. En idrottsledare upplever oro över att yngre inte vill engagera sig och funderar över vem som ska ta över när de äldre inte orkar mer. I ett panelsamtal får jag frågan om hur man kan sänka trösklarna för att yngre ska engagera sig. Samtidigt möter jag mängder av unga som har idéer om hur de vill utveckla sin förening.
Det är viktigt att vi inte generaliserar utan börjar nyansera och prata om nya och utvecklade former för engagemang. Att vi öppnar upp för en mångfald av möjligheter till engagemang istället för att försöka fylla i engagemang i en befintlig struktur. Dessutom påtalar forskningen att det ideella engagemanget över tid är oväntat stabilt med tanke på de förändringar som sker i samhället.
Framåtriktat vill jag gärna prata vidare om hur vi utvecklar vårt idrottsledarskap för att bli ännu bättre på att möjliggöra för andra att växa. Ungdomsbarometern (år 2022) konstaterar att vi inte ska leta efter framtidens ledare utanför idrottsrörelsen eftersom de finns mitt bland oss. Var femte person mellan 16 och 24 år skulle kunna tänka sig att bli ledare, de har bara inte fått frågan. Låt oss börja där.
För mer information kontakta
Anna Iwarsson
Ordförande Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna
076-344 50 60
Fler nyheter för dig
Sidan publicerades: 19 mars 2024