Beslut från Riksidrottsnämnden (RIN)

En förenings beslut att inte låta en medlem delta i föreningens verksamheter har sammantaget ansetts varit sådant att det ska jämställas med en uteslutning. Beslutet har därför fått överklagas enligt 15 kap. 1 § Riksidrottsförbundets stadgar (Riksidrottsnämndens beslut den 26 augusti 2025 i ärende nr 336/25-15).

En förenings beslut att inte erbjuda medlem möjlighet att delta i viss del av föreningens idrottsverksamhet har inte ansetts kunna överprövas enligt  bestämmelserna i 15 kap. Riksidrottsförbundets stadgar (Riksidrottsnämndens beslut den 19 augusti 2025 i ärende nr 305/25-15).

Riksidrottsnämnden (RIN) har i ett ärende om uteslutning av medlem ur förening konstaterat att om de omständigheter som läggs medlemmen till last som grund för uteslutning är tvistiga, föreningen har att bevisa dessa omständigheter. Det beviskrav som normalt gäller i tvistemål, dvs. styrkt, ska då tillämpas. I ärendet fann RIN att det sammantaget funnits grund för uteslutning eftersom medlemmen uppenbarligen skadat föreningens intressen.

Ett specialidrottsförbunds beslut i ett tävlingsärende har inte innehållit någon besvärshänvisning, dvs. en upplysning om hur och när beslutet fick överklagas. RIN har konstaterat att detta inte per automatik innebär att klaganden styrkt att man inte kunnat iaktta överklagandetiden. RIN har avvisat det för sent inkomna överklagandet.

Riksidrottsnämnden har slagit fast att det i uteslutningsärenden inte är möjligt att till nämnden särskilt överklaga sådana icke-slutliga beslut som specialidrottsförbund har fattat, t.ex. beslut att inleda ett uteslutningsärende, och som inte har direkt rättsverkan för part.

Riksidrottsnämnden har den 24 juni 2025 meddelat beslut i ett ärende om påföljd för allvarlig kränkning enligt 14 kap. 2 § 8 Riksidrottsförbundets stadgar. En ledare i ett förbund hade bl.a. skickat olämpliga meddelanden av sexuell natur till en vid tillfället 16-årig utövare. Riksidrottsnämnden bestämde påföljden till tre års avstängning från all idrottslig verksamhet.

En klagande i ett bestraffningsärende har endast ifrågasatt den utredning som legat till grund för det överklagade beslutet samt anfört att beslutsskälen skulle kunna uppfattas som ofördelaktiga för honom. RIN har funnit att han inte har ett rättsligt intresse av att få saken prövad och har därför avvisat överklagandet på grund av bristande klagorätt.

Riksidrottsnämnden (RIN) har i ett ärende om bestraffning enligt 14 kap. Riksidrottsförbundets stadgar konstaterat att en förseelse som begås i nödvärn i vissa fall kan vara fri från ansvar. För det krävs, i likhet med vad som gäller i den allmänna straffrätten, att nödvärnshandlingen inte varit uppenbart oförsvarlig (se 24 kap. 1 § brottsbalken). Om nödvärnshandlingen varit uppenbart oförsvarlig, ska personen ändå kunna gå fri från ansvar förutsatt att omständigheterna varit sådana att han eller hon svårligen kunnat besinna sig (s.k. nödvärnsexcess, se 24 kap. 6 § brottsbalken).